Staten Israel och ”Palestinamandatet”

I en mycket märklig debattartikel i söndagens Göteborgspost blandar Berndt Ekström äpplen, päron och körsbär och försöker få kompotten att framstå som en ny päronsort.

Äpplen, päron och körsbär? Tja med åberopande av ”Palestinamandatet” försöker Berndt Ekström att få det till att staten Israel skulle ha rätt till Gaza och Västbanken…. ”Palestinamandatet”, cituationstecknen beror på att Berndt Ekström försöker åberopa en historisk överenskommelse i Nationernas Förbund, som många felaktigt ser som likvärdigt samt föregångare till Förenta Nationerna, år 1922 där Brittiska Imperiet efter att detta år 1917 med hjälp av arabiska nationalister erövrat Palestina i en fredsöverenskommelse år 1920 gavs mandat över Palestina.

Utgångspunkten för historiska fakta om Nationernas Förbund 1922 var:
* På förslag av Förenta Staternas president Woodrow Wilson år 1918 bildades Nationernas Förbund. Dock var Förenta Staterna, Ryssland, Tyskland, Japan m.fl. av 1900-talets stormakter INTE medlemmar i Nationernas Förbund. Det var segermakterna i Första Världskriget som utgjorde kärnan tillsammans med 12 neutrala stater. Nationernas Förbund hade ingen tvingande makt över sina medlemmar, dvs det fanns ingen som helst militär eller fredsbevarande funktion utan det Nationernas Förbund hade rätt till var att om alla medlemstater var eniga så kunde Nationernas Förbund utfärda sanktioner mot ett land och NF fanns med som medlare i konflikter mellan stater.

* Bland grundarstaterna, 29 stater som befunnit sig på segrarsidan efter Första Världskriget och de 12 neutrala staterna, bland dem Schweiz och Sverige, fanns även stater som på sitt område 1922 helt eller delvis bildats från till Osmanska Riket hörande eller avhängiga områden fram till slutet av 1800-talet eller som till sitt territorium efter Första Världskriget fått delar av det Osmanska Riket som genom att ställa upp på Entantens, i förlängningen Tysklands sida, under Första Världskriget tillhört förlorarna och därefter sönderföll pga nationalstaters bildande samt att områden, t.ex. Transylvanien, tillfördes från Osmanska Riket under slutet av 1800-talet bildade självständiga stater. I Transylvaniens fall Rumänien området kom från det uppstyckade Ungern som före Första Världskriget var avsevärt större än dagens Ungern. Rumänien tillhörde år 1922 liksom Kungariket Serbien Nationernas Förbund.

Av staterna vi idag känner i Europa som utöver förlorarna Tyskland, Österrike-Ungern och Osmanska Riket som år 1922 som då inte fick vara medlemmar i Nationernas Förbund fanns som tidigare nämnts även Sovjetunionen p.g.a. den kommunistiska statens bildande. Bland de nybildade staterna efter Första Världskrigets slut som liksom Rumänien hade partsintresse av att Osmanska Riket inte skulle få fortsätta och framförallt inte ha överhöghet över stora territorier fanns å andra sidan även Tjeckoslovakien, bildat efter förlorarmakten Österrike-Ungerns uppdelning; Bulgarien som fram till Rysk-Turkiska kriget 1877/78 tillhört Osmanska Riket; Albanien som utropat sig självständigt från Osmanska Rikets 500 åriga överhöghet år 1912. Dock fick

Kort sagt så ingick vid ”Palestinamandatets” godkännande juni år 1922 inte Tyskland, Ungern, Österrike, Japan, Sovjetunionen m.fl länder. Den nya Ungerska staten landområden godkändes indirekt i och med att Ungern i september samma år fick bli medlem.

Den brittiska överhögheten över området Palestina grundade sig således i första hand på segrarmaktens önskemål samt NF-s dåvarande medlemmars önskemål att Osmanska Riket inte skulle återupprättas. Staten Turkiet fanns inte vid denna tidpunkt och bildades med Atürk som förste president efter att landet förklarat sig som självständigt från det upplösta Osmanska Riket år 1923.

