Hur tänker facken?

Det må vara att löneökningsförslagen som medlarna lagt fortsatt är låga i förhållande till vad facken önskar. Höga om man får tro arbetsgivarna, men allt är relativt. I slutändan handlar ju själva lönen mer om det en arbetstagare får ut i handen EFTER SKATT än om de på sitt sätt fiktiva månadslönerna/timlönerna som aldrig någonsin är helt rättvisa eftersom det här i Sverige sedan är avdragen som avgör vad den ene och den andre med samma månadslön/timlön får ut.

Hade det inte varit bättre, att se helheten och gå med på ett 1-års avtal (inte 3-års det kan jag hålla med om är lite mycket) och samtidigt ställt kravet på alla svenska politiska partier i Riksdagen som vill anse sig ta samhällsansvar att försöka göra något åt det med ränteavdragen. Det skall inte vara så, enligt mitt förmenande, att två personer med samma lön skall få ut helt skilda summor i handen efter skatt. Någonstans är det fel när de som lånar till annat än hus och bil, dvs de som lånar för att betala utgifter i form av utlandsresor, kreditkortsanvändning för inköp av möbler, kläder eller betalande av restaurangnotor, får göra samma ränteavdrag som de som lånar för att få råd med ett boende och/eller transport till sitt arbete.

Det må vara en våt dröm hos många vänsternissar som antingen tror sig vara gröna eller liberala eller både och utan att vara någonting….. att höja bilkostnaderna. Sverige är ett avlångt land och enbart de som bor nära kollektivtrafik, normalt gångavstånd även för handikappade och åldrande arbetskraft, samt börjar jobbet som tidigast 06.15 samt slutar senast 18.00 har i normalfallet även i storstädernas ytterområden lätt att ta sig till sin arbetskraft praktiskt – om än inte tidsmässigt. Många av våra yrken, spårvagnsförare, bussförare, sjuksköterskor, vårdpersonal m.fl. börjar eller slutar när det i vanliga fall inte ens finns kollektivtrafik längre. Min egen dotter slutade köra spårvagn 02.44 i natt. Bor i kranskommun. Hade inte ens funnits kollektivtrafik från hennes arbetsplats till min egen förort Tuve vid den tiden.

Ännu värre är det på sina håll i vårt avlånga land. Finns kommuner där stor del av kommunen inte har annat än skolskjutsen och möjligen någon linje en gång i timman på dagtid. Även dessa kommuner har folk som bor utanför gång- och cykelavstånd(alla kan inte cykla pga sin hälsa) till sitt arbete i t.ex. vård eller kollektivtrafik(!) som börjar alternativt slutar när kollektivtrafiken slutat gå. Så det är befogat att under en övergångsperiod ha ränteavdrag på transport till och från jobb. Men det är INTE befogat att andra skall stå för notan, för det är det de får göra när någon smiter från den skatt den borde betala utifrån sin lön genom att få ränteavdrag för annat än hus och bil!

Hur i hela fridens namn facken ens kan med att begära att arbetsgivare skall betala ytterligare en månads föräldralön, det har jag ingen som helst förståelse för. Det är väl ändå inte arbetsgivaren som skall ta ansvar för om människor skaffar sig barn? Det är väl inte arbetsgivaren som skall ta ansvar för om anställda kan eller inte kan vara jämlika i sina egna hem?
Ja jag är väl indoktrinerad. Min egen far som dog nära sin 93 års dag för fem år sedan och i princip alla män i min släkt var från min barndom de som tog hand om vardagsdisken direkt efter maten, storstädning och som oavsett vad de hade för arbete ordnade att vi barn fick följa med eller att de kunde ta ledigt för att jobba vid annan tid när våra mammor av något skäl inte kunde vara med. Det där med den nya tidens millimeterrättvisa men där föräldrar ändå snackar kvalitétstid i stället för att vara där när barnen behöver dem oavsett om detta vara där innebär att förälder är hemma mer eller att vara närvarande förälder när man hämtat barn från dagis/fritids/skola etc., den sortens jämlikhet ger inte jag mycket för. Den sker inte på barnens villkor och arbetsgivaren har inte med jämlikhet i hemmet att göra!

