1957 fylldes delar av Svartån söder Linköping med ett stort antal döda och till viss del missbildade fiskar. På den tiden löd det som kom att bli miljövården, miljövårdens vagga stod i Linköping och hade påbörjats redan 1952-53 av Perry Jovén, under Vägverkets Vatten- och Avlopps avdelning på Vasavägen i Linköping. Officiellt började inte hormoslyrliknande preparat att användas i skogsbruk och på banvallar samt längs åar som trafikerades av båtar förrän kort före det att man 1963 ‘fastställde’ hormoslyrs ofarlighet 🙂 I verkligheten hade användningen påbörjats som försöksverksamhet när tiderna normaliserats för jordbruket efter Andra Världskriget.
Lennart Hardell, Pesticides, soft-tissue sarcoma and non-Hodgkin lymphoma – historical aspects on the precautionary principle in cancer prevention, Department of Oncology, University Hospital, Örebro, samt Department of Natural Sciences, Örebro University, Örebro, Sweden, Acta Oncologica Volyme 47, Issue 3 2008, page 347 – 254 berättar mer om farligheten med hormoslyr och berör ett stort antal av hormoslyrs skadliga inverkningar.
Det var tur för Östergötland att det som kom att bli miljövård redan fanns uppstartat när fiskdöden uppmärksammades. Extra tur var att Östergötland hade en av de mest kompetenta Landshövdingar Sverige sett, Pehr Eckerberg. Eckerberg såg till att Östergötland var tidigt ute att söka anslag till vattenrening och att vattenvård kom att prioriteras både i form av Motala Ströms Vattenvårdsförbund samt Vätterns Vattenvårdsförbund
Utöver de farliga biverkningar i form av missbildningar samt utvecklingsproblem för hjärnor m.m. som numera är kända som Hormoslyrrelaterade, så hade hormoslyr även den egenskapen att när levande organismer tagit upp hormoslyr som lagrats och dessa organismer levde/lever i vattendrag som trafikeras med båtar vars botten målats med möja under vissa PH-förhållanden gör att möja som fällts ut lättare kan tas upp av den levande organismen samt direkt angripa samma områden på den levande organismen som hormoslyren redan försvagat försvaret för.
Ovanstående är kortfattat en del av den kunskap som funnits sedan 1957. Det skrevs en mycket bra avhandling om föroreningar i vatten för mer än 20 år sedan. Bo Wigilius, Isolation, characterization and risk analysis of organic micropollutants in water, Tema Linköpings Universitet 1988. Rekommenderas starkt för alla som vill ta del av den kunskap som finns/funnits men som tycks ha varit bortglömd av senaste generationer miljöutbildade…..
”Fiskar som fått simma i det renade avloppsvattnet från Stor-Göteborg samlade på sig mycket mer rester av p-piller och andra läkemedel än vad forskarna hade räknat med.” Hormoner sprids i avloppsvatten, GP 15 mars 2010
Norah4you's Weblog 
Vårt ansvar för samhällets totala mängd avloppsvatten är en sak. Urinseparering i nya bostadsområden, offentliga utrymmen m.m. är en annan. Dvs vi räddar inte fisken idag med att avskilja urinet lokalt här och där. En större satsning på reningsverken behövs, en rejäl uppgradering. Kanske borde allt slam förbrännas för energi- (dvs. el-!)produktion.
Men lik förbaskat citerar jag Paracelsus: ”Det är mängden som gör toxiciteten”.
Dvs: Varje ny WC-stol och pissoar – i Sverige och länderna kring Östersjön – där urinet separas och samlas in, bidrar till en bättre miljö för såväl fiskarna som för oss själva, när vi dricker vattnet. Råvattnet för dricksvatten i sjöar och älvar kryllar ju av läkemedel, toxiska ämnen m.m. från avloppen.
Att samhället måste börja satsa på uppgradering av de kommunala reningsverken är helt klart, en fråga om ren anständighet enligt min mening.
Att man hittills inte krävt avskiljning av avloppsvattnet och separat rening av vattnet från vissa verksamheter, t.ex. sjukhusen måste nog anses rätt besynnerligt i ett land med välrdens högsta välstånd.
Dock finns det gott om skäl att från statens håll även stöda urinseparering lokalt, speciellt av resurs- och klimatskäl.