Att åberopa dessa körsbär, dvs segrarmakters dock inte samtligas; nybildade staters eller stater under bildandes behov/önskan (läs vilket som önskas) av att hålla samtliga förlorande stater, Tyskland, Kungariket Österrike-Ungern och Osmanska Riket kort som legitimt skäl för att de av Nationernas Förbund år 1922 träffade överenskommelserna som giltiga för all framtid är i sig att försöka få körsbär erkända som en sorts päron.

* Att åberopa Nationernas Förbund som inte hade allmän legitimitet, dvs var godkända av tillräcklig större delen av världens stater även om en hel del länder som 1922 tillhörde Brittiska Imperiet, som t.ex. dåvarande Brittiska Canada; dåvarande Brittiska Sydafrika; dåvarande Brittiska Nya Zealand; dåvarande Brittiska Australien och dåvarande Brittiska Indien omfattande nuvarande Indien + nuvarande Pakistan och Bangladesh, och utifrån detta åberopande använda sig av ”Palestinamandatets” tillåtelse för judar att bosätta sig i det Brittiska protektoratet Palestina som skäl för att staten Israel som förklarat sig självständigt 1948 efter att Förenta Nationerna som bildats oktober 1945 med 192 medlemsländer år 1947 delat Palestina i två stater, en judisk och en arabisk,
det är att blanda äpplen och päron och få båda fruktslagen inboxade i definitionen för päron!

Av ovanstående följer direkt att Berndt Ekströms påstående: ”Judarnas rätt till Palestina bekräftades av Nationernas Förbund (NF) 1922 när samtliga 52 medlemsländer röstade för Palestinamandatet och tilldelade Storbritannien det administrativa ansvaret för territoriet i syfte att bygga upp ett judiskt hemland. Deklarationen om Palestinamandatet är ett dokument som tillhör internationell lag. Deklarationen tillerkänner judarnas historiska rätt till landet redan i förordet. Den beviljar politiska rättigheter (i syfte att skapa ett nationellt hemland) för judarna enbart (artikel 2, i förordet). Ickejudars civila och religiösa rättigheter i mandatet garanterades men de gavs inte samma politiska rättigheter som till judarna (artikel 2, i förordet)..” Israel har rätt till Gaza och Västbanken, Berndt Ekström GP debatt 23 maj 2010
inte bara är icke legitimt=giltig argumentering efter bildandet av Förenta Nationerna. Jämförelsen med testamente faller dessutom på att det aldrig fattats beslut i Förenta Nationerna om staten Israel, dvs den 26 år efter ‘Palestinamandatets’ tillkomst bildade staten Israel skulle ha juridisk rätt till att i sitt territorium inkludera något annat än det FN beslutat om 1948.

ICKE juridisk rätt till Gaza eller Västbanken? Något sådant har aldrig givits. Att judar fick rätten att bosätta sig inom brittiska protektoratet Palestina år 1922 och att det fanns en avsiktsförklaring i Palestinamandatet att inom Palestinas område skapa en judisk stat innebär INTE att den senare tillkomna staten Israel getts rättigheter utöver de områden som godkänts i internationella överenskommelser inom FN-s ram 1948!