Svenska facken kan inte sägas ha gynnat möjligheterna för fortsatt produktion inom ett stort antal industriområden. Tyvärr. Lika lön för lika arbete är fin paroll, men det borde vara lika lön i handen för lika utfört arbete. Då skulle man åtminstone kunna tala om någon form av mer jämlikhet på arbetsmarknaden.

Facken sade nej till slutbud, GP 1 april 2013
Fackförbunden säger nej till slutbudet, Expressen 1 april 2013
Facken säger nej till slutbud, SvD 1 april 2013
Facken säger nej till medlarnas bud, DN 1 april 2013
Alla fem facken sa nej till medlarbudet, Sveriges Radio 1 april 2013

Tillägg 1 april 2013 ”På rätt väg men inte framme än”, SvD 1 april 2013 Rätt väg att kräva arbetsgivare på pengar för att man skaffar barn. Trodde det var en enskild angelägenhet inom en familj, hur den nu än ser ut, om man skaffade barn Vad i hela fridens namn har arbetsgivaren med det att göra och varför i hela fridens namn skall arbetsgivaren betala mer än det som redan betalas?

Read Full Post »

”Svenska modellen”

som kom till under och efter Andra Världskriget byggde i grunden på samförståndslösning mellan Arbetsmarknadens parter utifrån ett dåtida behov att bygga upp stark industri, skapa arbetstillfällen samt trygga grunderna, så var det tänkt, tillsammans med frihandel(!) tänkta utjämningssträvanden och en industriell tillväxt skapades en idealbild av ‘Folkhemmet’.

Det var inte tänkt för en ‘inre marknad’. Var och en som kunde mer än sin historia och någon ekonomi utanför det egna visste att varje form av ‘inre marknad’ förutsatte en ekonomi i uppgång eller som minst en stark industri som hade avsättning av de varor som producerades till priser som helst stärkte industrin men som minst gick ekonomiskt ihop med den frihet(hm??) det innebar att arbetsmarknadens parter tillsammans fick förhandla fram löneutrymmet.

Modellen var skapade för en industrisamhälles uppbyggnad och höll in till de första strukturomvandlingarna. Sverige hade under 50- och 60-talet åkt snålskjuts på att behovet i övriga Europa och Västvärlden av produkter som Sverige kunde tillverka till priser som gav exportintäkter var säkrade i och med att Sverige inte fått se sin produktionsapparat och sin totala ekonomi sönderslagen som våra grannländer som drabbats av Andra Världskriget fått. Under dessa år flödade optimismen om vi fick t.o.m. ett ‘Köp slit och släng’ samhälle som vi fortfarande inte har återhämtat oss efter verkningarna av.

För det som var tänkt som att trygga grunderna kom i Meidners anda att innebära att mer och mer av de lågavlönades och de i den sk. medelklassen, fick mindre och mindre i handen. Resten skulle ju omfördelas i sann Socialdemokratisk anda. Det värsta stolpskottet av alla kom ändringen av skatten där sambeskattningen ersattes med att varje person i ett hushåll fick betala sin skatt. Det socialdemokraterna glömde bort i sin iver att låta kvinnan få möjlighet att arbeta utanför hemmet, det var att det är de pengar som en familj har att röra sig med, det är de pengar som utgör förutsättningen för vad familjen kan handla och köpa. Dvs. om man nu inte bollade med detta genom att införa Ränteavdrag. Finansminister Gunnar Sträng införde ränteavdraget. Att han själv var en av de som utnyttjade det då 100% ränteavdraget genom att köpa stenhus i Gamla Stan, må i och för sig vara honom väl unt för han gjorde mycket gott. Men rättvist var det inte och är inte ens idag när det är 30% av räntan som får dras av från beskattning.

