Syrien-Turkiet, kris med rötter runt 1000-talet

Egentligen får vi gå tillbaka till innan det Osmanska rikets fall, dvs under Seljuq-turkarnas imperiets början dvs någon gång runt år 985 för att finna bakgrunden till dagens koppling mellan Syrien och Iran (forna Persien). När historien börjar, så levde Seljuq-turkarna norr om Aralsjön bort till norr om Kaspiska Havet. För att göra en mycket lång historia kort, så vandrade Seljuq-turkarna söderut och konverterade till den muslimska tron runt år 1000. När riket som inte ens alla historielärare eller ens historiker känner till speciellt mycket om var som störst omfattade det större delen av nuvarande Turkiet över Persien via stor del av nordvästra Afganistan och Turkmenistan bort till Kirgisien och mindre del av nuvarande Kina. Från norr till söder sträckte sig riket Uzbekistan ner till en lång remsa längs östra Medelhavets kust dvs från Syrien ända ner till de delar som Israel occuperar på Västbanken och Gaza inklusive större delen av det av FN-godkända gränserna för Israel ända ner till Eilat.

I dåvarande Persien kom Seljuq-turkarna som blivit muslimer att mer eller mindre assimileras med de ledande persiska grupperna. De anammade persisk kultur och började tala persiska språket som hemspråk. Samtidigt som Seljuq-turkarna som blivit perser även kom att utgöra anfäderna till nuvarande turkar i Turkiet, så blev historien en annan och det är där vi ser exakt samma uppdelning i inbördes religiösa grupperingar som vi ser i dagens Turkiet-Syrienkonflikt.

Efter Malikshāh I:s död 1092 efterträddes han i Anatolien, även kallat Asia Minor, som i princip utgjordes av den halvö där Turkiet nu finns av Kilij Arslan som grundade sultanatet Rum. I Persien efterträddes han av Mahmud I:e och återigen gör jag en lång historia kort genom att berätta att han efterträddes av sin bror Tutush I:e i det område som motsvarar nuvarande Syrien. Allt som allt var det fyra söner till Malikshāh samt en av hans bröder som fick dela på det stora Seljuq-imperiet. I efterdyningarna av de stora inbördesstrider som inträffade kom de blivande Ottomanerna att växa sig starka.

Det var inte bara familjestrider utan också religiösa skillnader i tolkningen av Islam, som splittrade Seljuq-imperiet. Något som glöms bort i dagens säkerhetsdebatt är att dessa grupper till skillnad från de Seljuq-turkar som hamnade i nuvarande Turkiet under Osmanska rikets tid precis som de Seljuq-turkar som hamnade inom nuvarande Syrien fick andra förutsättningar. I flera av de av Seljuq-turkättlingar existerande områdena fick dessa under Osmanska riket viss ‘självstyre’ i form av emirat som lydde under Osamanska riket. Så icke i större delen av det nuvarande Turkiet.

Samtidigt fanns det en stor folkgrupp som enligt vad språkforskaren och professorn Nikolaj J Marr (död 1934) skall ha hävdat antingen var ursprungsbefolkningen i det som många nu kallar Kurdistan. Åtminstone skall kurderna språkmässigt kunna bevisas ha bott inom Kurdistan minst 1000 år före alla andra inom det ursprungliga kurdiska området, från norr till söder över ett stort antal av östra Medelhavets nuvarande länder från södra Ryssland ner till delar av Syrien och Irak. Jag kan inte gå i god för det. Är inte en språkmänniska…. Kurdernas ursprungliga religion var Zarathustra. Redan på 600-talet, dvs före det Seljuq-turkiska imperiets tids begynnelse började Islam spridas bland kurderna. Idag är cirka 70% muslimer. Finns en del kristna kurder också om än i ringa grad.

För att förstå problematiken i Syrien ännu mer krävs kunskap om de Alawiter, idag i Syriens ledning, som bildades på 850-talet av de som ansåg sig vara faktiska ättlingar till Profeten Muhammed. Eller som jag skrev i en tidigare bloggartikel om Syrienproblematiken.

