Rätt beslut,

som egentligen är en självklarhet utifrån Regeringsformens 1 kap 2§ samt Hälso- och Sjukvårdslagen.

För att förklara mitt resonemang ovan börjar jag med den senare lagen och visar att den har stöd i Regeringsformen.

Allra först finns följande viktiga punkter i Hälso- och Sjukvårdslagen:
* Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet
* Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Detta innebär att den skall särskilt …..bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet

Redan här finns med reservation för att dessa punkter i sig kräver att en patient själv är tillräckligt klar att fatta egna beslut, så ger de punkterna direkt anvisning med stöd utifrån Regeringsformens:

* Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
* Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.

att det av Socialstyrelsen lämnade beskedet är helt i enlighet med gällande grundlagar och Hälso- och Sjukvårdslag. En enskild människas eget beslut att avstå, avbryta eller inte påbörja en behandling kan aldrig jämnställas med aktiv dödshjälp även om individens beslut leder till döden. Det som är viktigt är att Socialstyrelsen gett, också utifrån Hälso- och Sjukvårdslagen, gett klart besked om att patienten har rätt att få lindring av värk, smärtstillande, lugnande eller liknande i detta fall.

Det är dock makabert att det finns läkare som vill jämnställa detta med för tidigt födda eller svårt sjuka småbarn. Det är i de fallen aldrig frågan om individ som kan fatta eget beslut och förstå konsekvenserna och att ens försöka tvinga fram, för det är vad de försöker göra när de säger:
”-Ja, exempelvis rätten till palliativ sedering, nedsövning inför livet slutskede, och när det gäller de riktigt små barnen, hur ska man se på dem och när är det rimligt att rädda och inte. Det finns många frågor kvar när det gäller livets slutskede, säger Ingemar Engström” Får avbryta behandlingen, GP 26 april 2010

Makabert eftersom en palliativ sedering varit och är tillåten så länge man inte ger en aktiv dödshjälp. Nedsövning inför livets slutskede skall och har ju i flera år praktiserats genom att läkare i slutskede när patienten om möjligt varit tillräckligt klar och kunnat göra eget val erbjudits de patienter där smärtstillningen genom palliativ sedering inte är tillräcklig eller där patienten fått stark ångest de stunder denna inte räckt till för att slippa värsta smärtan. Jag vet det eftersom jag och min dotter var närvarande när min far, som levde på övertid med prostatacancer och inte förväntades ha mer än någon dag kvar, blev längre, erbjöds att få en pump med kontinuerlig smärtlindring och där han också kunde få så att han fick sova så mycket som möjligt. Pappa som själv fick välja hade svårt att hitta orden men när han fått allt klart för sig, så log han mot läkaren trots svår smärta och sa: Jag ger dig mitt förtroende. Dvs han var tacksam att han fick sova när smärtan var som värst på slutet. Eget val är aldrig samma som aktiv dödshjälp.

Frågan om de riktigt små barnen är också mycket enkel om man läser lagtexterna och Grundlagarna. Går barnets liv att rädda, kan barnet andas själv utan hjälp om än med svårighet, är frågor som läkaren måste besvara utifrån varje enskilt fall. Det går inte att bunta ihop dessa riktigt små barnen och ge ett besked som i samtliga fall avgör liv eller död. Det är helt oetiskt. All form av medicinering som överstiger dödsdos av ena eller andra slaget så att ett enskilt barn avlider snabbare är däremot AKTIV DÖDSHJÄLP. Den som inte kan förstå detta, måste ha svårt att förstå lagtexterna.

Här följer dessa:
Hälso- och sjukvårdslag (1982:763), § 2
”2 § Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.
Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården. Lag (1997:142).

Krav på hälso- och sjukvården
2 a § Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Detta innebär att den skall särskilt
1. vara av god kvalitet med en god hygienisk standard och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen,
2. vara lätt tillgänglig,
3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,
4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen,
5. tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i vården.

Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Olika insatser för patienten skall samordnas på ett ändamålsenligt sätt.
Varje patient som vänder sig till hälso- och sjukvården skall, om det inte är uppenbart obehövligt, snarast ges en medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd. Lag (2006:493).” Hälso- och sjukvårdslag (1982:763)

Regeringsformen:
”2 § Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.

Det allmänna skall främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.

Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.

Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. Lag (2002:903). ” Regeringsformen, 1 kap. Statsskickets grunder

Patient får rätt bryta behandling, DN 26 april 2010
Svårt sjuka får mer makt över sin död, SvD 26 april 2010

Tillägg 23.51 28 april: Tydligt om rätten att få dö, GP 29 april 2010