Som jag skrivit tidigare i bloggen:
”Om två familjer med i stort sett likadana arbeten och likadana årsinkomster sätter sitt första bo,
den ena familjen genom att man påbörjat sparande till en framtida bostadsinsats, kanske bara 50 – 100 kronor per månad.
Där båda familjerna som första bostad får en 3 rumslägenhet i samma hus och där båda familjerna för att bägge i familjerna skall kunna arbeta även när barnen kommer behöver ha en bil. Den sparsamma familjen köper en billig bil som precis klarar besiktningen och där handpenningen kompletterats med ett mindre banklån, kanske checkkredit, som skall vara borta inom ett år. Lån under 20.000 kr till samma ränta som den andra familjen som absolut vill ha en dyrare bil och därför först tar, och ofta om familjen saknar betalningsanmärkningar får ta, en checkkredit på samma 20.000 kr men använder denna checkkredit som kontantinsats för att köpa en bättre bil där bilen i sig utgör pant för resterande beloppet på bilen.

Den sparsamma familjen antas i exemplet få i stort sett samma löneutveckling som den familj som hellre slår på så stort som möjligt. Det som skiljer är att den familj som lånat mest också får dra av mest innan skatten betalas. Vilket på pappret gör att det ser ut som om inkomsterna år X efter ränteavdrag och övriga avdrag (som i exemplet antas vara lika stora) ser ut att ha mindre inkomst och därför får betala mindre skatt. Både kommunal, statlig och landstingsskatt. Dock har denna familj redan påbörjat klättringen på välfärdsstegen. Bättre bil.

…….Dock gör ränteavdraget att man tycker sig ha råd med en flygresa till jul också. Det kostar ju inte så mycket och räntan ser man inte den räknar denna familj lätt bort. Man behöver ju inte betala räntan på lån till slöseri lika lite som räntan till andra lån.

Familj ett har till slut sparat ihop till en mindre men dock kontantinsats för att köpa en insatslägenhet. Ingen dyr, men en med en liten trädgård. Något dyrt hus anser man sig inte ha råd med.

……
Båda familjerna flyttar till sitt nästa boende. Den ena finansierar sitt boende själv och den andra låter banken samt andra skattebetalare vara med och finansiera.
Det orättvisa ränteavdraget, Norah4you 7 maj 2012

Inte blev det mer jämlikt heller för vad som hänt under åren är att de som har det sämst oavsett om det är det som nu kallas försörjningsstöd eller lägsta lönerna, de har inte hängt med annat än i en sk. % bemärkelse, som bäst. Vad Socialdemokraterna missat att tala om, är att de som lever på lån är de som har tillräckligt stor inkomst att få lån. Inte de som bäst behöver det. De som tjänade på både gungorna och karusellen var de som tjänade över brytpunkter och som genom ränteavdrag hade möjlighet att komma ner så att de betalade i kronor och ören i princip samma som de i den sk. undre medelklassen. Det som Socialdemokraterna byggde in med den sk. svenska modellen, var ett samhälle där de som fick bättre betalt också fick större möjligheter att göra avdrag så de i handen fick ut än mer. Bland de som gynnades mest var i ‘svenska modellen’ inte bara den sk överklassen utan främst politiker som fick löneförhöjningar andra inte kunde drömma om samtidigt som den Offentliga Verksamhetskolossen på lerfötter växte sig större och större enligt Parkinsons lag. Allt krävde mer och mer skatteintäkter samt avgifter.

Men grundförutsättningarna ändrades även i övrigt. Sverige och världen gick från produktionssamhälle där varor utgjorde grunden för välståndet till tjänstesamhälle. Samtidigt som Nord-Sydkonflikten trappades upp under slutet av 1900-talet, så växte ett antal länder som haft lågt välstånd till sig, såg till att utbilda sin arbetskraft efter sin arbetsmarknads behov och satsade på kunskapsutbildning för att nå spetskunskap. I Sverige gick vi motsatt väg. Behovet av våra varor minskade. De tjänster Sverige kan erbjuda utåt har på grund av försämrad skolutbildning och avsaknad av satsning på att utbilda utifrån vår egen arbetsmarknads behov samt total ignorans från Socialdemokraternas sida av behovet av spetsutbildning, ‘Alla skall med’ var och är för stor del av Socialdemokratin viktigare än att förutsättningarna för expansiv industri och kunskapsutveckling stimulerats.

