Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Arbetsmarknadens parter’

LO lurar lågavlönade. Förvisso är det bättre att ge 700 kr mer i månaden för de som tjänar under 25.000 kr är att låta dem få procentuell lönehöjning som så många gånger förr. Procentuell lönehöjning minskar inte gapet mellan de högst avlönade och de som är lägst avlönade på ett företag. Så långt, så gott. Det är bara det att med 700 kr som riktmärke för de lägst avlönade, så skulle de högst avlönade ha varit tvungna att acceptera lägre än 1,8 % höjning OM det skulle vara något allvar med LO-s sk. försök att minskap gapen.

Som det nu är, så kommer det att ta mer ett helt arbetsliv innan gapet är något så när realistiskt. Observera att med högre lön, så har du lättare att få lån till hus/bil och kan sänka din skatt genom ränteavdrag (vilket många också gör), så att du

Men som sagt LO lurar de lågavlönade igen….. De tror kanske att många som de själva är dåliga på det där med matematik, eller?

Verkligt läge ger verkligen inte vid handen att LO värnar om de som inte kan få heltid eller fast de har heltid är de lågavlönade. Se själva:

ursprunglig lön höjning i kr höjning i % lön i % av

30.000 kr/mån

lön i % av

30.900 kr/mån

15.000 15.700 4,667 %     50        %    50,08   %
20.000 20.700 3,5      %     66,67  %    66,69   %
30.000 30.900 3          %    100       %  100         %
40.000 41.200 3          %     133,33 %  133,33   %

 
 
Kan det ens kallas att satsa på de lågavlönade? Minskar gapet?

LO kräver 700 kr mer, GP 9 november 2012
Så blir LO:s lönekrav, di.se 9 november 2012
LO kräver 700 kr mer, DN 25 november 2012
LO kräver 700 kronor mer, SvD 9 november 2012
LO kräver 700 kr mer, SvT 9 november 2012

Skall jag vara ärlig, och det skall jag väl ;-) så tycker jag det vore rimligt att de som har under 25.000 kr/månad skulle få 1000 kr lönehöjning + hälften av de procent som de som tjänar över 30.000 får. De som tjänar mellan 25.000 kr och 30.000 kr bör få 1000 kr lönehöjning som minimum. Sedan tycker jag det är fult att ropa ‘Upp till kamp emot kvalen’ och inte satsa på de lägst avlönade mer än vad LO gör. Medellönen i Sverige ligger runt 28.000 kr/månad och det är en stor skam att det finns människor i vård, skola och omsorg som inte har som minst 22.000 kr/månad (självfallet med tillägg för högre utbildning inom yrket och/eller mer än 3 års erfarenhet).

Read Full Post »

som kom till under och efter Andra Världskriget byggde i grunden på samförståndslösning mellan Arbetsmarknadens parter utifrån ett dåtida behov att bygga upp stark industri, skapa arbetstillfällen samt trygga grunderna, så var det tänkt, tillsammans med frihandel(!) tänkta utjämningssträvanden och en industriell tillväxt skapades en idealbild av ‘Folkhemmet’.

Det var inte tänkt för en ‘inre marknad’. Var och en som kunde mer än sin historia och någon ekonomi utanför det egna visste att varje form av ‘inre marknad’ förutsatte en ekonomi i uppgång eller som minst en stark industri som hade avsättning av de varor som producerades till priser som helst stärkte industrin men som minst gick ekonomiskt ihop med den frihet(hm??) det innebar att arbetsmarknadens parter tillsammans fick förhandla fram löneutrymmet.

Modellen var skapade för en industrisamhälles uppbyggnad och höll in till de första strukturomvandlingarna. Sverige hade under 50- och 60-talet åkt snålskjuts på att behovet i övriga Europa och Västvärlden av produkter som Sverige kunde tillverka till priser som gav exportintäkter var säkrade i och med att Sverige inte fått se sin produktionsapparat och sin totala ekonomi sönderslagen som våra grannländer som drabbats av Andra Världskriget fått. Under dessa år flödade optimismen om vi fick t.o.m. ett ‘Köp slit och släng’ samhälle som vi fortfarande inte har återhämtat oss efter verkningarna av.