Alawiterna, de som idag är i Syriens ledning bildades på 850 talet av de som ansåg/anser sig vara faktiska ättlingar till profeten Muhammed efter att den nya muslimska religionens framväxt resulterat i interna maktstrider där sunnimuslimer var de som ‘segrade’ inom nuvarande Syriskt område. (Glöm gamla beteckningar på länder i området. Gränser och namn är något som ofta ändrats i historien). Alawiterna blev behandlade som paria på samma sätt som de kastlösa i Indien. De förföljdes och 1317 resp 1516 utsattes de för ren massaker på liknande sätt som de själva idag långt senare ger igen.

Osmanska Rikets historia och efterdyningarna av dess upplösning i slutet av Andra Världskriget har jag skrivit om i I skuggan av Osmanska Rikets fall, Norah4you 12 april 2012. För att göra en lång historia kort, så fick Frankrike Syrien som protektorat på samma sätt som England fick dåvarande Palestina. Frankrike försökte styra Syrien genom att låta alawiterna som var i minoritet bli de som fick ledningen i armé och statsledning. Alawiterna hade i princip ingen annan möjlighet att få utbildning än att gå med i militären. Vilket många gjorde. Det var där och då 1959 samt vid de alawitiska baathisternas kupp 1966 som dagens skrämmande situation blommade upp
Rötterna till dagens kriser, Norah4you 15 juli 2012

I en av de många säkerhetspolitiska analyser som finns på nätet finns en betydligt förenklad version av den komplicerade historiska bakgrunden:
Första världskriget blev slutet för det ottomanska Osmanska riket. I Sèvresfreden 1920 föreskrev segrarmakterna hur det som fanns kvar av riket skulle styckas upp. Där talades i vaga ordalag om att bilda ett självständigt Armenien och söder därom ett ”självstyrande” Kurdistan.
Men republikanska turkiska nationalister vägrade acceptera fredsvillkoren och återupptog kampen med krigets segrarmakter. Sedan de kört ut alla ockupanter kunde de turkiska nationalisterna under Kemal Atatürk utropa Republiken Turkiet 1923.

I den nya Lausannefreden nämndes inte kurderna. Det vi här kallar turkiska Kurdistan var nu en del av Republiken Turkiet. Men andra kurdiska områden som lytt under det ottomanskaOsmanska riket hade gått förlorade för Turkiet. De hade i stället hamnat under brittiskt respektive franskt mandat. Dessa områden ingår nu i Irak och Syrien.

Republiken Turkiet var tänkt att bli en modern nationalstat enligt den tidens europeiska ideal: ”ett land, ett folk”. Turkiska nationalister mindes med bitterhet hur europeiska makter hade söndrat det ottomanskaOsmanska riket genom att uppmuntra olika minoritetsfolk att bryta sig loss. De var därför avogt inställda till alla grupper i Turkiet som ville ha någon form av särställning. Turkiets invånare uppmanades att erkänna sig som turkar eller lämna landet.
Kurderna/Fördjupning, sakerhetspolitik.se
Den versionen stämmer väl med vad som står i svenska historieböcker….. Men enligt mitt förmenande bör man känna till hela bakgrunden för att få fast mark under fötterna när man diskuterar dagens krutdurk Turkiet-Syrienkonflikten, samt för att kunna förstå varför denna krutdurk inte enbart kan fås att explodera för att Turkiet tillhör Nato och Syrien stöds av Ryssland och Kina. Det senare nog så förståligt om man känner till historien längre tillbaka. För både Ryssland och Kina har delar inom sina länder där Seljuq-turkiska folkgruppers ättlingar utgör orosmoment in i nutiden. För att inte tala om Afganistan…

Ny beskjutning över gränsen, GP 5 oktober 2012
Turkiets motangrepp – efter Syriens granat, Expressen 5 oktober 2012
Turkiet beskjuter Syrien, SvD 5 oktober 2012
FN fördömer Syrienattack mot Turkiet, DN 5 oktober 2012
Turkiet beskjuter Syrien, Aftonbladet 5 oktober 2012

Tillägg 10.05 Nya gränsintermezzon Syrien-Turkiet, SvD 6 oktober 2012

Tillägg 22.26 Turkisk vedergällning mot granateld, GP 6 oktober 2012

Tillägg 08.20 7 oktober Bildt: Turkisk reaktion är inte svår att förstå, Expressen 6 oktober 2012 Håller med.