Under mina 63 års levnad har Sverige gått från Industrisamhälle till Tjänstesamhälle i stället för att gå till Kunskapssamhälle. Stor del av skulden till detta ligger i Grundskolan och förändringen av Gymnasiet. Man kan inte i längden utbilda till arbetslöshet för att alla skall få välja vad de vill läsa, när de vill läsa och samtidigt tro att det går att leva utifrån 1930 till 1960-talets förutsättningar.

Hur någon som säger sig stå för jämlikhet ens kan försvara att höja taket i A-kassan innan de som har det sämst som minst garanterats 10.000 kr/månad (dagens penningvärde) och kalla det solidaritet och jämlikhet, det övergår mitt förstånd.

Jobbskatteavdragen har gett de som tjänar minst och de i normala lönelägen mer i handen. Observera att medianlönen i Sverige ligger en bra bit under den medellön som brukar redovisas runt 28.000 kr/månad. Hur kan det anses rimligt att föreslå att ta bort jobbskatteavdraget och öka skatterna samt minska pengarna som svenska medborgare har att leva av? Hur kan någon med någon som helst matematisk kunskap vilja göra gällande att de tänker på de som har det sämst när de vill höja de sociala avgifterna för företag som anställer unga? Det är familjerna med minsta inkomsterna som drabbas hårdast när familjernas unga inte får jobb. Allra värst drabbas bland dessa familjer de där barnen av ett eller annat skäl, ofta inte fått det stöd de varit berättigade till i skolan eller blivit mobbade, på inga villkors vis vill läsa vidare. Är hemmiljön då sådan att föräldrarna själva inte prioriterat eller kunnat bli studievana, oavsett bakgrund, så är det dessa familjer och deras unga som drabbas hårdast. Är det jämlikhet?

Sverige har fått en ny adel, en politisk nomenklatura som tror sig veta bäst om vad de enskilda människorna behöver och som är så långt ifrån det som en gång var svenska modellen som tänkas kan.

Farväl till Nordiska välfärdsmodellen, Tomas Eneroth (S) på Expressen debatt 7 oktober 2012

Svenska välfärden monteras snabbt ner, SvD Opinion 6 oktober 2012 ÖKAR man som Socialdemokraterna vill bidragen, höjer taket i A-kassan, fördubblar socialaavgifterna för unga samt tar bort jobbskatteavdrag och RUT, då monteras den svenska välfärden ner ännu snabbare. Det är inte genom ökade skatteintäkter som ett samhälles välstånd och ekonomi växer. Det är genom att politikerna ger förutsättningar för företag att växa och gro på samma sätt som en gång var en av huvudtankarna bakom den sk. svenska modellen!

Politiker skapar inte jobb. Politiker kan som bäst skapa förutsättningar för att antalet jobb på arbetsmarknaden skall kunna öka.

Read Full Post »

Å ränta å ja….

Nej inte jag. Det är många år sedan jag hade ett lån. Reagerade på ränteavdrag redan när jag hade det, först huslån sedan kredit efter skilsmässa och sedan ett mindre lån innan jag inte hade något lån längre.

Det som gjorde mig betänksam var att två personer som hade samma jobb fick ut olika mycket i handen efter skatt om den ene tog ett lån som gav ränteavdrag i sådan storlek att det gick att jämka i förväg och den andra personen höll hårt i penningpungen och sparade till det som den första unnade sig för att det inte fanns några begränsningar i avdraget. Tyckte det var snett att den som satsade lite eller inget på ett dyrt hus och fick göra avdrag som direkt syntes kunde ha råd att ta lån på resor, kapitalvaror och ren konsumtion. Lån som också fick dras av på skatteblanketten och som gav den personen än mera pengar i handen när slutskatten räknats ut. Den som sparade förlorade för när räntan var hög gjorde ränteintäkter som i sig inte var stora ens för de som sparade för att få råd att senare köpa hus, att skatten ökade. Gapet ökade och har inte minskats nämnvärt.

