som kom till under och efter Andra Världskriget byggde i grunden på samförståndslösning mellan Arbetsmarknadens parter utifrån ett dåtida behov att bygga upp stark industri, skapa arbetstillfällen samt trygga grunderna, så var det tänkt, tillsammans med frihandel(!) tänkta utjämningssträvanden och en industriell tillväxt skapades en idealbild av ‘Folkhemmet’.
Det var inte tänkt för en ‘inre marknad’. Var och en som kunde mer än sin historia och någon ekonomi utanför det egna visste att varje form av ‘inre marknad’ förutsatte en ekonomi i uppgång eller som minst en stark industri som hade avsättning av de varor som producerades till priser som helst stärkte industrin men som minst gick ekonomiskt ihop med den frihet(hm??) det innebar att arbetsmarknadens parter tillsammans fick förhandla fram löneutrymmet.
Modellen var skapade för en industrisamhälles uppbyggnad och höll in till de första strukturomvandlingarna. Sverige hade under 50- och 60-talet åkt snålskjuts på att behovet i övriga Europa och Västvärlden av produkter som Sverige kunde tillverka till priser som gav exportintäkter var säkrade i och med att Sverige inte fått se sin produktionsapparat och sin totala ekonomi sönderslagen som våra grannländer som drabbats av Andra Världskriget fått. Under dessa år flödade optimismen om vi fick t.o.m. ett ‘Köp slit och släng’ samhälle som vi fortfarande inte har återhämtat oss efter verkningarna av.
För det som var tänkt som att trygga grunderna kom i Meidners anda att innebära att mer och mer av de lågavlönades och de i den sk. medelklassen, fick mindre och mindre i handen. Resten skulle ju omfördelas i sann Socialdemokratisk anda. Det värsta stolpskottet av alla kom ändringen av skatten där sambeskattningen ersattes med att varje person i ett hushåll fick betala sin skatt. Det socialdemokraterna glömde bort i sin iver att låta kvinnan få möjlighet att arbeta utanför hemmet, det var att det är de pengar som en familj har att röra sig med, det är de pengar som utgör förutsättningen för vad familjen kan handla och köpa. Dvs. om man nu inte bollade med detta genom att införa Ränteavdrag. Finansminister Gunnar Sträng införde ränteavdraget. Att han själv var en av de som utnyttjade det då 100% ränteavdraget genom att köpa stenhus i Gamla Stan, må i och för sig vara honom väl unt för han gjorde mycket gott. Men rättvist var det inte och är inte ens idag när det är 30% av räntan som får dras av från beskattning.
Som jag skrivit tidigare i bloggen:
”Om två familjer med i stort sett likadana arbeten och likadana årsinkomster sätter sitt första bo,
den ena familjen genom att man påbörjat sparande till en framtida bostadsinsats, kanske bara 50 – 100 kronor per månad.
Där båda familjerna som första bostad får en 3 rumslägenhet i samma hus och där båda familjerna för att bägge i familjerna skall kunna arbeta även när barnen kommer behöver ha en bil. Den sparsamma familjen köper en billig bil som precis klarar besiktningen och där handpenningen kompletterats med ett mindre banklån, kanske checkkredit, som skall vara borta inom ett år. Lån under 20.000 kr till samma ränta som den andra familjen som absolut vill ha en dyrare bil och därför först tar, och ofta om familjen saknar betalningsanmärkningar får ta, en checkkredit på samma 20.000 kr men använder denna checkkredit som kontantinsats för att köpa en bättre bil där bilen i sig utgör pant för resterande beloppet på bilen.
Den sparsamma familjen antas i exemplet få i stort sett samma löneutveckling som den familj som hellre slår på så stort som möjligt. Det som skiljer är att den familj som lånat mest också får dra av mest innan skatten betalas. Vilket på pappret gör att det ser ut som om inkomsterna år X efter ränteavdrag och övriga avdrag (som i exemplet antas vara lika stora) ser ut att ha mindre inkomst och därför får betala mindre skatt. Både kommunal, statlig och landstingsskatt. Dock har denna familj redan påbörjat klättringen på välfärdsstegen. Bättre bil.
…….Dock gör ränteavdraget att man tycker sig ha råd med en flygresa till jul också. Det kostar ju inte så mycket och räntan ser man inte den räknar denna familj lätt bort. Man behöver ju inte betala räntan på lån till slöseri lika lite som räntan till andra lån.
Familj ett har till slut sparat ihop till en mindre men dock kontantinsats för att köpa en insatslägenhet. Ingen dyr, men en med en liten trädgård. Något dyrt hus anser man sig inte ha råd med.
……
Båda familjerna flyttar till sitt nästa boende. Den ena finansierar sitt boende själv och den andra låter banken samt andra skattebetalare vara med och finansiera.