GillaGilla
Teori Lars Granbacka, hjälper ingenting till. Det handlar inte bara om urinavskiljning, för det är det mindre problemet hela avfallsvattnet samt allt dagvatten etc är ett annat. Du är dessutom helt fel ute. Redan i den första miljölagen krävdes att avskiljning och separat rening skulle ske från t.ex. sjukhus, industrier samt från bebyggelse. Vad som inte krävdes, och inte går att kräva eftersom det inte går att jämföra olika sorters avfall så att det går att kräva, var om 2:a steget skulle vara kemiskt eller biologiskt. Gå tillbaka och läs Miljöskyddslag 1969 29:e maj så får Du lite bättre kunskaper.
PS redan 1971 var jag själv den som fick förklara för två av Sveriges partier på ömse sidor om blockgränsen vad det stod i den lagen. Fick koppla in de få verkliga specialisterna som fanns (och funnits) på den Blå sidan (luft, vatten och avloppsfrågor) för att få dem att inse att det visade noll koll att kräva 2-stegs rening när lagen redan i den form Miljöskyddslagen 1969 var utformad krävde längre gående rening än slamavskiljning (slamavskiljning är 1:a steget)….
GillaGilla
Svar på ”Teori m.m”.: Nu känns det som om jag fick hela bevisbördan när det gäller reningsverkens funktion idag och även när det gäller kraven som gällt för dessa. Efter att ha jobbat i 10 år som inspektör borde man kanske kunna ge lite bevis. Men, men.
Enligt vad som sägs i tidningsartikeln i GP, DN (och en uppsjö andra tidningar och tidskrifter) om läkemedelsresterna i avloppsvattnet är inte funktionen på reningsverken idag tillfredsställande. Den är därmed säkerligen inte i enlighet med miljömålen. Och om man utgår ifrån det du säger om kraven på rening som ställdes i miljöskyddslagen – ML, är deras funktion inte i enlighet med ML, ej heller med balken, MB.
Jag vet inte om vi missförstår varann, men för tydlighetens skull vill jag bara understryka att lagstiftning, tolkning och tillämpning och verksamhetsutövning är olika saker. Att man släppt ut X antal m3 avloppsvatten i strid med ML och MB under åren gör ju inte saken bättre precis.
Det jag efterlyser är handling. Kanske skärpt lagstiftning, skärpt lagtillämpning, bidrag (morot) för separering m.m. Nat. vårdsverket har ju uttryckt sin oro för rönen om medicinrester, så vi får se.
Man kan ju förstås fråga sig huruvida en investering i våra kommunala verk – som motsvarar en höjning på 10-100% av dagens VA-taxa (uppg. enl St:hlm vatten i DN idag) – ger ”tillräcklig” nytta i Östersjön. För de 80 miljoner människor som är bosatta i avrinningsområdet, skulle jag gissa att det endast är en mindre del som är anslutna till reningsverk som motsvarar kraven i gamla ML.
Utifrån detta nedslående faktum skulle man ju kunna slänga in handduken för gott. Dock är det ju som vi vet så att en verksamhet som strider mot miljömålen inte kan accepteras. Jag tycker även det är just här satsningen på de lokala insatserna – vid källan; urinseparering, dagvattenrening, lokal rening av lakvatten från tippar m.m. kommer in i bilden. Speciellt som de gagnar många olika miljömål, inte minst klimatet.
GillaGilla
Lars Granbacka, tacksam om Du skickar mig en korrekt mailadress. Den som syns fungerar inte. Har ett längre privat svar att ge Dig.
Hoppar alltså till de två sista styckena. Stora problemet med Östersjön är inte bara avsaknaden av 2-stegs rening, om det ens finns mekanisk rening, i länderna runt Östersjön. Antar att Du läst de rapporter som kommit om slammet på Östersjöns botten samt mätningarna av syrehalt och PH-värden. Det krävs andra åtgärder där. Bl.a. vore det bra om man fick stopp på fosfattillförseln som genom felaktig hantering i jordbruk respektive undermålig rening i existerande reningsanläggningar ‘svämmar’ över och ut i vattendrag som hamnar i Östersjön. Men det är bara ett av problemen. När det gäller Stockholms vattenintagsområde respektive kvalitén på renat vatten har jag inte följt med de senaste 2-3 åren. Misstänker starkt att det fortfarande finns basala problem pga felaktiga besparingar när investeringarna gjorts under åren samt pga felaktig dimension samt tvivelaktig ‘bandage’ vid rördragningen. Men som sagt jag har inte följt frågan för Stockholms del de senaste åren.
