Människorna som tolkar den är det.
Hur kan jag säga så? När jag var liten så sa min farfar, kommunalpolitiker men även söndagsskollärare för Svenska Missionförsamlingen, att det viktigaste inte är vad man kallar den man tror på, det viktigaste är att det känns rätt det man tror på. Så är det enkelt uttryckt, men sedan kommer det svåra. Kristendomen bygger på tron på Jesus Kristus. För många idag svårt att förstå oavsett om man är troende som jag, tror på en annan religion, är ateist eller sökare.
Det som fallit bort mellan raderna och som Mattian Syrén i sin debattartikel i Aftonbladet missat, är vad Jesus stod för. I förbigående skall jag bara nämna att det finns minst två samtida källor som refererar till Jesus Kristus. En av dem en liten, men väsentlig, rad i ett kejserligt dokument, en annan Josephus. Nåväl det Jesus predikade om när han predikade kärlekens budskap, inte bara försoningens eller att han gav sitt liv för oss som många kristna grupperingar velat läsa in i Bibeltexterna, det var demokrati, det var jämlikhet. Inte på 2000-talets villkor. Självklart inte. Men demokrati så långt som det gick att gå på den tiden Jesus levde. När han talade om den barmhärtige samariten, när han tvättade fötter, när han talade om nålsögat, när han talade om att vända andra kinden till, då talade han om demokrati och jämlikhet utifrån den tidens samhällssituation.
I Aftonbladets artikel säger Mattias Syrén: ”Det är obegripligt att svensk grundskola, som enligt läroplan ska vara konfessionsfri, tillåter friskolor med religiös inriktning och hamnar i diskussioner där religiös tro är involverad i problemställningen. ” http://www.aftonbladet.se/debatt/article4204985.ab
Där har Syrén rätt. Det är inte lämpligt att ha skolor där barn, som ju aldrig har valt sina föräldrar (se https://norah4you.wordpress.com/2009/01/07/ingen-valjer-sina-foraldrar/) får sig pådyvlat, för något annat kan man inte ens som troende säga att det är, vad som är rätt sätt att tro.
Syrén har också rätt när det gäller att ”FN:s barnkonvention slår fast att ”Konventionsstaterna skall respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet”. ” Så är det och hur man kan tolka detta till att det är lämpligt med konfussionsskolor, det förstår inte jag.
MEN Syrén har fel när han säger: ”Om vi vågar stå för självklara värdegrundsbegrepp som demokrati och jämlikhet, faller i princip alla religioner bort....” För den förste revolutionären på demokratins och jämlikhetens område var Jesus Kristus.
Det är människorna som tolkar Bibeln, Kristna det Nya Testamentet, Krista tillsammans med Judar och Muslimer det Gamla Testamentet, som är problemet. Problem? Ja när människor tror sig vara för mer än andra människor och sätter sig på höga hästar troende sig ha mer rätt än andra att tolka Bibeln, Torah och Koranen utifrån sina egna, mänskliga, värderingar, då går och har det gått snett.
Det är därför glädjande att min ‘gamle’ religionslärare från Linköpings Universitet, nuvarande biskopen i Göteborg Carl-Axel Aurelius tågade tillsammans med judiska församlingen i Göteborgs rabbi samt imaner i Göteborg i en gemensam Fredsmarsch igår. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=470774
För det är tillsammans, inte var för sig, som de stora religionerna har möjlighet att verka i samförstånd för fred och mot våld UTAN att värdera den ena eller andra religionen högre än den andra. Vi är alla Bokens folk.
Sedan är det som sagt människor, oavsett om det är kvarlevande Schartuaner i Bohusläns skärgård, Ordtroende kristna, muslimer eller judar som tolkar de Heliga skrifterna utifrån sin egen personliga uppfattning som är problemet. Vår gemensamme Gud krävde aldrig den ena eller andra klädseln eller prydnaden för att älska oss. Han älskar oss ändå, även om vi inte är fullkomliga.
Norah4you's Weblog 
citat
”Religionen är inte problemet
Människorna som tolkar den är det.”
Vad är religionen? Vad är tex islam eller kristendom? JAg får hela tiden olika svar beroende på vilken troende jag frågar. Dessutom hävdar många att det är deras version som är den rätta.
