Snett i världsekonomin.
Mycket starkt förenklat kan man säga att:
Allra först när människan blev bofast lärde hon sig att det hon sparade av sin säd för att stoppa i jorden nästa år gav mindre om hon åt upp det mesta innan sådd. När byteshandel kom avgjordes mellan säljare och köpare i båda riktningarna hur mycket x antal kor var värda i förhållande till det foder och andra varor som kosäljaren behövde för att för att föda sin kvarvarande hjord.
Långt senare kom penningsamhället. I väst sattes penningen tidigt i relation till en sk. guldfot. Så övergavs guldfoten för något som såg bra ut olika valutor som tilläts variera upp och ner mot varandra beroende på vad respektive länder producerade i form av varor och tjänster. Alla ismerna blomstrade med socialism och kommunism som motsats till den kapitalism de på den sk. vänstersidan tyckte sig se.
Vad alla glömt bort, är att även om storbonden på Redahus mycket väl kan låna ut eller till och med ge bort till sina småbönder till grannar, så är det ändå så att av hela kakan man kan äta av det bröd som bakats kommer från den totala mängden mald säd. Säden kommer från det som växt på markerna och ramlar inte ner från skyn. Maler man upp säden som skall vara till vårsådden, så minskar mjölet man får att baka av nästa sommar och den höstsådd som är tänkt att hjälpa hålla hungern från dörren nästa vinter, är det risk att den behöver tas av redan under nästa års sommarmånad.
Detta gäller oavsett om man har plan- eller marknadsekonomi. Det går inte att äta av huset man bor i. Förvisso belåna för att skyla över att man ännu inte har det man borde haft för att sätta den mat man sätter på bordet. I planekonomin tänker sig vänsternissar att man skulle kunna förutse exakt hur framtiden ser ut och vad som behövs i detalj för att maten skall sättas på bordet nästa vinter. Problemet för dem är att de glömt bort alla små detaljer, premisser som krävs uppfyllda för att ‘tåget’ skall gå på räls. Dvs. Väder, vind, hälsa, tillgång till vatten och energi m.m. är faktorer som påverkar likaväl som teoretiska funderingar som kan barka åt fanders när de tappar kontakt med verkligheten.
För att tala klarspråk om verkligheten. Varken storbonden USA eller storbonden Japan, som för inte alltför länge sedan ansågs ha en stark valuta, kan lika lite som mellanstora bönderna Tyskland och Frankrike eller den nye storbonden Kina vara de som bara betalar eller lånar ut. Varje land måste se till att ha sin egen självhjälpsjour up to date så att man har till nästa vårs sådd och kan få den mängd varor inklusive boende och föda som krävs för att man skall klara en vargavinter. Lever ett land, litet eller stort oavsett ekonomiskt system över sina tillgångar och förväntade intäkter i närtiden, så drabbar det hela landet och dess befolkning.
Den ekonomiska världsmarknaden bygger inte bara på kronor och ören i olika valutor som går att plocka upp ur plånboken utan till stor del på förväntad utveckling och intäkter. Det går att påverka vilken meny som bjuds i ett lands budget, men det går inte att påverka de bitar där man handlar mellan olika länders valutor även om man i bästa välmening försöker. Om två länder får exakt samma belopp per invånare, så är det inte så att antalet hjärtinfarkter, benbrott eller antalet nystartade företag och därmed nya jobb blir desamma. Förväntningarna hos individer, grupper eller länder är inget som går att utläsa från en karta. Verkligheten är ett. Teorierna något annat.
I dagens verklighet har ett antal länder lånat till mer än de närmaste årens sådd. I realiteten ätit upp den säd de skulle så innan det ens blivit hösten såperiod. Det löser nog inga problem att bara skriva ner lån till länder som har stora skuldberg. Det löser absolut inga problem att höja underskotten i länders ekonomi. Men det löser heller inga problem att sitta på sin bak och vänta på att det skall regna manna ifrån himmeln.
Min personliga uppfattning är att det som gått snett i mycket är att man glömt bort att administration kostar mer pengar än vad den ser ut att kosta och att länder utöver att skära i sina framtida utgifter, vid behov höja skatter och avgifter dock inte mer än att det fortfarande lönar sig för människor att arbeta samt starta nya företag, också måste skära starkt i sin administration för att låta de pengar som idag går dit gå ut i verksamheten. Hur är frågan. Inte genom bidrag eller omfördelning för bådadera dessa kostar i form av administration avsevärt mer än de pengar (samt tid och energi) som går ut. Detta är inget som går att lösa i en handvändning och problemet med världsekonomin riskerar bara bli värre och värre. Önskar att jag hade haft en lösning. Men det är klart då hade jag väl varit professor…. 
Ting dag för skuldtyngt USA, GP 6 augusti 2011
Det blir dyrare för alla, GP 6 augusti 2011
Börsen i Tel-Aviv fick stänga, GP 7 augusti 2011
Beskedet kom oväntat snabbt, DN 6 augusti 2011
Kina ryter till om USA-s ekonomi, DN 7 augusti 2011
Israelbörsen panikstoppad, DN 7 augusti 2011
Marknaderna väntar på krisbesked, SvD 7 augusti 2011
SEB-s chefsekonom: Knytnäve i maten för USA-s kongress, SvD 6 augusti 2011
Tillägg 04.09 8 augusti 2011. Världen ser fram mot en orolig vecka….
Osäkerhet inför ny börsvecka, GP 7 augusti 2011
Vilda västern, Expressen ledarsidan 7 augusti 2011
Marknaderna väntar på krisbesked, SvD 7 augusti 2011
Osäkerhet inför ny börsvecka, DN 7 augusti 2011