Det kan finnas skäl att tillåta ränteavdrag på hus, men då bör det vara knutet antingen till att lånen på huset skall betalas av på viss tid eller att räntekostnadstak införs. Det kan finnas skäl att utjämna orättvisor i att folk tvingas pendla långa sträckor för att vårt land är avlångt och det är många platser i hela landet, även i södra Sverige, där det inte existerar kollektivtrafik värd namnet så att människor kan komma till och från sina arbetsplatser antingen alls eller som bäst inte i rimlig tid. Så det kan finnas skäl att tillåta ränteavdrag på billån. Men även här borde det väl finnas ett av Skatteverket accepterat ränteavdrags tak? Inte är 30% avdrag för erlagd ränta ett vettigt belopp ens här. Max 20 %. Det skall väl ändå inte vara Spara som skall betala för Slösas liv och leverne?

Sedan borde det bli totalt stopp på rätt för ränteavdrag när räntan inte är knuten till ett lån som har hus eller bil som ‘pant’ för lånet? Köp slit och släng samhället trodde jag i min naivitet vi lämnat långt bakom oss. Men icke. Eller?

”Det är för billigt att låna”, SvD 13 augusti 2012
Ränteavdraget skapar debatt, Neuraths börsblogg SvD 14 augusti 2012

Tillägg 15 augusti Mer skuldsatta än någonsin förr, SvD 15 augusti 2012
Bolåneskulderna ökar bland unga, GP 15 augusti 2012

Read Full Post »

Inte bara storföretag

utan alla möjligheter för så väl företag som enskilda att göra ränteavdrag bör starkt begränsas. Det är inte meningen att de som har det sämst skall vara med och betala för att enskilda som tar lån för att konsumera eller för att skaffa senaste bilmodellen skall kunna göra ränteavdrag så att de kommer ner på beskattningsbara inkomster under en rimlig årsinkomst. Vissa enskilda lyckas ju den vägen t.o.m. göra som storföretagen nolltaxera….

Självfallet är första kravet att storföretag inte längre skall ha möjligheten att genom internlån kunna göra ränteavdrag. Men det är bara början. Alternativet är platt skatt.

Kryphålen bör täppas till, GP 19 mars 2012
Var tredje storföretag nolltaxerar, SvD 18 mars 2012
Vart tredje storföretag nolltaxerar, DN 18 mars 2012

Read Full Post »

Logiskt tänkande ‘kära’ hyresgästförening,

fordras inte fina formuleringar som inte analyserats tillsammans. Det är nämligen så att två argument knappast samtidigt kan användas som skäl till att hyresmarknaden inte fungerar:

* ”Alla studier som gjorts visar nämligen att avkastningen från bostadshyresfastigheter har varit högre än avkastningen från kontorsfastigheter, aktier och obligationer under de senaste 20 åren. Bostadsbristen åtgärdas genom att bygga fler bostäder, inte med en ännu bättre lönsamhet för fastighetsägarna.”
* ”Huvudorsaken till det låga bostadsbyggandet av hyresrätter under 2000-talet är i stället att det varit än mer lönsamt för markägare och byggbolag att bygga bostadsrätter. Att skattesystemet medger 30 procents avdrag för räntekostnaderna för villa- och bostadsrättsägare är en viktig orsak till detta förhållande. ”
Stefan Attefall har fel om hyresrätten, Barbro Engman förbundsordförande Hyresgästföreningen och Bengt Svensson Hyresgästföreningen region västra Sverige på GP Debatt 22 februari 2011

Förstår så väl att Ni utifrån Hyresgästföreningens politiska synvinkel tror att dessa två argumenten talar i samma riktning, tyvärr för Er är så inte fallet. Oavsett om det är privata eller allmänna bostadsbolag som står bakom hyreslägenheter, så finns räntabilitetskravet där. Det måste löna sig att bygga och kan man inte bygga lägenheter utan subventioner, vilka då alla i Sverige oavsett om de bor i hyreslägenheter, bostadsrättslägenheter eller egna hem/villor etc får vara med att betala till, till hyror som människor har råd att bo i med de pengar de får i handen efter skatt, så kan man inte bygga hur många sådana lägenheter som helst. Den dagen då privata hyresvärdar och allmänna bostadsbolag får göra samma avdrag för räntekostnader, så torde inte ens allmänna bostadsbolag avstå från att fortsatt betala överskott till sina kommunala ägare. Med andra ord så är inte ‘att skattesystemet medger 30 procent avdrag för räntekostnader för villa och bostadsrättsägare’ ett giltigt argument som skulle kunna leda till en hållbar slutsats. Samma förhållande för krav på räntabilitet och vad hyror skall betala skulle fortsatt gälla i samtliga marknadssamhällen, så även i Sverige.