Eftersom jag som människa bara kan konsultera mitt förnuft då jag frågar mig hur jag skall förhålla mig till detta, kommer jag ofta fram till att religionen är den som manifesteras i praktiken, alltså så som människorna tillämpar den.
Om jag hävdar att jag kan döma religionen efter vad urkunderna säger, rusar apologeterna snabbt fram (åtminstone gär i väst där man har lärt sig att skämmas för våldsuppmaningar och fascistoida uttryck) och säger att ”man måste tolka”!
Alltså, man måste tolka. ”Man” måste tolka, människan alltså. Alltså måste jag om jag skall förlja denna uppmaning, döma religionen efter hur den praktiseras.
Om religionen praktiseras på ett förkastligt sätt säger jag att det är en förbannad religion. Då kommer apologeterna och säger att ”Det där, det där är minsann inte verklig islam eller kristendom eller judendom! Men detta är ju då inte en giltig invändning. Religionen är ju det som praktiseras. Man kan inte både ha kakan och samtidigt äta upp den.
Detta leder till att beteckningarna på religionerna blir mer eller mindre meningslösa – kristendomen kan vara på tusen olika sätt och alla hävdar de att de är den rätta sorten.
Här invänder man ofta: ”Men demokratin, demokratier kan ju i demokratins namn begå fruktanssvärda handlingar!”
Demokrati är grovt förenklat folkstyre. Om en folket vill begå illgärningar, och kommer fram till att de skall göra det eftersom majoriteten vill det, kan man ju mena att det är demokratins fel att det blev så.
Invändningarna mot detta synsätt är dock förkrossande; Det är inte i själva demokratiprincipen man hittar uppmaningar till illgärningar, däremot kan man hitta helt oacceptabla uppmaningar och påståenden i heliga skrifter som tex koranen. I demokratins namn kan man driva igenom just sådana uppmaningar om en majoritet stödjer dem (se det demokratiska stödet för det fascistiska och antidemokratiska Hamas tex). Skulden för att majoriteten har sådana åsikter kan man då självklart inte lägga på demokratin, utan på den text åsikterna härrör från. För att hindra att demokratiprincipen används till onda handlingar har man kompletterat med de mänskliga rättigheterna, som är ett försök att formulera en moral som kan omfattas av alla människor eftersom den utgår från individens okränkbarhet och inte ideologins eller religionens överhöghet. För övrigt har man i islams namn försökt sätta ideologin/religionen över människan genom att författa en egen deklaration för de mänskliga rättigeheterna, där särskild hänsyn tas till just islam och inte främst till individen. Man menar antagligen att muslimen är muslim i första hand och människa i andra hand – en fascistoid hållning.
En annan invändning är frågan om vad man skall ersätta människans bestämmande med om nu går med på att demokratin skulle vara orsaken till ont (vilket som sagt är en helt orimlig slutsats)? Man kan hjälpa människorna genom att presenetera ideer och riktlinjer som tänkts ut av kloka och empatiska människor, men till sist måst människan själva bestämma vad han/hon skall tycka och göra. Man kan såklart avskaffa demokratin om man inte litar på att människorna skall välja det som är bäst för alla, men vilka garantier finns det för att den/de som istället skall besluta allt skulle vara okurrumperade och allvetande? Inga skulle jag tro.
GillaGilla
Oj, där kommer Du med en levnadsfråga som jag, precis som Du självfallet bara har den egna subjektiva upplevelsen av hur frågeställningen ‘Vad är religion’ att direkt falla tillbaka på, när ‘svar’ skall ges… För det är en komplex fråga. För mig personligen handlar religion, all religion om tro på något annat efter detta livet. Det må vara som i fallet med oss kristna OCH med både judar och muslimer, tro på Gud. För det är så det är.
Vi har olika namn på Gud, men vi utgår alla från en gemensam skrift – det vi kallar Gamla Testamentet och dess skapelseberättelse, dess berättelse om Abraham och om syndafallet. Så långt så gott. Alla tre religionerna tror att vi, utifrån detta gemensamma samt de heliga skrifter som skiljer de tre religionerna åt, för oss kristna Nya Testamentet. Att jag bara tar upp Nya Testamentet är för att visa hur svårt det är det där att vara bokstavstrogen. Kristendomen har sin äldsta sammanhållna kyrka bland de som tillhör den Koptiskt Ortodoxa kyrkan i Egypten. Möjligen, men inte helt säkert, är det hos den som Lalibelas kristna i Etiopien eller som de numera kallas Etiopisk-Ortodoxa kyrkan har sina rötter.