Så till urinseparering. Vinsten är inte så stor i förhållande till ökade kostnader att det är försvarbart i storstäder. På landsbygd och där bebyggelsen i ytterpunkterna är mindre än 100 personer har jag mer förståelse för den investeringen. Dagvattenrening förekommer redan som Du vet och har länge så gjort på sina håll i landet. Samarbetet mellan bl.a Linköpings stad, Miljövårdenheten på styret i Lkpg och Linköpings Universitet har ju tagit fram en del nya tekniker som är mer än lovande. På sina håll i världen är det numera inte bara för nedbrytning av föroreningar i dagvatten man använder sig av algodling. De senast testade algerna går att skörda och göra grön bensin av. Per ytenhet får man ut 10 gånger så mycket energi som om man på motsvarande yta odlade energiskog. Läste härom månaden att Bill Gates anslagit pengar för byggande av riktig fabrik för detta i stället för de testanläggningar som redan finns vid en del reningsverk. Rening av lakvatten är ett stort problem mycket beroende på att det på sina håll valts tvivelaktiga depåplatser utan noggrann analys av grundvattennivåer och markens konsistens. Mer medel borde anslås åt forskning på det området men också för att bättre kartlägga alla deponeringar som godkänts från 1959 och framåt. Det är mer än ett ställe som verkar bortglömt.
Så till klimatfrågan. Klimatfrågan ÄR INGET PROBLEM. Samma nissar som jag debatterade med och lyckades överbevisa 1976-79 att de arbetade utifrån felaktiga premisser och konstruerade fakta är bland de äldre som är i farten idag. Det var 2 grader varmare i Arktis under stor del av perioden 980-1342. För Sveriges del är det också så att våra egna nissar vägrade att ta emot korrekta temperaturuppgifter från en stor del av landet som fram till 1995 fanns samlade på ett numera nedlagt laboratorium där även vattenprovers analysresultat fanns. Hur jag vet? Jag var själv den siste som genom att jag då läste på Linköpings Universitet fick i uppgift att förmedla allt materialet. Det ansågs bättre att interpolera och extrapolera bakåt än att använda faktiskt uppmätta uppgifter.
CO2 har aldrig varit något problem trots att det redan kom på tapeten 1898 (du läser rätt artonhundra nittioåtta) då en av samtidens mest skickliga, en svensk, hade för sig att vi skulle få inte bara dubbelt upp mot nuvarande värde (som inom parantes är exakt detsamma som finns med som uppmätt under 1920 talet i bl.a. Sverige och övriga Europa fram till 6 decimalen efter de 0,04 % som CO2 avrundades till i forskningslitteratur samt även folkhögskole och gymnasielitteratur från 1929. Klimatförändringen är helt naturlig och var redan av svenska forskare i rapport skriven under samma tidsperiod beräknad att resultera i 0,2 grader HÖGRE medeltemperatur runt jorden före 1995 😛 Det finns en hel del att säga i dessa frågor och jag har själv varit aktiv i debatten från slutet av 60-talet och framåt.
GillaGilla
Oj. Nu blev det ju lite för mycket på en gång, att punkta upp, men jag kan (påjagad av klockan u. frukosten) kommentera några saker börjandes bakifrån: Klimatdebatten vill jag inte föra här, den förs på annat håll. Däremot anser jag fortfarande att Problemområdena som du säger, – deponier, dagvatten – samt möjligheten till nya biodrivmedel i kombination med rening av de förra är en resursfråga, liksom en energifråga och därmed även en klimatfråga.
Även om vi antar att hela klimatdebatten skulle komma på skam (vilket jag inte tror), kommer det alltid att finnas gott om andra incitament för lokala reningslösningar kombinerat med bioenergiproduktion. Som regel är det alltid bra att förkorta kretsloppen och transportsträckorna. Däremot tycker jag att alltför lite har gjorts när det gäller beräkningar som visar energiåtgång för olika reningsalternativ. I de sammanhang där jag verkat som rört spill- lak- och dagvattenrening har energiåtgången helt och hållet varit en ickefråga – Trots att allt spillvatten och urin har en ansenlig energipotential. Beräkningar behövs.
