Grundkurs i historia för klimatfantaster

For English text press here.

Verkligheten och fantasier om verkligheten är inte samma sak. Men värre är när verkligheten kolliderar med vedertagna uppfattning. En gång på 60-talet var det en kommun i Östergötland som sprängde bort en stenbumling 15 meter stor några meter hög nedanför ett stup eftersom det inte fanns på den orienteringskarta som skulle användas vid en större orienteringstävling…. Men det finns till och med värre exempel än detta och de fantasierna som presenterades i boken 1984 – om har sanningen förändras, förfalskas eller t.o.m. skrivs om. En av dessa sanningar – den om landhöjningen är den som detta inlägget främst skall handla om.

Först till det mest elementära: Fyll en hink eller diskbalja med vatten lägg i en skärbräda och sätt en tyngd som stannar (inte halkar av) på denna skärbrädas mitt. Skärbrädan sjunker mot botten. Låt den sjunka och kom i håg att det du ser är en modell av hur Ferroscandia och andra områden runt jorden trycktes ner av inlandsisen under våra istider. ta sedan försiktigt ner handen och flytta tyngden mot en av kortsidorna. Det du då observerar är hur den kortsidan som är längst bort börjar resa sig trots att stor del av övriga skärbrädan fortfarande har bottenkontakt. Precis så gick det till när inlandsisen började smälta. Den del som först blir isfri reser sig först snabbt för att sedan nå ett jämnviktsläge ÄNDA tills ett större område blev isfritt.

Den som tycker att lektionsmaterialet från 7-e klassens tre första lektioner i geografi, vilket detta är och även det i Grundkurs i Geogogi för klimatfantaster är för elementärt ber jag tänka på det som står i följande citat från min C-uppsats i Historia Johansson Inger, Vattenvägarna in mot Roxen i äldre tider, Linköpings Universitet 1993:

”

Vattennivåer i forntiden

Generellt:

När man skall beräkna tidigare havsnivåer måste man först klarlägga följande:

Havsytenivåer är inget exakt värde  Havsytan varierar man räknar på årsmedelvärden.

 

Under dygnet (mellan ett hög och ett lågmärke mindre markant här i Östersjön, men kan i vissa lägen ändå göra skillnad när man räknar på vattenvägars farbarhet) Under året, månen och solens läge i förhållande till jorden ger i sig skillnad i form av spring- och nipflod. Säsongvisa variationer förekommer.

 

Exempel på detta är att Östergötlands Östersjökust har en skillnad på årshögsta-årslägsta som medför en skillnad i vattennivå med 1 m. Under en tusenårs­period kan torra/regniga perioder variera. Detta tillsammans med olika jordarters och bergformationers varierande receptionsförmåga över tiden tillsammans med vindar, strömmar och andra naturfenomen kan få havsytenivån att variera högst avsevärt från den teoretiska havsyteberäkningen.

                  

Som jämförelse kan nämnas att Kristina Ambrosiani skriver avseende havsytenivåskillnaden i Birka år 500 e.Kr. att landhöjningen + klimatanpassade variationer i världshaven talar för att havsytenivåskillnaden då var < 7m skillnad havsytenivå, år 800-1000 ~5 m skillnad och omkring 1100 ~ > 4 m skillnad samt att havsytan på 1200 talet skilde sig ~ <4 m från nuvarande havsytenivå.

 

I arkeologisk och historisk litteratur kan man ibland finna uppgifter att kusten sett ungefär samma ut för 1000 år som idag. Inom undersökningsområdet skiljer sig landhöjningen mellan 4,8 m och 2 m sett under perioden från 1000 e.Kr. till idag. …..

Källor:

Ambrosiani, Kristina Arkeologi; Gamleby 1989

Länstyrelsen i Östergötlands län, Natur Kultur Miljöer i Östergötland, Linköping 1986 ,

Modéer Ivar Färdvägar och sjömärken vid Nordens kuster, Uppsala 1936

Länstyrelsen i Östergötlands län, Naturvårdsplan och   kulturminnesprogram, Linköping 1986″

——- slut på citatet —-

Mitt undersökningsområde var Östergötland och nordöstra Småland ner till Västervik. På den sträckan skiljde sig landhöjningshastigheten som den kunnat observeras de facto  mellan 2 meter i söder och 4,8 i norr. Siffrorna från norr om Mälaren är över 7 på samma tidsperiod i södra Uppland och upp till över 8,5 meter i norra Uppland. Avsevärt mer längs höga kusten och mindre eller sänkning pga. Östersjöns tippning söder Kalmar ut mot Öresund.