Den Koptiskt Ortodoxa kyrkan i Egypten skall enligt traditionen, myt eller sanning är svår att fastställa, ha grundats redan år 42 e.Kr. av evangelisten Markus. Kyrkan har leds av påven OCH patriarken i Alexandria. Vilket i sig är lite komplext eftersom denna kyrkan ju räknas till de ortodoxa. Ortodoxa kristna kan enklast beskrivas som ett antal äldre kristna troskyrkor som samtliga anser sig, ortodoxa kyrkor, vara bärare av det som helige Athanasios uttryckte som ”Herren gav, Apostlarna predikade och fäderna bevarade”. Dvs de anser sig vara de ursprungliga kristna. En av de äldsta skriftliga texterna från Nya Testamentet, Johannesevangeliet, har hittats tillsammans med andra kristna texter hittats på Koptiska skrivna redan på 200-talet och bevarade pga sand och torra förhållanden in tills de hittades av ren slump i samband med en annan utgrävning i Egypten. En utgrävning som var exeptionellt väl dokumenterad eftersom man filmade allt då man trodde sig vara något annat värdefullt på spåren.
Den Etiopisk Ortodoxa kyrkan i Lalibela, namnet Lalibela har fått sitt namn från Etiopiens kung Lalibela som byggde ett nytt Jerusalem mitt i Etiopien. Kyrkan blev statsreligion i början av 300-talet under kung Ezana. Det som skiljer den Etiopisk Ortodoxa kyrkan från alla andra Ortodoxa kyrkor är att den har en egen patriark.
Bland de Ortodoxa kyrkorna finns vidare den Syrisk Ortodoxa kyrkan, den Grekisk Ortodoxa samt ytterligare 16 andra Ortodoxa kyrkor. Samtidigt som alla dessa Ortodoxa kyrkor anser sig gemensamt vara bärare av den ursprungliga kristendomen, så kom konciliet i Nicea år 325 att innebära en brytningspunkt. Efter att Arius, en libysk präst, framkallat en teologisk konflikt med sitt ifrågasättande av Kristus natur, kom den kristna kyrkan dels att enkelt uttryckt skiljas mellan de som kom att bli de Ortodoxa kyrkorna och de mer västliga kristna kyrkorna. Mer i detalj var det så att t.ex. den Egyptiska Ortodoxa kyrkan kom att lyda både under påven i väst och patriarken i Alexandria samtidigt som ett flertal av de andra Ortodoxa kyrkorna kom att lyda under patriarken i Aten, eller som i Etiopiens fall få egen patriark.
Nåväl vad vill jag säga med detta? Jo alla kristna, Anglo-Saxiska kyrkan, Protestanter, Katoliker och olika Ortodoxa kristna kyrkor tror samtliga att Jesus är Guds Son. Vi har i stort sett, inte helt, samma texter i det Nya Testamentet. MEN trots att vi med undantag från den Koptiska Egyptiska resp. Etiopiska kyrkan har våra Bibeltexter via grekisk översättning, så är en av de bärande punkterna i tolkningarna av samma texter fortfarande idag 2009 precis som 325, är Kristus född människa, dvs. i korthet helig som Guds son, eller har Kristus precis som Gud existerat över all tid, dvs treenigheten där Fadern, Sonen och den Helige Anden ses som ett. I första fallet föddes Kristus som en av oss men hans person var helig. I det andra fallet kom Gud ner till oss i form av Kristus. Många frågeställningar att gå igenom för att utveckla detta.
Det som är viktigt är dock att båda Kristna uppfattningarna bygger på samma tro men på olika tolkningar av Nya Testamentets texter. Sedan har vi kristna vår liturgi o.s.v.
Alla vi bokens folk, dvs vi som har Gamla Testamentet som helig skrift, judar, muslimer och kristna, har därutöver olika tolkningar på Gamla Testamentet. Vilket onekligen försvårar den religiösa föreställningsvärlden och har återverkningar in i våra dagars strider i Gaza.
Ber att få återkomma med demokratibegreppet vid annat tillfälle. För komplicerat. Räcker väl med att lägga till att andra religioner oavsett om de tror på Nirvana eller något annat, alla har en föreställning om något som händer EFTER döden.