Problemet som inte alls har med hyresrätt eller bostadsrättsbyggande att göra utan är rent generellt, är som jag skrev om i Det orättvisa ränteavdraget, Norah4you 7 maj 2010 att Sveriges skattesystem tillåter ränteavdrag på lån oavsett om dessa lån går till bostäder eller till konsumtion. Detta införde socialdemokraterna för länge sedan och det utgör den stora generella orättvisan. Att kompensera hyresgäster med ränteavdrag för konsumtion, där ingen fast egendom finns som säkerhet, är lika fel som att inte hyreslägenhets företag, allmänna och privata, får samma ränteavdragsmöjligheter på lån.

OM allmänna och privata hyreslägenhets företag fick samma ränteavdragsmöjligheter, vilket i sig inte är oskäligt, som bostadsrätt och villaägare, så innebär det självfallet att de ekonomiska förutsättningarna för mer hyreslägenhetsbyggande stiger. Att titta snett på de privata hyreslägenhetsföretagens ägare som Ni tycks tro redan tjänar mer än tillräckligt, ger absolut inga förutsättningar för mer byggande av hyreslägenheter i allmännyttan. Att tro att särskilda subventioner för allmännytta är en vettig väg annat än i socialistiska och kommunistiska samhällen, säger mer om Er än om bostadsminister Stefan Attefall. Det säger tyvärr för Er för mycket.

Read Full Post »

Rättvisare ränteavdrag

tog jag upp redan förra året Det orättvisa ränteavdraget, Norah4you 7 maj 2010 :
”….Om det finns ett avdrag, som både kan och har missbrukats under åren av löntagare, oavsett om de kallat sig arbetare eller medelklass, så är det ränteavdraget. De som sparar missgynnas och får i det långa loppet sämre boende, sämre möjligheter att resa, inreda sitt hem o.s.v. De som slösar och köper mer eller mindre allt på kredit, får finare hus, ‘råd’ med bättre inredning och resor o.s.v.

Är inte ränteavdraget som det är uppbyggt så att det missgynnar de sparsamma och gynnar de som slösar? ”

Personligen har jag efter långt funderande kommit fram till att det vore mer rättvist för alla om:
* Ränteavdrag enbart beviljas för lån till köp eller renovering/större underhåll av hus/bostadsrätt.
* Inget ränteavdrag beviljas på kreditkort eller lån till konsumtion
* Bonus = extra avdrag beviljas med 25% av avbetalning på lån året innan upp till max 50.000 kr/person.
* Inkomster för en individ under 120.000:-/år slipper beskattning. Alla måste kunna äta och ha någonstans att bo utan att behöva begära bidrag.

Dags att minska hushållens ränteavdrag för bostadslån, DN debatt 5 januari 2011

Tillägg 14.23 FP vill minska avdrag för boränta, GP 5 januari 2011
FP förslag utan Alliansstöd, SvD 5 januari 2011

Tillägg 7 januari 2011 06.20 Förhastat ränteförslag, GP 6 januari 2011

Read Full Post »

Det orättvisa ränteavdraget

eller sagan om Spara och Slösa men där Slösa gynnas.

Om två familjer med i stort sett likadana arbeten och likadana årsinkomster sätter sitt första bo,
den ena familjen genom att man påbörjat sparande till en framtida bostadsinsats, kanske bara 50 – 100 kronor per månad.
Där båda familjerna som första bostad får en 3 rumslägenhet i samma hus och där båda familjerna för att bägge i familjerna skall kunna arbeta även när barnen kommer behöver ha en bil. Den sparsamma familjen köper en billig bil som precis klarar besiktningen och där handpenningen kompletterats med ett mindre banklån, kanske checkkredit, som skall vara borta inom ett år. Lån under 20.000 kr till samma ränta som den andra familjen som absolut vill ha en dyrare bil och därför först tar, och ofta om familjen saknar betalningsanmärkningar får ta, en checkkredit på samma 20.000 kr men använder denna checkkredit som kontantinsats för att köpa en bättre bil där bilen i sig utgör pant för resterande beloppet på bilen.