 

Det är alltså en fantasivärld som dyker upp om man antar att Östersjökusten, liksom Vänern och Vättern som jag visade i Grundkurs i Geologi för klimatfantaster, alltid sett likadan ut alternativt att man en i drömmarnas värld skulle kunna använda sig av 7 meters nivåskillnad i hela Sverige för de senaste 1000 åren.  Detta är ett fenomen som är likartat över hela jordklotet.

Istider och förändrade havsnivåer i äldre tider har inte alls tagits med i klimatfantasternas sk. forskares modeller på hur klimatetförändras. OK eftersom jag själv skrev ett större program, betoning större, 1991 för att kunna göra de beräkningar jag behövde av hur Sveriges kust i allmänhet och Östergötland-Smålands i synnerhet såg ut under t.ex. Stenåldern, Bronsåldern, Äldre och Yngre Järnålder eller för att inte tala om något ännu viktigare under Vikinga- och Medeltid, så vet jag att det krävs att det är en och samma person som verkligen kan skriva dataprogram, större dataprogram, och som själv skall använda sig av dataprogrammet i sin forskning. Flera skulle kunnat få programmet, men numera finns det på några dubbelzippade disketter som inte går att direkt konvertera till senare plattformar och system. Inte för att jag känner för det heller. Lite hemläxa skall även riktiga forskare klara av att utföra!

 

Det där att de stora flertalet av de sk. forskarna troligen gått bet. De ser inte skogen för bara träd utan väljer att bara ta med de variabler som ligger i busksnåret nära intill utan att göra källkritiskgranskining av premisserna för att antaganden de gör utifrån dessa variabler ens är sannorlika än mindre sanna.

 Men åter till landhöjningen. Det första som någon som vill kalla sig klimatforskare MÅSTE göra är att ta reda på verkligt historiskt vattennivåläge runt alla vår världs kontinenter respektive innanhav. Själv gjorde jag i min undersökning, där jag i uppsatsen presenterade vattennivåer från mitten stenåldern fram till år 1000 för området från söder Bråviken ner till Västervik och med en triangels spets vid Svartåns utmynning i Roxen:

” Berggrundens struktur tillsammans med landhöjningen har analyserats. Beräkningarna till kartorna utgår från kända landhöjningsvärden inom undersökningsområdet samt att Roxens vattenyta varierat beroende på de vattenmängder som överförts från Vättern efter att Motala Ström bildats. Denna beräkningen av vattenavrinningen från Roxen har gjorts för att kunna rita kartorna avseende inlandet. Förändringarna i respektive punkt har beräknats med hjälp av integralkalkyl. Detta innebär att förändringen över tiden behandlas som en matematisk variabelfunktion, där förändringen beräknas utifrån erkända landhöjningsnivåer samt geologiskt undersökta nivåer.”

 

Därefter är det viktigt för klimatforskarna om de vill bli ansedda som seriösa av framtiden att ta hänsyn både till de faktorer och variabler som omnämndes I Grundkurs I geologi för klimatforskare samt var i den eliptiska banan runt solen som jorden befinner sig, lutningsaxeln, solens periodisitet vad gäller eruptioner på solytan o.s.v. inte att förglömma är att man måste ha minst 1000 års faktisk vattennivå längs kust på bägge sidor Atlanten dvs. för att få dessa uppgifter i t.ex. Nordamerika där det inte av naturliga skäl går att hitta bosättningar från tiden före Vikingatiden lika tätt som i relativt täta Europa, så behöver provtagning(läs djupborrning) ske minst var 800-meter längs ett antal mils sträcka samtidigt som korrekt landhöjning för respektive provtagningsställe måste vara känd. Själv hade jag nytta av Viaks Geologiska undersökningar i Sverige från 60-talet.