Read Full Post »

Rötterna till dagens kriser

går tillbaka långt långt bak i tiden. För att förstå hur i hela fridens namn det kan finnas människor som när de sitter i ledande ställning kan med att behandla sitt eget lands invånare och andra på det sätt som sker i Syrien och varför det blev så svårt för Ryssland som ärvde det kommunistiska maktanspråket på en allierad i östra Medelhavsregionen, så krävs det historisk kunskap som går tillbaka till 850-861 e.Kr.

Vi börjar med det enkla. Om nu något är enkelt när Mänskliga Rättigheter sätts åt sidan och folk rent ut sagt mördas för sin etniska tillhörighet. I och för sig borde vi i ‘neutrala’ Sverige och Västvärlden som fortfarande har resterna av Andra Världskrigets Holocast mot judar ha bättre förståelse och bättre minne, men skolans historieundervisning har fallerat på mer än ett ställe. Alawiterna, de som idag är i Syriens ledning bildades på 850 talet av de som ansåg/anser sig vara faktiska ättlingar till profeten Muhammed efter att den nya muslimska religionens framväxt resulterat i interna maktstrider där sunnimuslimer var de som ‘segrade’ inom nuvarande Syriskt område. (Glöm gamla beteckningar på länder i området. Gränser och namn är något som ofta ändrats i historien). Alawiterna blev behandlade som paria på samma sätt som de kastlösa i Indien. De förföljdes och 1317 resp 1516 utsattes de för ren massaker på liknande sätt som de själva idag långt senare ger igen.

Osmanska Rikets historia och efterdyningarna av dess upplösning i slutet av Andra Världskriget har jag skrivit om i I skuggan av Osmanska Rikets fall, Norah4you 12 april 2012. För att göra en lång historia kort, så fick Frankrike Syrien som protektorat på samma sätt som England fick dåvarande Palestina. Frankrike försökte styra Syrien genom att låta alawiterna som var i minoritet bli de som fick ledningen i armé och statsledning. Alawiterna hade i princip ingen annan möjlighet att få utbildning än att gå med i militären. Vilket många gjorde. Det var där och då 1959 samt vid de alawitiska baathisternas kupp 1966 som dagens skrämmande situation blommade upp.

Samtidigt så bildades det som i förlängningen kom att bli Ryssland 861-64. De flesta historiker känner enbart till Nestorskrönikan och möjligen dess något så när like Novgorodkrönikan. Vad få känner till är att Rimbert i Vita Ansgarii bekräftar allt väsentligt om man läser hela Vitan. Det viktigaste att känna till står dock i kapitel XXX:
HISTORISK BAKGRUND från Vita Ansgarii
For a certain people named Cori* had in former time been in subjection to the Swedes, but had a long while since rebelled and refused to be in subjection.”
Anskar, the apostle of the North, 801-865, translated from Vita Anskarii by Bishop Rimbert, his fellow missionary and successor

* Rimbert var inte bara Ansgars efterträdare utan också en som följde med honom samt i vissa fall uträttade tjänst i hans namn. Observera längst ner i kapitel XXX att den som där kallas Erimbert i vissa av de tidiga B-utgåvorna skrivs Rimbert. Vilket kan ha inneburit att Rimbert själv kan ha funnits på plats när de beskrivna händelserna inträffade i Baltikum in mot nuvarande Ryssland. Oaktat vilket, så var Rimbert samtida med händelseförloppet som ledde fram till Rysslands födelse.

