Alla barn är lika värda

men också olika sins emellan. Inte ens barn som föds samma dag mognar samtidigt, har samma intressen eller har ens samma dygnsrytm.

Cecilia Dalman Eek skriver i sin S-krönika i GP: ”Det har funnits en god vilja att anpassa utbildningen efter individen, men ändå har inte målen nåtts”
Cecilia Dalman-Eek: Bäst med en skola för alla, GP ledarsidan 12 oktober 2010.

Hon verkar inte förstå att det är skillnad på att rita en karta av okänt landskap och att ge sig ut i terrängen användande teoliten för att fastställa nivålinjer, branter och eventuella stigar.

En skola för alla talar hon om. Missande att när man i en och samma klass har en spännvidd på mognad och kunskaper som spänner över 3 årskursers kunskapsnivå både vad gäller möjlighet att kunna lära in utantill och lära in för att förstå. Detta gäller i en vanlig klass där alla elever förstår och talar samma språk oavsett var de är födda. Det blir inte lättare om elever skall springa in och ut till olika hemspråk under lektionstid och inte få ta del av samma kunskaper som klasskamraterna får. Observera vidare att intellektets mognad långt ifrån alltid är samma som ev tidig eller sen könsmognad. Det skulle alltså inte lösa problemet om vi återgick till anno 1800-tal där flickor och pojkar ofta skildes åt efter småskolan!

Varje barn behöver stimuleras och stödjas utifrån sin egen nivå. Många av de sk. bokstavsbarnen, inte alla men många, är barn som känner frustration över att inte få arbeta vidare utan tvingas sitta och hålla på med samma sak gång efter gång, ofta genom att läraren som har begränsad tid (räkna ut vad 40 min delat på 30 elever ger i en klass ens om eleverna skulle sitta på plats och jobba från lektionen börjar till den slutar) plockar fram ytterligare en lärobok där samma sak får tragglas, läsas eller räknas igen. Andra barn har stora svårigheter att läsa och skriva när de kommer till 5:an.

För att skolan för alla förutsätter att alla skall vidare på samma gång, lära sig samma sak möjligen med någon liten fördjupning för några, så offras både de som har svårt att lära in och de som skulle behöva få arbeta i mycket snabbare takt men i lugn och ro med ett helt annat klassklimat än vad det blir när alla skall tvingas in i samma sil för att komma ut i flaskan som ett rinnande vatten. Vilket de inte gör.

Dessutom är en skola för alla något som i sig står i motsats till att göra elevanpassning. Lärares tid är inte bara lektionstid. Det går åt förberedelser, egen inläsning, arbetslagsmöte om allt från vilka läroböcker man skall använda till att stämma av så man går igenom samma sak något så när samtidigt, provframställning, rättning av prov och inlämningsuppgifter, egen vidareutbildning, samtal med föräldrar samt sjuksköterska ev. också sociala myndigheter, lärarkollegie, framställning av A4-papper som skall kopieras, bortplockning och även städning dvs skrapa bort tuggummi, plocka papper, ställa stolar och bord på rätt plats. Städerskan städar normalt i bästa fall bara en gång om dagen, inte ens det i alla skollokaler i detta land sedan skolan blev kommunal. Inte ens förtroendetiden räcker till utöver den tid som lärare ‘måste’ vara på arbetsplatsen för att klara allt. Föräldrar kan ringa när som helst på lärarens fritid. Att som en del kommunalpolitiker och andra politiker tro att allt på en skola går att klara mellan 8 och 17 är att vara verklighetsfrämmande. Tror inte några andra än politiker ens kan vara säkra på att kunna ringa lärare vid de tider som läraren inte har lektion dagtid.

Så dröm vidare. En skola för alla missar såväl genier som möjligheten att få mer tid i vanliga klassrummet till de elever som behöver mer hjälp. Inse att även om alla är lika värda, så är också barn väldigt olika!