Grundkurs i geologi för svenska klimatfantaster.

Redigerad 27 januari 2010
Allra först vill jag göra klart att för att det sk. CO2 hotet inte är ett reellt hot som t.ex. inom en snar framtid eller 150 år från nu ens om det varit sant kunnat orsaka översvämningar i t.ex. Östersjön så att Stockholm var hotat, så innebär INTE detta att vi inte har verkliga reella miljöhot. Försurningen är i stora delar av övriga världen fortfarande ett problem. Användning av fosfater, perborater, industriavfall samt restprodukter för jordbruk, för att nämna några näraliggande miljöproblem är ett reellt hot mot vattenkvalitén i Östersjön.

Men efter gårdagens debatt i SVD SvD brännpunkt 18 november 2008 inser jag att det är dags att börja från början i två avseenden.

* Förklara följderna och effekterna av senaste Istidens avsmältning

* Förklara landhöjningen.

Får alltså starta där jag när jag kunde stå, sitta och gå längre än  jag kan nu med skador i knän och fötter inledde motsvarande lektion för 7:e klassare. Den som tycker att det är för elementärt får ursäkta, men eftersom det visade sig när jag skrev min C-uppsats i Historia (skrivit D-uppsats också) att det stora flertalet av forskare i såväl historia, arkeologi samt många naturvetare saknar den grunden.

Jordens Omkrets är vid ekvatorn ungefär 40 076,592 km. Närmare 40 009 km om vi mäter omkretsen från pol till pol. Den är alltså avplattad vid polerna pga centrifugalkraft, vattnets kretslopp, erosion av olika slag m.m.

Om Du tar ett rep och mäter upp halva jordens diameter. Dvs 12 756 km delat med 2 och låter 10 km motsvara 1 cm på repet, så får Du ett rep som är ungefär 6 meter 37,8 cm långt. Ta detta repet med Dig ut på skolgård, parkeringsplats, gräsmatta etc och be en kompis hålla en av ändarna medan Du slår en cirkel användande repet som ‘passare’. Cirkeln motsvarar jorden. För att förstå förhållanden mellan jordens storlek och våra högsta berg samt djupaste havssänkor, så kolla upp i kartbok hur högt Mount Everest är. 8 848 m. Dvs. På din cirkelyta motsvarar Mount Everest en utbuktning som är mindre än 1 cm. Gör en markering. Slå sedan upp Marianergraven, världens djupaste punkt i jordskorpan. 10 911 meter. Med andra ord, något mer än en 1 cm inbuktning från din cirkel. Det Du då ser är hur liten del av den totala jorden som vi människor över huvudtaget har varit uppe på eller nere i för att nosa på kunskaperna om.

En gång för länge sedan var all landmassa sammanhängande men bröts upp och flyttades runt p.g.a. att jorden snurrar dels runt sin egen axel. Rita gärna en jordaxel rätt igenom din jordcirkel. Jordaxelns lutning, oblikviteten, varierar relaterat till jordens rotationsriktning mellan 22,1 och 24,5 grader (glöm inte att en cirkel har 360 grader, rätvinkel 90 o.s.v.) Denna variation är relativt regelbunden och återkommer per vart 41 000 år. Vi har fn en minskande vinkel.

Jorden vobblar, dvs utöver att jordaxelns lutning varierar med en tidscykel på 41000 år så varierar dessutom axeln relaterat till solen och andra pga att jorden precis som en gyrosnurras topp ‘vacklar’ när farten saktar ner eller ökar. Denna vobbling har för jordens del en tidscykel på 26000 år.

Pangea, den ursprungliga kontinenten när all landmassa hängde samman har pga de två ovan beskrivna förhållandena samt centrifugalkraften brutits upp i ett antal tektoniska plattor som vi i dagligt tal bara förbinder med våra olika kontinenter. I grova drag har vi 7 större och ett stort antal mindre hårda ‘plattor’ som rör sig runt på jordens yta. Jordskorpan, på din cirkel ungefär motsvarande 3,5-7 cm (varierar runt jorden) in från din cirkelsyta, flyter ovanpå materialet i jordens mantel.

Övning:
Om Du tar en bok och din kompis tar en annan och ni ställer Er mitt emot varandra och håller böckerna ungefär lika högt, så händer ett av följande fenomen när ni för dem mot varandra:

* De kolliderar och viker sig båda

* De kolliderar och den hårdaste pressar bort eller ner den andra

* De kolliderar och glider över respektive under varandra.

De ‘effekter’ som vi människor upplever dem av att de tektoniska plattorna flyter omkring och gnager på alternativt kolliderar med varandra upplever vi som jordbävningar, vulkanutbrott etc. Under en lång tidsperiod, flera miljoner år förändrar detta också hur våra berg ser ut, veckbildningar m.m.

Alla ovanstående faktiska uppgifter måste tas med i beräkningen när man skall räkna på jordens klimat.