Efter att Curerna (och ytterligare två folkgrupper) frigjort sig från svenskarna kom sedan danskarna och försökte ta det vi kallar Kurland och inåt mot Staraja Ladoga. För mer uppgifter om det sök på Staraja Ladoga arkeologi respektive historia. Där finns det mycket att få tag på via nätet framför allt källor till arkeologisk och historiska forskningsarbeten. Mina egna förslag var man kan börja är:
Chadwick Norah, The Beginning of Russian History, Cambridge 1946
Nikonian Chronicle, vol 1 from the beginning to 1132, ed. Princeton 1984
Kirpichnikov Anatoly och Nazarenko Vladimir, For tidens Staraja Ladoga, i Vikingarnes Rusland – Staraja Ladoga og Novgorod
Sedov VV, Srednevekovaja Ladoga, Leningrad Nauka 1985
——
Nu undrar nog någon vän av ordning vad detta har att göra med dagens situation i Syrien och/eller Rysslands ärvda hållning från gamla Sovjetunionens tid? Då måste man titta lite närmare dels på det som hände i södra Ryssland från slutet av 600-talet fram till mitten av 1000-talet samt nuvarande situation med två starka ledare i östra Medelhavet, dels i Israel där judar anser sig, observera att jag i detta som i andra fall lämnar riktigheten i vad respektive grupper anser därhän (det är en helt annan fråga) ha historiska och juridiska rätten till det gamla Palestina som varande Guds utvalda folk och norr därom Alawiterna som anser sig äga rätten som profeten Muhammeds rättmätiga ättlingar och arvtagare. Inget annat än en kruttunna som funnits där sedan 1000-talet då Khazarerna i norr från östra delen av nuvarande Turkiet upp mellan Svarta Havet och Kaspiska Havet väster norr och österut stora områden i vad som långt senare blev Sovjetunionen och nuvarande Ryssland. Khazarerna hade vilket inte ens många historiker känner till goda kontakter från 800-talets mitt och fram till år 943 (obs inte 1043….) med de styrande i det som nu kallas Sverige. Viktig källa: Khazarian Hebrew Documents of the tenth Century, edit Golb Norman and Pritsak Omeljan, London 1982.

Norr om Khazarriket fanns i nuvarande Ryssland ortodoxa kristna som av Katolska kyrkan räknades som inte riktigt kristna. Vi ser spåren av den uppfattningen i Vita Ansgarii, men det är en annan historia. I söder inom nuvarande Syrien fanns det många kristna. De flesta tillhörde den Syrisk-Ortodoxa kyrkan. I Khazarriket var det hebreiska som var skriftspråk och om man läser vad grekiska kyrkofäder och historiker skriver så stod Khazarerna närmare den sionistiska tron. Stämmer inte helt med vad som skrivs i historieböckerna idag, men det må vara hänt. Oaktat detta, så går de rysk-syriska banden tillbaka ända till den tiden då de syriska kristna isolerades från övriga Ortodoxa kyrkan.

Som jag ser det finns det endast en möjlig hållbar lösning i Syrien. Att Ryssland tar ett steg fram, inte bara lovar att inte skicka vapen till al-Assads regering. Det vore en rimlig lösning på hela problematiken att Ryssland erbjöd sig leda en riktig fredsstyrka, inte bara att FN har observatörer som nu inte kan ingripa för att trygga människors liv. Förmodligen vore Frankrike den rätta första samarbetspartnern men med flera arabländer vid sin sida borde Ryssland kunna få gehör för stopp på all den galenskap som nu visar sig i området. Vad som skall ske när fred åter råder och åt vilket håll Syriska folket vill gå, det får vara upp till dem när de väl får möjlighet till fria demokratiska val.

På väg mot inbördeskrig, GP 15 juli 2012
Det är väl det det redan är. Inbördeskrig alltså. Nu handlar det om att alla goda makter ställer sig på Mänskliga Rättigheters sida och stoppar blodbadet. Svårt att se att detta skulle gå utan fredsbevarande styrka.

Bra initiativ av Löfven: ” En stor del av de som flyr Syrien är barn. Vi vill anslå 50 miljoner kronor till en internationell fond för bidrag till organisationer som ger traumatiserade barn hjälp. Vi måste hjälpa Syriens barn, Löfven på Expressen debatt 15 juli 2012
FN saknar pengar till Syrien-bistånd, SvD 15 juli 2012
FN saknar pengar till Syrien-bistånd, Aftonbladet 15 juli 2012
Det är nog bra att samla pengar FN, men hur i hela fridens namn kan FN-representanter uttrycka sig på följande vis?
” ”En mängd olika vapen användes, inklusive artillerield, granatkastare och lätta vapen”, sade Sausan Ghosheh, talesperson för FN:s observatörsstyrka i Syrien, i ett meddelande efter att en konvoj med observatörer tagit sig fram till al-Tremseh under lördagen. ”Attacken på al-Tremseh verkar vara riktad mot speciella grupper och hus, framför allt mot militära desertörer och aktivister. Al-Tremsehattacken riktad mot rebeller, DN 15 juli 2012
Har det någon betydelse vilka de som attacken är riktad mot när barn, sjuka och gamla också drabbas????

Read Full Post »