”1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket. ”
Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.
Den offentliga makten utövas under lagarna.
2 § Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.
Det allmänna skall främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.
Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.
Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.
Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. Lag (2002:903). Regeringsformen 1 kapitels inledning
Detta är grunden för att Sverige ska kunna kallas demokrati. Vad hjälper det med Tryckfrihet, Åsiktsfrihet och Yttrandefrihet om handlingar som begåtts av någon kategori inom det Offentliga inte skall rättsligt som alla andra likadana handlingar? Det finns ingen friskrivning för sjukvårdspersonal. Inte ens sociallagen ger rätten att göra detta eftersom sociallagen MÅSTE tolkas i ljuset av Regeringsformens 1 kapitel! Alla är lika. Det går INTE att lägga ner ett ärende som barnläkaren med hänsyn tagen till att ‘ Nu står vi istället här med en vårdpersonal som, av rädsla för att polisen kan storma in, inte tycks ha modet att ge en fullvärdig behandling.
Allt medan sjuka människor plågas i sina sängar” Utan kyla och eftertanke får patienterna lida, SvD Ledarsidan 7 oktober 2009 Det finns i Socialstyrelsens uttalande inget stöd för att frågan om aktiv dödshjälp skall smygas in bakvägen. Det finns däremot två mycket stora frågetecken utöver frågan om Läkarens ev. aktiva egna handlande eller definitiva ansvarig på platsen för det som hände:
* Varför vill inte en del sjukvårdsansvariga, läkare, sköterskor, politiker och höga tjänstemän ta till sig att det är en ocean stor skillnad mellan att ge smärtlindring, t.ex. av en gammal cancersjuk patient, och att ge extremt dödlig dos till ett spädbarn som redan tidigare utsatts för felaktig dosering oavsiktligt?
* Hur säkras ev. bevis när medicin som blandats (av vem i det aktuella fallet och på vems begäran?) skall destraueras efteråt. För det kan ju inte få vara så, att det är samma personal som skött patienten som avlidit som skall redovisa kvarlämnade oanvända mediciner. Sprutor borde inte få tömmas i nuvarande allmänna destraueringskärl, läggas tillsammans med andra, framtagen medicin och det som använts borde ALLTID läggas i en egen låda som en apotekare får ansvar att kolla att allt är kvar som skall vara kvar!
Inga svar om praxis, SvD inrikes 6 oktober 2009
Inget fel i vården av barnet, DN 6 oktober 2009
Se även: Socialstyrelsen friar inte barnläkaren, Norah4you 7 oktober 2009
Norah4you's Weblog 
Varför vill inte upprörda legalister ta till sig att det inte finns någon inom vården som försvarar att ge extremt höga doser smärtlindring med avsikt att döda?
Det kan mycket väl finnas en konspiration för att döda barn på Astrid Lindgrens, även om jag personligen har svårt att se vad denna skulle ha för syfte, men den lilla detalj diverse representanter för vården hängt upp sig på är att ibland dör folk, ibland hittar man ovanligt höga värden av allt möjligt och inte så sällan måste man riskera att skada en patient, oavsett detta är i terapeutiskt eller smärtlindrande syfte. Som framgår av socialstyrelsens utredning verkar det mer och mer sannolikt att det höga mätvärdet (I ett blodprov, bör påpekas, inte i någons kropp. Det är en rätt viktig skillnad.) är ett resultat av något annat än en injektion medans hon var vid liv.
Anomalijakt kallas det inom vetenskap, och är ett av pseudovetenskapens kännetecken. Nu är inte juridik på något sätt en vetenskap, och det verkar vara en accepterad metod bland åklagare. Det skulle i så fall förklara varför vård och rättsväsende har sådana svårigheter att förstå varandra.
Anställda inom vården står inte över lagen, men att det skulle vara omöjligt eller ens konstigt att anpassa lagen efter särskilda omständigheter är nonsens. Poliser står inte över lagen för att de får köra fort. Kirurgi är nästan undantagslöst att betrakta som grov misshandel om man inte var vit rock på sig. På Systemet langar man sprit.
Kanske mördade barnläkaren det där barnet. I så fall bör hon dömas för mord, om det kan bevisas. Om beviset är att en rättsläkare hittade ett högt mätvärde i ett provrör en gång, struntade i att dubbelkolla (vilket inte gjordes) och åklagaren på grundval av detta antog att det måste bero på en i övrigt helt orimlig injektion för vilket inget annat talar och att detta dessutom utfördes av en viss enskild person utav flera möjliga som dessutom tillskrivs ett motiv för vilket inget utöver ovan nämnda mätvärde talar, då är en viss skepsis mot de rättsvårdande myndigheterna inte helt omotiverat.
GillaGilla
Du Per, det finns två sidor som sällan nämns. Lika lite som Du tror att vi som ogillar att det finns sjukvårdspersonal, samt ett par andra yrkesgrupper, som försöker sätta sig över lagen, lika väl vet både Du, jag och andra att det finns och har funnits sk. barmhärtighetsmord och änglamakare även inom sjukvården i Sverige. Detta sagt, eftersom det är viktigt att ingen yrkesgrupp försöker sätta sig över lagen så är det otvivelaktigt som så att det stora flertalet, inte bara en majoritet, av de som jobbar inom sjukvården inte alls har den inställningen som barnläkarens försvarare har.
Det var det ena. Den andra är att det verkar gått en annan typ av troll i debatten från barnläkarens försvares sida. Det går att få smärtlindring utan att ge dödliga doser, liksom det går att ge smärtlindring på olika sätt. Det är också stor skillnad mellan en människa som levt ett långt liv och haft långvariga cancerplågot och en nyfödd som redan fått en behandling som varit som minst oförsiktig och orsakat stor del av det tillstånd som barnet hade sina sista levnadsdagar. Aktiv dödshjälp är så långt från passiv dödshjälp i första fallet som tänkas kan. När min far dog i januari förra året p.g.a. prostatacancer, nästan 93 år gammal, så hade han varit i sista stadiet många månader längre än vad någon läkare trott. Det var bara de sista månaderna som han behövde värktabletter och när han fick morfin mer än då lasarettsjukvården kom till det vårdhem han och mamma flyttat till några månader innan, så var min dotter och jag på besök när detta skulle diskuteras. Min far som de flesta då upplevde som senil, var klarare än vad många förstod och det var bra att min dotter som hade en speciell kontakt med morfar var där så att hon kunde förklara de ord han utelämnade eller använde annorlunda. Pappa fick själv välja om han ville att de skulle komma som tidigare eller om han skulle få en jämn dos så att han slapp plågor men ändå ibland kunde orka vara vid medvetande. Jag har alltså inget emot smärtlindring. Men gränsen mellan passiv dödshjälp, även i form av utsättande av tidigare insatt medicinskt livsuppehållande behandling är för mig inte samma sak som Aktiv Dödshjälp. Det är en oceanstor skillnad.
GillaGilla