Men det är inte nog med det. Vi har hav också. Havsbotten är inte någon plan yta. Vi har berg och gravsänkor i våra världshav. Nära land har vi ofta mindre djup pga att tektoniska plattorna även har stora delar av sig osynliga för vårt öga. Under havsytan. Får vi en kollision mellan två tektoniska plattor på stort djup så rör sig vattenringarna ut från kollisionspunkten, t.ex. en jordbävning under havet, och reagerar genom att antingen förstärka varandra så vi får en tsunami in mot land, eller försvaga varandra och ändra riktning. Tillsammans med jordens centrifugalkraft och vattnets kretslopp i naturen (slå upp om Du inte vet vad jag menar), så får vi en rörelse i världshaven.

Månen har en dragningskraft på havsvattnet men jorden har också en dragningskraft på månen pga att månen cirkulerar runt jorden. Detta är mycket förenklat och jag ger inga siffror här eftersom de som borde kunnat det INNAN de börjar diskutera klimathotet visat att inte ens de kan grunderna så är det svårt att ge sig in i mer komplicerade beräkningar på nätet.

Nåväl. Alla dessa olika krafter, faktiska förhållanden tillsammans med vattnets kretslopp tagna med i beräkningsmodeller, så får du precis som vi sa på 70-talet när vi gjorde databeräkningar: Skit in -> skit ut. Det vill säga att Dina slutsatser blir inte bättre än de sämsta av Dina input-data.

Vattnets kretslopp enkelt beskrivet finner Du här: Wikipedia om Vattnets_kretslopp

För att krångla till det vidare, så rör sig de tektoniska plattorna i grova drag ungefär som om Du och ett antal kompisar står och drar åt olika håll i t.ex. en större wellpappskiva. Dvs. De har brutits upp från Pangeatiden och fortsätter att förändras, långsamt genom att de pga ovan nämnda krafter samt ytterligare andra ‘dras’ i ‘attraheras’ eller kolliderar med andra.

För att beräkna havsytans ‘medelvärde’ krävs att man dessutom känner till Archimedes princip. Enkelt uttryckt ”en i en vätska nedsänkt kropp påverkas av en lyftkraft, som är lika stor som tyngden av den undanträngda vätskemängden”. Lyftkraftens storlek är alltså proportionell mot volymen av den del av föremålet som är nedsänkt i vätskan (F=V·µ·g). ” Källa Wikipedia som grovt sett förklarar denna princip bra.

Dessutom krävs det att Du känner till vattnets volymförändring vid frysning för att förstå grunderna till varför en retarderande inlandsis, avsmältning av isskorpa i Arktis m.m. är beroende på hur mycket landmassa som ‘tryckts ner’ av isen.

Enkelt uttryckt så krävs dessa uppgifter först för att förstå landhöjningen som alltid är en retarderad rörelse startande först när isen smält över respektive punkt. De platser som först blir isfria reser sig snabbast i början och hastigheten avstannar sedan medan en plats, ofta mycket nära, som blir isfri senare har högre landhöjningshastighet.

För Östersjöns del så innebär detta att Östersjön precis som Vänern ‘tippar’ söderut med vattenmassorna.

<"Notera:Östersjön förlorar varje år 10 miljarder kubikmeter vatten p.g.a. landhöjningen.” </p

Citatet är från min egen C-uppsats i Historia: Johansson Inger, Vattenvägarna in mot Roxen i äldre tider’, Linköpings Universitet 1993.
Källor till uppgiften:
Horn Anna red., Från Arkösund till Kråkelund,, Oskarshamn 1978
Länstyrelsen i Östergötlands län, Natur Kultur Miljöer i Östergötland, Linköping 1986
Asklund Bror, Östergötlands geologiska historia, Göteborg 1949.
Ett exempel. Citat från min C-uppsats nämnd ovan

”Omkring 7.700 f.Kr avskiljdes Vättern från Yoldiahavet. Strandlinjen i Motala låg då 4 m under nuvarande strandlinje. Nordliga strandkanten av Vättern låg 12 m över samt södra strandkanten 43 m under Vätterns nuvarande strandlinje. En snabbare landhöjning i norr än i söder ledde till en ännu pågående tippning av Vättern som omkring 5.700 f.Kr resulterade i bildandet av Motala Ström. När Roxen avskiljdes från havskontakten mot Östersjön kom Motala Ström att bli Roxens stora tillflödskälla.

För beräkning av de säsongsvisa fluktationerna i Roxens vattennivå kan t.ex Melin (1955) användas. Vattennivån i Vättern beräknas under perioden 1860-1960 varierat mellan 88 och 89 m. Detta ger oss en approximativ havsnivå omkring 7.700 f. Kr av 84-85 m högre vattennivå i Östersjön än dagens. ”
Källor:
Håkansson Lars, Ahl Thorsten; SNV PM740 NLU Rapport 88 , Uppsala 1976
Melin Ragnar, Vattenföringen i Sveriges floder, Stockholm 1955.

Så länge inte klimatfantasterna till att börja med använder ovan nämnda fakta, kända krafter som påverkar jordens yta m.m., så länge är deras modeller lika lite värda som en plastbåt du slänger i sjön och förväntar dig att du vet var den hamnar om ett år eller tio 🙂

Men inte ens siffrorna från ovan nämnda förhållanden är tillräckliga för att klara av att beräkna jordens framtida klimat. Till de mer delikata delarna som erosion av olika slag, isdrift, och detaljer i vattnets kretslopp som missats återkommer jag senare.

Ställ gärna frågor.