För det som var tänkt som att trygga grunderna kom i Meidners anda att innebära att mer och mer av de lågavlönades och de i den sk. medelklassen, fick mindre och mindre i handen. Resten skulle ju omfördelas i sann Socialdemokratisk anda. Det värsta stolpskottet av alla kom ändringen av skatten där sambeskattningen ersattes med att varje person i ett hushåll fick betala sin skatt. Det socialdemokraterna glömde bort i sin iver att låta kvinnan få möjlighet att arbeta utanför hemmet, det var att det är de pengar som en familj har att röra sig med, det är de pengar som utgör förutsättningen för vad familjen kan handla och köpa. Dvs. om man nu inte bollade med detta genom att införa Ränteavdrag. Finansminister Gunnar Sträng införde ränteavdraget. Att han själv var en av de som utnyttjade det då 100% ränteavdraget genom att köpa stenhus i Gamla Stan, må i och för sig vara honom väl unt för han gjorde mycket gott. Men rättvist var det inte och är inte ens idag när det är 30% av räntan som får dras av från beskattning.

Som jag skrivit tidigare i bloggen:
Om två familjer med i stort sett likadana arbeten och likadana årsinkomster sätter sitt första bo,
den ena familjen genom att man påbörjat sparande till en framtida bostadsinsats, kanske bara 50 – 100 kronor per månad.
Där båda familjerna som första bostad får en 3 rumslägenhet i samma hus och där båda familjerna för att bägge i familjerna skall kunna arbeta även när barnen kommer behöver ha en bil. Den sparsamma familjen köper en billig bil som precis klarar besiktningen och där handpenningen kompletterats med ett mindre banklån, kanske checkkredit, som skall vara borta inom ett år. Lån under 20.000 kr till samma ränta som den andra familjen som absolut vill ha en dyrare bil och därför först tar, och ofta om familjen saknar betalningsanmärkningar får ta, en checkkredit på samma 20.000 kr men använder denna checkkredit som kontantinsats för att köpa en bättre bil där bilen i sig utgör pant för resterande beloppet på bilen.

Den sparsamma familjen antas i exemplet få i stort sett samma löneutveckling som den familj som hellre slår på så stort som möjligt. Det som skiljer är att den familj som lånat mest också får dra av mest innan skatten betalas. Vilket på pappret gör att det ser ut som om inkomsterna år X efter ränteavdrag och övriga avdrag (som i exemplet antas vara lika stora) ser ut att ha mindre inkomst och därför får betala mindre skatt. Både kommunal, statlig och landstingsskatt. Dock har denna familj redan påbörjat klättringen på välfärdsstegen. Bättre bil.

…….Dock gör ränteavdraget att man tycker sig ha råd med en flygresa till jul också. Det kostar ju inte så mycket och räntan ser man inte den räknar denna familj lätt bort. Man behöver ju inte betala räntan på lån till slöseri lika lite som räntan till andra lån.

Familj ett har till slut sparat ihop till en mindre men dock kontantinsats för att köpa en insatslägenhet. Ingen dyr, men en med en liten trädgård. Något dyrt hus anser man sig inte ha råd med.

……
Båda familjerna flyttar till sitt nästa boende. Den ena finansierar sitt boende själv och den andra låter banken samt andra skattebetalare vara med och finansiera.

Det orättvisa ränteavdraget, Norah4you 7 maj 2012

Inte blev det mer jämlikt heller för vad som hänt under åren är att de som har det sämst oavsett om det är det som nu kallas försörjningsstöd eller lägsta lönerna, de har inte hängt med annat än i en sk. % bemärkelse, som bäst. Vad Socialdemokraterna missat att tala om, är att de som lever på lån är de som har tillräckligt stor inkomst att få lån. Inte de som bäst behöver det. De som tjänade på både gungorna och karusellen var de som tjänade över brytpunkter och som genom ränteavdrag hade möjlighet att komma ner så att de betalade i kronor och ören i princip samma som de i den sk. undre medelklassen. Det som Socialdemokraterna byggde in med den sk. svenska modellen, var ett samhälle där de som fick bättre betalt också fick större möjligheter att göra avdrag så de i handen fick ut än mer. Bland de som gynnades mest var i ‘svenska modellen’ inte bara den sk överklassen utan främst politiker som fick löneförhöjningar andra inte kunde drömma om samtidigt som den Offentliga Verksamhetskolossen på lerfötter växte sig större och större enligt Parkinsons lag. Allt krävde mer och mer skatteintäkter samt avgifter.

Men grundförutsättningarna ändrades även i övrigt. Sverige och världen gick från produktionssamhälle där varor utgjorde grunden för välståndet till tjänstesamhälle. Samtidigt som Nord-Sydkonflikten trappades upp under slutet av 1900-talet, så växte ett antal länder som haft lågt välstånd till sig, såg till att utbilda sin arbetskraft efter sin arbetsmarknads behov och satsade på kunskapsutbildning för att nå spetskunskap. I Sverige gick vi motsatt väg. Behovet av våra varor minskade. De tjänster Sverige kan erbjuda utåt har på grund av försämrad skolutbildning och avsaknad av satsning på att utbilda utifrån vår egen arbetsmarknads behov samt total ignorans från Socialdemokraternas sida av behovet av spetsutbildning, ‘Alla skall med’ var och är för stor del av Socialdemokratin viktigare än att förutsättningarna för expansiv industri och kunskapsutveckling stimulerats.