Det orättvisa ränteavdraget, Norah4you 7 maj 2012
Inte blev det mer jämlikt heller för vad som hänt under åren är att de som har det sämst oavsett om det är det som nu kallas försörjningsstöd eller lägsta lönerna, de har inte hängt med annat än i en sk. % bemärkelse, som bäst. Vad Socialdemokraterna missat att tala om, är att de som lever på lån är de som har tillräckligt stor inkomst att få lån. Inte de som bäst behöver det. De som tjänade på både gungorna och karusellen var de som tjänade över brytpunkter och som genom ränteavdrag hade möjlighet att komma ner så att de betalade i kronor och ören i princip samma som de i den sk. undre medelklassen. Det som Socialdemokraterna byggde in med den sk. svenska modellen, var ett samhälle där de som fick bättre betalt också fick större möjligheter att göra avdrag så de i handen fick ut än mer. Bland de som gynnades mest var i ‘svenska modellen’ inte bara den sk överklassen utan främst politiker som fick löneförhöjningar andra inte kunde drömma om samtidigt som den Offentliga Verksamhetskolossen på lerfötter växte sig större och större enligt Parkinsons lag. Allt krävde mer och mer skatteintäkter samt avgifter.
Men grundförutsättningarna ändrades även i övrigt. Sverige och världen gick från produktionssamhälle där varor utgjorde grunden för välståndet till tjänstesamhälle. Samtidigt som Nord-Sydkonflikten trappades upp under slutet av 1900-talet, så växte ett antal länder som haft lågt välstånd till sig, såg till att utbilda sin arbetskraft efter sin arbetsmarknads behov och satsade på kunskapsutbildning för att nå spetskunskap. I Sverige gick vi motsatt väg. Behovet av våra varor minskade. De tjänster Sverige kan erbjuda utåt har på grund av försämrad skolutbildning och avsaknad av satsning på att utbilda utifrån vår egen arbetsmarknads behov samt total ignorans från Socialdemokraternas sida av behovet av spetsutbildning, ‘Alla skall med’ var och är för stor del av Socialdemokratin viktigare än att förutsättningarna för expansiv industri och kunskapsutveckling stimulerats.
Under mina 63 års levnad har Sverige gått från Industrisamhälle till Tjänstesamhälle i stället för att gå till Kunskapssamhälle. Stor del av skulden till detta ligger i Grundskolan och förändringen av Gymnasiet. Man kan inte i längden utbilda till arbetslöshet för att alla skall få välja vad de vill läsa, när de vill läsa och samtidigt tro att det går att leva utifrån 1930 till 1960-talets förutsättningar.
Hur någon som säger sig stå för jämlikhet ens kan försvara att höja taket i A-kassan innan de som har det sämst som minst garanterats 10.000 kr/månad (dagens penningvärde) och kalla det solidaritet och jämlikhet, det övergår mitt förstånd.
Jobbskatteavdragen har gett de som tjänar minst och de i normala lönelägen mer i handen. Observera att medianlönen i Sverige ligger en bra bit under den medellön som brukar redovisas runt 28.000 kr/månad. Hur kan det anses rimligt att föreslå att ta bort jobbskatteavdraget och öka skatterna samt minska pengarna som svenska medborgare har att leva av? Hur kan någon med någon som helst matematisk kunskap vilja göra gällande att de tänker på de som har det sämst när de vill höja de sociala avgifterna för företag som anställer unga? Det är familjerna med minsta inkomsterna som drabbas hårdast när familjernas unga inte får jobb. Allra värst drabbas bland dessa familjer de där barnen av ett eller annat skäl, ofta inte fått det stöd de varit berättigade till i skolan eller blivit mobbade, på inga villkors vis vill läsa vidare. Är hemmiljön då sådan att föräldrarna själva inte prioriterat eller kunnat bli studievana, oavsett bakgrund, så är det dessa familjer och deras unga som drabbas hårdast. Är det jämlikhet?
Sverige har fått en ny adel, en politisk nomenklatura som tror sig veta bäst om vad de enskilda människorna behöver och som är så långt ifrån det som en gång var svenska modellen som tänkas kan.
Farväl till Nordiska välfärdsmodellen, Tomas Eneroth (S) på Expressen debatt 7 oktober 2012
Svenska välfärden monteras snabbt ner, SvD Opinion 6 oktober 2012 ÖKAR man som Socialdemokraterna vill bidragen, höjer taket i A-kassan, fördubblar socialaavgifterna för unga samt tar bort jobbskatteavdrag och RUT, då monteras den svenska välfärden ner ännu snabbare. Det är inte genom ökade skatteintäkter som ett samhälles välstånd och ekonomi växer. Det är genom att politikerna ger förutsättningar för företag att växa och gro på samma sätt som en gång var en av huvudtankarna bakom den sk. svenska modellen!
Politiker skapar inte jobb. Politiker kan som bäst skapa förutsättningar för att antalet jobb på arbetsmarknaden skall kunna öka.
Read Full Post »