Den sparsamma familjen antas i exemplet få i stort sett samma löneutveckling som den familj som hellre slår på så stort som möjligt. Det som skiljer är att den familj som lånat mest också får dra av mest innan skatten betalas. Vilket på pappret gör att det ser ut som om inkomsterna år X efter ränteavdrag och övriga avdrag (som i exemplet antas vara lika stora) ser ut att ha mindre inkomst och därför får betala mindre skatt. Både kommunal, statlig och landstingsskatt. Dock har denna familj redan påbörjat klättringen på välfärdsstegen. Bättre bil.

Några år senare då den sparsamma familjen genom hård budget lyckats höja sitt sparande till 500 kr/månad samtidigt som de bara köper det som de har pengar till är det dags att göra första utlandsresan tillsammans.
Inga kreditkort mer än det som krävs för att få ha VISA-kort. Ingen utnyttjad kredit. Man tar sin gamla bil och åker över till Danmark med Stena eller över Öresundsbron. Det har tagit lite tid att ta reda på billigt boende längs vägen ner i Europa men nu är det klart. Reskassan är inte stor, men mat kostar var man än är och terassokök går ju lätt att packa ner så man får i sig något på de ställen som är dyra. Familjen kommer hem efter en trevlig men ‘billig’ semester.
Den andra familjen, den som vill ha allt så snabbt som möjligt skaffat ett antal kreditkort. För nog behöver väl den familjen snabbare möblera sin lägenhet och gör man det med kreditkort, så är det inte bara behovet som styr vad man köper, räntorna går ju att dra av så det är lätt hänt att familjen i fråga inte tittar lika noga på priset. Det går ju alltid att få låna extra pengar någon annanstans än banken, så länge man inte har betalningsanmärkningar. Kreditkorten går också bra att använda på hotell, ja till och med till flygresor. Alla ränteutgifter för lånen får man ju dra av utan undantag. Familjen gör den ena resan med bil över till Danmark eller Tyskland och använder kortet längs den mycket trevliga men allt annat än ‘billiga’ semestern. Dock gör ränteavdraget att man tycker sig ha råd med en flygresa till jul också. Det kostar ju inte så mycket och räntan ser man inte den räknar denna familj lätt bort. Man behöver ju inte betala räntan på lån till slöseri lika lite som räntan till andra lån.

Familj ett har till slut sparat ihop till en mindre men dock kontantinsats för att köpa en insatslägenhet. Ingen dyr, men en med en liten trädgård. Något dyrt hus anser man sig inte ha råd med.

Familj två får syn på ett hus som ser ut att passa dem precis. Deras drömmars hus. De behöver ingen eller mycket liten kontantinsats, så som kraven ser ut just när de ber banken räkna på huset. Med ränteavdraget borträknat så skulle inte månadskostnaden efter skatt vara mer än någon tusenlapp över vad de betalar för den första lägenheten.

Båda familjerna flyttar till sitt nästa boende. Den ena finansierar sitt boende själv och den andra låter banken samt andra skattebetalare vara med och finansiera.

Om det finns ett avdrag, som både kan och har missbrukats under åren av löntagare, oavsett om de kallat sig arbetare eller medelklass, så är det ränteavdraget. De som sparar missgynnas och får i det långa loppet sämre boende, sämre möjligheter att resa, inreda sitt hem o.s.v. De som slösar och köper mer eller mindre allt på kredit, får finare hus, ‘råd’ med bättre inredning och resor o.s.v.

Är inte ränteavdraget som det är uppbyggt så att det missgynnar de sparsamma och gynnar de som slösar?

Fredrik Tenfält: Rätt med tak för bolånen, GP ledarsidan 6 maj 2010 Förbud mot höga bolån, SvD 5 maj 2010

Read Full Post »