GillaGilla
Hej Lars, fortfarande fungerar inte Din mailadress.
Nåväl. Klimtdebatten kan vi föra på andra ställen. Jag har faktauppgifter som visar hur man förvanskat och rent ut sagt förfalskat påståendet att CO2 är en fara. Det är det ingalunda lika lite nu som det var på andra hälften av 70-talet då jag var aktiv i debatten på annat sätt än idag. Urinfrågan är heller inget problem trots den mer komplexa kemikaliebilden i det fallet. Men Du har rätt att energiåtgången behöver tas med. Har den inte gjort det i Göteborg och här i Väst sedan siffrorna som faktiskt fanns med på Holger Bergqvists tid som ‘Göteborgs finansminister’. Energiåtgången finns med på många andra håll dock inte fullt ut eftersom den inte finns med i form av beräkning vad det skulle kosta att inte bara reparera utan även lägga nya rör i den del av nätet som ännu har rördragning som gjordes före 1960-talet. Samma problem finns som Du säkert vet också vad gäller Vattennätet. Vilket är extra känsligt här i Göteborg pga lerans varierande djup (för de som inte vet om det är leran under Göteborg på sina ställen över 50 meter). Problemet med leran är ju inte bara djupet och på vilken nivå grundvattnet ligger utan även om salthalten i leran förändras pga byggnation, ledningsdragning etc.
Lakvattenfrågan tycker jag, precis som min för två år sedan avlidne far som var en av de fyra första som arbetade med miljöfrågor , specialist på vatten(Vatten och Avlopp) samt luftfrågor. Frågan var faktiskt uppe redan på 30-talets slut när pappa arbetade med att hitta lämpliga vattentäkter för stor del av Bohuslän och för Göteborg med kranskommuner. Nederbördsområdet för Göta Älv är ju avsevärt större än det som man numera hittar i Göteborgs VA-verks officiella papper. Finns bra utredningsmaterial publicerat i början på 1940-talet senare tiders missar en hel del och har helt felaktiga uppgifter om äldre vattenföring. När det gäller lakvatten från depåer som placerades olämpligt redan innan första miljölagen kom, bl.a. uppströms Göta Älv i ett par av kommunerna, så är det ju inte bara en fråga om energiåtgång när det gäller rening. Det är även i högsta grad en fråga om miljövård för frågan rör ju både om man skall rensa, frakta bort till lämpligare ställen, vilka ju sällan finns, eller destrauera föroreningarna i andra processer för minska miljöpåverkan på biotoperna längs älven och i skärgården. Något som oroar mig är att man i flera av kranskommunerna tycks ha missat att se i gamla handlingar och på gamla kartor vilket fått till följd att byggnation mer än en gång sker i olämplig form på totalt olämpligt ställe.
När det gäller miljölagar, tidigare och existerande, är en av de mer intressanta uppsatserna på senare år: Martina Ekelund-Entson, Miljöskador till följd av vägtransporter av farligt gods inom Göteborgs ytterhamnsområde. En ersättningsrättslig studie och analys av hur berörda aktörer ställer sig till lagstiftningens ansvarsregler; D-uppsats, Göteborgs universitet/Juridiska institutionen. Den tar upp ett antal väsentliga frågeställningar. Speciellt intressant är den för mig inte bara pga av miljöfrågorna utan främst för att jag under några år på 70-talet hade hand om väg-, järnväg och flygtransporter av farligt gods till Göteborg eller via Göteborg för ett av de större kemikalieföretagen. Vissa saker som diskuterades då verkar fortfarande inte lösta.
Antar att Du har Ragnar Melins bok där korrekta uppgifter finns publicerade fram till mitten 1950-talet. (Melin Ragnar, Vattenföringen i Sveriges floder, Stockholm 1955) Landhöjningen pågår fortfarande. Snabbare norr om Vänern än söder Vänern och snabbare i norra delen av nederbördsområdet som till del ligger norr Mjösa i Norge. Om man jämför vattengenomströmningen i kubik varierat på årstider före och efter regleringarna som skett, så ser man att det inte är någon som helst risk för att Göta Älvs utlopp i Västerhavet skulle vara i fara. Däremot är det samma problem när det gäller intaget vid Alelyckan som det var på 40-talet innan förändringen då. Vad det skulle kosta i pengar och energiåtgång att korrigera detta har jag inte sett några siffror på. Har Du?
GillaGilla