Så vad jag menar med att religionen inte är problemet, människorna är det, är att det är människors tolkning av sin egen tro och följt därav tolkning av andras tro, som utgör problemet. Inte att vi har olika religioner i sig.
GillaGilla
Din iofs intressanta exposé över kristendomens historia, bemöter inte på något sätt mina frågor ang definitionsmetoderna då det gäller religionerna. Att Islam, Judendom och Kristendom alla är monoteistiska religioner, räcker ju inte för att vifta bort de olikheter som finns mellan dem, inom dem och över tid.
Du avslutar med att igen säga att det inte är religionen som är problemet, utan människorna (de troende?), men om du överför ansvaret på människorna, måste du väl gå med på att de religiösa systemen, som uppenbarligen skapas och utvecklas av människor, kan anses vara dåliga. På samma sätt kan man anse att en livsfilosofi, en ideologi eller en vetenskaplig hypotes är dålig parallellt med att man påpekar att det kanske är en dålig filosof, en dålig ideolog och en dlig vetenskapsman som formulerat dem.
Det är ett faktum att det finns mängder av olika varianter av tex kristendom men även islam. Till detta måste man sedan lägga alla de utspel som görs av enskilda personer när de säger (ungefär så här i alla fallen) ”det där är inte religonen X”, där X är den religion som anklagas för at vara orsaken till något inhumant,och där den som säger så påstår sig vara anhängare av X.
Begreppet ”bokens folk” känner jag till, men ”Boken” är ju bevisligen inget som kan hålla samman alla de som hänvisar till den till en homogen trosenhet. Splittringen i tre, beskriver i praktiken bara mycket grovt indelade huvudkategorier, till vilka flera underkategorier finns.
Men jag tror jag kanske anar hur du resonerar, och jag har många gånger förut stött på denna rationaliserande och ibland förnekelsefulla metod. Det finns en föreställning om att en klar, perfekt och hård diamant som är kärnan i den enda rätta religionen existerar och att man innehar denna. Det är hela tiden den som är den rätta kristendomen, den rätta islam, den rätta judendomen etc.
Den trosvisse som saknar ödmjukhet och verklig insikt om livets komplexitet kallas ibland för fundamentalist. Han tror att han har den diamanten och han försöker inte dölja det. Den något mera insiktsfulle, kanske inte lika eller på ett annat sätt trosvisse, är inte lika benägen att handla och tala som om han hade diamanten. Dock faller han naturligt ofta in i ett handlings- och tankemönster som avslöjar att även han tror sig ha funnit den enda rätta Sanningen.
GillaGilla
Beklagar att Du inte tycker jag svarade på allt utom demokratibegreppet. Vilket jag uppfattar att jag gjorde. Nåväl får väl försöka ta det ett steg vidare men ändå kortfattat:
Alla tre religionerna är inte bara monoteistiska religioner. De har dessutom samma bas, precis som jag skrev i förra svarsrepliken. Gamla Testamentet är för alla tre religionerna viktig. Vilket innan jag går vidare gör att det inte direkt går att tala om demokratribegreppet för den kristna tron. För bokstavstroende kristna, och de finns både inom västvärldens frikyrkor, inom vanlig svensk Luteransk kyrka in på 1900-talet delar av Bohuslän, inom den extrema kristna rörelsen Katolska brödraskapet* likaväl som inom bokstavstroende Muslimska och bokstavstroende Ortodoxa Judiska församlingar. Bland samtliga dessa Bokens Folks (Boken = Gamla Testamentet) saknas det vi som lever i den sekulaiserade världen kallar demokrati.
Vad är det då som skiljer de tre religionerna åt. Det viktiga för oss kristna är att de andra två inte ser på Jesus som vi gör:
För Kristna är Jesus Messias, Guds son som dog på korset för vår skuld.
För Muslimer är Jesus Kristus en stor Profet. Dock är Muhammed den störste Profeten och den som har kontakt med allas vår Gud.
För Judarna har Jesus inget signifikant värde annat än att han växte upp ibland judar i ett judiskt hem. Judarna väntar fortfarande på den förutspådde Messias som skall föregå de sista tiderna.
