Saknar belägg??? Hur sa???

Nu får faktiskt Gryab vakna upp! Kännedomen om att t.ex. tenn, tungmetaller och även fosfor(!) är helt olämpliga i de former de förekommer i avfallsslam att använda på åkerjord är gammal! Den fanns redan på 60-talet och under åren har ett stort antal vetenskapliga arbeten presenterats bland annat av:
Institutet för vatten- och luftvårdsforskning dels i form av utredningar presenterade på symposier, dels i utgivna skrifter som t.ex.:
Harald Norin, Hans Borén, Institutet för vatten- och luftvårdsforskning; Organiska tennföreningar i rötslam från några svenska reningsverk, Stockholm : Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL), 1993 Serie: IVL rapport. B, 0283-877X ; 1114

Naturvårdsverket:
Statens Naturvårdsverk, Livsmedelstoxikologiska aspekter på rötslam i jordbruket, Solna : Naturvårdsverket, 1989
ISBN 91-620-3623-8

Utöver nämnda finns det cirka 1000 artiklar och mer än 100 utgivna arbeten i bokform. En av de tidiga fortfarande intressanta arbetena är:
Brink Nils, Vattenförorening vid gödsling med rötslam. Uppsala, 1972 Serie: Vattenvård, 0346-7716 ; 11

Det finns många andra. Belägg för farligheten för människan och miljön vid deponering av rötslam och därav följande lakvattenproblematik; belägg för farlighet och risker i form av tungmetaller, tenn- samt kemiska rester av mediciner finns hur många som helst arbeten av ÄVEN med senare tiders rötslamhantering (vilken inkluderar kartering, karaktärisering och laboratorieanalyser). Speciellt allvarligt är det för reningsverk som får in och behandlar avfallsvatten från industrier som använder färger och andra kemikalier i sin tillverkning och inte har fullt slutna system samt från reningsverk där rester av gruvbrytning återfinns i avfallsslamet. Påverkan på fertilitet finns belagd i utländska utredningar.

För den som inte vet något om detta, tyvärr verkar kunskaperna inte blivit mycket bättre sedan 1971-73 då jag senast gav mig in i den Göteborgska politiken om avfallshantering, så är slamavskillning det som vanligen kallats 1:a steget i en reningsprocess. Slammet hanterades länge genom rötning, dvs påverkan av luft ovanifrån och bakterier som redan fanns i slammet. I historiskt perspektiv kom slammet ofta att lagras i slamdepåer tills man upptäckte, redan på 60-talets slut, att lakvattenproblematiken då fick alltför stor påverkan på dricksvatten, vattendrag och åkermark. För att minska problematiken, i praktiken blev det tvärt om, kom någon på att man borde kunna använda slammet på åkermark. Argumentationen då skedde utifrån liknande argument som de som Gryab ‘kör’ med nu: ”I avloppsslam finns det gott om näring, framför allt från den mat vi ätit, i form av kväve och fosfor. Det finns även mullbildande ämnen som åkermarken behöver.

För Gryaab skulle det vara billigare och enklare att inte certifiera slammet. Det finns andra alternativ. Vi kan, som hittills, göra anläggningsjord. Efterfrågan är god. Vi kan bränna slammet, men det betyder i dagsläget att alla näringsämnen går förlorade.” Gryabs svar i debatt om slamavfall, GP 15 september 2009

D.v.s. argumenten är inte ens bevisade giltiga men vad värre är, är att man använder sig av äpplen för att bevisa att päron är en frukt. Dvs. det som i bästa fall kunde kallats ett cirkelbevis, ett obevisat antagande som används som fakta för att bevisa något annat, har i det aktuella fallet blivit använt från ett helt annat verksamhets- och vetenskapligt område – Utgående från obevisade antaganden om gödselbehov i existerande jordbruk, mullbildning m.m. har Gryab försökt bevisa att det i deras avfallsslam funnits kemiska föreningar som i ren form, vilket avfallsslam inte är, SKULLE kunna användas för detta behov. Skrämmande ovetenskapligt Gryab.

Detta finns tillsammans med annan viktig kunskap som tycks gått förlorad redovisad i:
Björn Berggren & Svante Odén, Institutionen för markvetenskap, Lantbrukshögskolan; Analysresultat rörande tungmetaller och klorerade kolväten i rötslam från svenska reningsverk Uppsala : Institutionen för markvetenskap, 1972-1973

För att metoderna att hantera rötslam förändrats sedan 1970-talet, innebär detta inte, att tungmetaller, kemikalierester från färg- och plastanvänding i industrin eller för den delen de medicinrester som ankommer via Mölndalsåns vattensystem och spridits på sina håll även i minimala men dock påvisbara påverkan i dagvatten, (även i grundvatten enligt något mätresultat), skulle vara lämpliga på åkermark.

Tyvärr har jag ännu inte sett färdiga rapporten av det fleråriga försöket med avfallsslam i skogsbruket. Kan i och för sig kanske vara mer lämpligt. Dock reserverar jag mig å det starkaste tills de försöken slutredovisats.

Se även: Ny teknik-samma giftiga avloppsslam, GP 10 september 2009