Deklarationen slog vidare fast att judiska bosättningar i Palestina skulle främjas av mandatmakten (Storbritannien); de skulle vara intensiva och innefatta alla sorters landområden, inklusive statlig mark, förutom den mark som behövdes för allmänna syften (artikel 6, i förordet). Statlig mark utgjorde den klart största delen av Palestina……..Någon kanske ifrågasätter om Mandatdeklarationen har någon giltighet i dag när Nationernas Förbund inte längre finns. Storbritannien gav dessutom upp mandatet efter att ha misslyckats med att fullborda sitt uppdrag. Men, precis som giltigheten av ett testamente inte upphör bara för att den som skrivit det eller den som ska verkställa det har avlidit, har inte heller NF:s deklaration om Palestinamandatet upphört att gälla

Det finns mycket att säga om staten Israels tillkomst. Väldigt mycket ur historisk synpunkt. Personligen hade jag aldrig ens drömt om att skapa en stat eller lova skapa en stat utifrån de i mina ögon lösa boliner som Balfourdeklarationen 1917 som låg bakom ‘Palestinamandatets’ godkännande 1922; än mindre en religiös stat som den som FN godkände år 1948. MEN INGEN STAT kan legitimt åberopa någon överenskommelse oavsett på vilka grunder denna överenskommelse tillkommit för områden som inte inkluderades i internationellt överenskomna gränser, INNAN staten bildats.

Det finns alltså INGA GILTIGA ARGUMENT för att hävda Israels rätt till Gaza och Västbanken. Det finns å andra sidan internationella överenskommelser i FN som godkänt staten Israels bildande inom de av FN godkända gränserna. Dessa har nu funnits så länge och är som jämförbara fallet med Karelen som godkänts tillhöra Sovjetunionen (numera Ryssland) giltiga skäl för att alla MÅSTE acceptera att det finns en stat som heter Israel inom de av FN godkända gränserna.

Som jag skrev i bloggartikel Israel och Gazafrågan:
” Det är också lika viktigt att komma ihåg att det vi nu ser är ett resultat från förhandlingsbordet efter Andra Världskrigets Holocast. OBSERVERA att lagt kort ligger. Jag hade troligen aldrig ens i drömmarnas värld kommit på att skapa en stat inom ett territorie, var som helst, där folket som en gång bodde där och som fördrivits, förföljts, utsatts för utrotningar m.m. skulle ‘återfå’ ‘sitt’ gamla land. Det må gälla Armenier i nuvarande Turkiet likaväl som den stat Israel som bildades. MEN som sagt, lagt kort ligger.

Gå tillbaka och titta på Europas karta, url ovan, från före första världskriget, jämför med den karta som vi i Europa hade efter Första världskriget Karta fredskonferensen i Paris efter Första Världskrigets slut och den efter Andra Världskriget
http://users.erols.com/mwhite28/post-ww2.htm . Se OM Du känner igen den kartbilden och var de gränser gick för mindre än 100 år sedan som påverkar spänningarna i vårt område idag?
…..

Samtidigt så MÅSTE även de som fördrivits acceptera de lagstadgade och av FN fastställda landområdena för en legitim stat, oavsett om man känner sig förfördelad och inte får sina intressen tagna för det värde de har. Med andra ord anser jag å ena sidan att det är de av FN godkända gränserna för staten Israel som både Israel och Palistinier, ja hela världen oavsett var, MÅSTE acceptera finns där idag. Lagt kort ligger. Det innebär också att Israel måste ta detta till sig och se till att dra sig tillbaka där FN så kräver till de tidigare godkända gränserna. Jag förstår att det svider. Jag förstår att det gör ont att höra detta. MEN det finns INGEN annan lösning OM de som sett sina fäder och farfäder fördrivas skall kunna fås till förhandlingsbordet så att vi får en riktig stat i Gaza. En stat i reell mening är den enda lösningen på kort sikt som kan stabilisera området. Då måste också HAMAS lära sig att godta situationen. Inte nödvändigtvis göra mer än att erkänna Israels rätt på sina av FN fastställda gränser. Men det är ett minimikrav. ”

Se även: Israel och Gazafrågan, Norah4you 28 december 2008

Tillägg 07:41 23 maj 2010 Det inflammerade frågan ventileras även på Repris på halvsanningar om Israel, Lisa Abramowicz GP Debatt 23 maj 2010

Tillägg 09.30 23 september 2011 Palestinsk stat ingen Kungsväg till fred, SvD 23 september 2011