Det som skiljer religionerna i ett icke teologiskt men mer mänskligt perspektiv är att:
Trots att alla tre religionerna har Jerusalem som Helig Stad, så har de olika synsätt på sig själva, sin religion och andras religioner.
Judarna anser sig utifrån det vi andra kallar Moseböckerna i Gamla Testamentet och från hur dessa gamla texterna finns nedskrivna samt tolkas i Torah vara Guds utvalda Folk. De anser att det var Judarna som Gud lovade Kanaans land. Därav den ena grundbulten i striderna mellan Israel och Palestinier ända in i våra dagar.
Kristna kyrkor och troende har Jesus Kristus som sin centrala grundbult. MEN vi måste också gå tillbaka till den uppdelning av den kristna kyrkan som jag skrev om i förra svaret. För medan den Ortodoxa kyrkan har sina Patriarker, och i Egyptisk Ortodoxa kyrkan dessutom påven, så betonar de västliga kyrkorna som INTE har Påven som sin högste ledare och som INTE tillhör de bokstavstroende kristna troskyrkorna Kristendomen som Kärlekens budskap. Därför var det speciellt bland de västliga kyrkorna under medeltiden viktigt att följa Evangeliebudskapet. Korstågen som vi i den icke bokstavstroende kristna kyrkan idag har svårt att förstå var och är för andra kristna trosriktningar viktig – Evangelierna skulle spridas. Vad värre var och är, är att för bokstavstroende innebar detta också att bara den egna kristna kyrkan, så var de som tillhörde denna ‘rätt’ kristna.
För Muslimerna är det Muhammeds Ord som var och är ledstjärnan. Före de kristna korstågen samt även i senare tider har kristna, judar och muslimer kunnat leva sida vid sida i många muslimska länder.
Någon förnekelsemetod har jag inte. Det finns inget som för mig är den enda rätta tron. För mig är det viktigaste att de människor som tror på ena eller andra sättet upplever av hela sin själ att det de tror på är det rätta OCH att de samtidigt accepterar andras rätt att tro på annat sätt.
Däremot har vi samma uppfattning att livet är komplext.
För den som inte tror är det svårt att förklara varför tron är viktig. Jag kan bara säga som så: Jag får vad jag behöver, INTE vad jag ber om. Ett exempel på detta är det som hände sex timmar innan jag såg ditt första inlägg. Jag hade kort om tid innan min buss. Hade tänkt att köpa en kvällstidning, men fick det jag kallar en ingivelse att köpa Allt om Vetenskap. Varför vet jag inte för det är bara andra gången jag köper just den tidningen. Så när Din fråga kom hade jag redan av helt andra skäl än Din fråga utifrån en artikel om den Etiopisk Ortodoxa kristna kyrkan fått gått tillbaka i läroböckerna från det jag läste religion i Linköping för att göra klart, just precis det Du frågade om. För en icke troende kan det betecknas som slump. För mig som lever med att liknande saker händer hela tiden för såväl andra som mig själv, så är det mer att få det jag behöver.
* SSPX, vanligen kallat de katolska brödraskapet har det skrivits om de senaste dagarna: http://www.gt.se/Nyheter/1.1440051/brodraskapet-som-ska-gora-sverige-katolskt
GillaGilla
Religion är
– i grunden odemokratisk. Regeln en person en rösta passar inte in i den religiösa världen.
– deras dogmer och regler har sedan länge passerat ”bäst före datum”
– konservativ och främjar inte kreativt tänkande
Religionen skall inte har någon makt eller särställning.
Ovanstående åsikter utgör inget hot mot att utöva sin religion. Du har rätt att ha vilke trosuppfattning som helst men du måste som medborgare respektera vår demokratiska värderingar.
”All offentlig makt utgår från folket”.
GillaGilla
Så långt håller jag med dig att regeln en person en röst sällan passar in i den religiösa världen.
Jag lever i den sekulariserade världen av 2000-talet. Det är inte samma sak som att leva i den religiösa världen. Så jag tar inte åt mig.
Dessutom var det så att Jesus utöver att vi som tror på honom ser honom som Guds son, var sin tids revolutionär och förespråkade demokrati så långt det gick i den tidens samhälle. Han gjorde klart att det inte var någon skillnad på rik eller fattig inför Gud o.s.v.
Håller också med Dig om att religionen inte skall ha någon makt. Vet däremot inte vad Du menar med särställning.
GillaGilla