Det är för mig mycket störande, att det i fallet Israel precis som i fallet hot och våldförsök mot Vilks, det senare ett fall som för visso är av helt annan dimension, finns människor som inte klarar av att skilja på kritik av sak och personers tillhörighet, etniskt, kulturellt eller religiöst.
Precis som jag gjort klart i fallet Vilks, så är det principerna det handlar om. Man kan aldrig någonsin bunta ihop ett antal människor som har visst kulturellt, etniskt eller religiöst förhållande till en religion och så har haft sedan barnsbenen, för att påstå att alla dessa människor, glöm inte bort att barn aldrig själva väljer sina föräldrar, är kritiserade för att den religion de växt upp i, får motta kritik för sin extrema ortodoxa syn. Inte heller är det rätt att försöka få det till att stater som är byggda på någon religion vilken som helst, och där staten är den som kritiseras för sina brott mot t.ex. yttrandefrihet, religionsfrihet, åsiktsfrihet, tryckfrihet eller som i Israels fall brott mot Genevekonventionerna (1-4) skulle innebära att kritiken som med rätta kan riktas mot staten Israel skulle innebära att bara för att Israel kritiseras, så är detta antisemitism. Så är inte fallet. Det är viktigt att skilja på sak och person!
För att man kritiserar staten Israels agerande, innebär inte detta att man kritiserar semiter, judar eller andra. Det är också viktigt att göra klart att detsamma gäller kritik som riktas mot palestinska aktioner eller reaktioner inte innebär att det är religionen som kritiseras. Samma gäller när kritik av något skäl riktas mot en religions förhållningssätt visavi t.ex. kvinnor det inte är kritik mot alla som tillhör den religionen. Där gäller samma princip som att vi här i Sverige på senare år får märkliga reaktioner från män som tar åt sig för att ett antal män får hård kritik för att de misshandlar sina kvinnor. I samtliga fall är det viktigt att skilja på sak och person.
Antisemitismen slår ut i full blom, SvD opinion 4 juni 2010 påstår Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism. Han har fel. Allt som är galet måste i enlighet med de Mänskliga Rättigheterna, Yttrandefrihet såväl som Åsikts-, Religions- och Tryckfrihet kunna påtalas utan att detta på något sätt kan sägas vara lika med rasism! Detta gäller i fallet Israel och Gaza båda sidor.
Till denna bloggen har däremot kommit kommentarer jag inte släppt fram, från båda sidor, rent rasistiska påhopp där enskilda individer som vägrar ge sina fullständiga namn ger uttryck för ‘bunta ihop’ alla på andra sidan och ta de mest extrema på motståndarsidan som utgångspunkt till hur alla de andra är.
Norah4you's Weblog 
Jag instämmer i att man måste skilja på stat och individer, men Silberstein har rätt när han känner och ser att det finns ett hat mot judar som grupp, precis som det finns ett hat mot muslimer, feminister och andra grupper, ja, även mot rasister.
De hatiska är en ganska ointellektuell grupp som i ett demokratiskt samhälle också har rätt att yttra sig, även om man skulle vilja upplysa dem om att se världen mer nyanserat. De är ute efter att hata generellt, grupper som är tacksamma offer är bland annat dessa som jag räknat upp.
För varje gång det ropas antisemit skänker det dessa människor tillfredsställelse. Att sluta bita ifrån är dock inte möjligt, men jag tror inte att man ska ta så hårt på detta. Kanske de som känner sig hotade i stället skulle börja diskutera med den mer nyanserade delen av befolkningen i stället.
GillaGilla
Leena,
det är inte så många gånger jag i hela mitt 60 åriga liv hört någon uttala ett hat för judar som grupp. För enskilda personer, ja, men som grupp nej. Jag har ändå rört mig i många cirklar. Född i Göteborg, sommartid i princip i hela mitt liv uppe i norra Bohuslän, uppvuxen i Linköping, gick på Katedral och tillhörde vi som kallades Cupolengänget (dansställe och cirka 150 människor som även höll ihop om vi träffades på andra dansställen i Östergötland), sysslade med idrott i min ungdom, politisk aktiv på lokal, regional o.s.v. för Folkpartiets Ungdomsförbund, Folkpartiets Studentförening, satt med i Fil.faks styrelse och suttit med i såväl institutionsnämnder( 70-talet) som i kulturnämnd och fritidsnämnd, i sann Göteborgsanda umgåtts med i princip alla politiska partiers ungdomar och har många av dem som vänner ännu även om vi inte träffas ofta eftersom jag har svårt att röra mig ute och det är några få restauranger där jag kan sitta något så när bra.
Jag har i min bekantskapskrets haft, privata, såväl judar som muslimer som aktiva kristna från många frikyrkoförbund utöver kristna som tillhör Svenska Kyrkan. Inte ens bland de muslimer jag känner är hatet mot judar något som framträder i någon utsträckning ens bland de som är mycket svårövertygade när det gällt att förklara staten Israels rätt till existen. I min bekantskapskrets har diskussionsvågorna under året gått höga om både det ena och andra i politisk, kulturell och vardagliga frågor.
Jag tror därför att det många gånger är judar som själva upplever att kritik mot Israel är kritik mot dem själva. Jag kan ha fel, men sådan utsträckning som Du tycks tro har jag svårt att se. Det har även de jag frågat svårt att se.
GillaGilla