Under mina 63 års levnad har Sverige gått från Industrisamhälle till Tjänstesamhälle i stället för att gå till Kunskapssamhälle. Stor del av skulden till detta ligger i Grundskolan och förändringen av Gymnasiet. Man kan inte i längden utbilda till arbetslöshet för att alla skall få välja vad de vill läsa, när de vill läsa och samtidigt tro att det går att leva utifrån 1930 till 1960-talets förutsättningar.

Hur någon som säger sig stå för jämlikhet ens kan försvara att höja taket i A-kassan innan de som har det sämst som minst garanterats 10.000 kr/månad (dagens penningvärde) och kalla det solidaritet och jämlikhet, det övergår mitt förstånd.

Jobbskatteavdragen har gett de som tjänar minst och de i normala lönelägen mer i handen. Observera att medianlönen i Sverige ligger en bra bit under den medellön som brukar redovisas runt 28.000 kr/månad. Hur kan det anses rimligt att föreslå att ta bort jobbskatteavdraget och öka skatterna samt minska pengarna som svenska medborgare har att leva av? Hur kan någon med någon som helst matematisk kunskap vilja göra gällande att de tänker på de som har det sämst när de vill höja de sociala avgifterna för företag som anställer unga? Det är familjerna med minsta inkomsterna som drabbas hårdast när familjernas unga inte får jobb. Allra värst drabbas bland dessa familjer de där barnen av ett eller annat skäl, ofta inte fått det stöd de varit berättigade till i skolan eller blivit mobbade, på inga villkors vis vill läsa vidare. Är hemmiljön då sådan att föräldrarna själva inte prioriterat eller kunnat bli studievana, oavsett bakgrund, så är det dessa familjer och deras unga som drabbas hårdast. Är det jämlikhet?

Sverige har fått en ny adel, en politisk nomenklatura som tror sig veta bäst om vad de enskilda människorna behöver och som är så långt ifrån det som en gång var svenska modellen som tänkas kan.

Farväl till Nordiska välfärdsmodellen, Tomas Eneroth (S) på Expressen debatt 7 oktober 2012

Svenska välfärden monteras snabbt ner, SvD Opinion 6 oktober 2012 ÖKAR man som Socialdemokraterna vill bidragen, höjer taket i A-kassan, fördubblar socialaavgifterna för unga samt tar bort jobbskatteavdrag och RUT, då monteras den svenska välfärden ner ännu snabbare. Det är inte genom ökade skatteintäkter som ett samhälles välstånd och ekonomi växer. Det är genom att politikerna ger förutsättningar för företag att växa och gro på samma sätt som en gång var en av huvudtankarna bakom den sk. svenska modellen!

Politiker skapar inte jobb. Politiker kan som bäst skapa förutsättningar för att antalet jobb på arbetsmarknaden skall kunna öka.

Read Full Post »

gör Socialdemokraterna. För det är orimligt att tänka sig att människor skall vara beredda att lägga ner tid och/eller pengar på kompetenshöjning och utbildning genom hela yrkeslivet OM det inte också gör skillnad vad de tjänar. Idellt arbete är det enda som skulle kunna gå ihop med att minska de ekonomiska klyftorna i samhället. För Om människor skall vara beredda att läsa mera eller höja sin kompetens, så krävs det mer än intressantare arbete. Det måste löna sig att läsa vidare efter gymnasiet. Som det är idag kostar det att läsa långa utbildningar i form av mindre pensionspengar samt stora skulder som skall betalas till CSN och som gör att en som läst linjer på universitetet även om den får ett ‘bra’ jobb inom sin utbildning oftast efter skatt och efter återbetalningskravet till CSN har mindre än många som aldrig läst får i handen på enklare arbeten.

Vi presenterar en ny affärsplan för Sverige, Stefan Löfven (S), Carin Jämtin (S), Mikael Damberg (S), Magdalena Andersson (S) på DN debatt 24 september 2012
S satsar på jobbskapande, GP 24 september 2012
S satsar på jobbskapande, SvD 24 september 2012

Vidare beskyller Socialdemokraterna Alliansen för att skära ner på gymnasieskolan. MEN två saker har de glömt:

* När årskullarna blir mindre, så måste antalet platser i gymnasieskolan anpassas efter detta precis på samma sätt som det
totala utbudet måste anpassas efter verkligheten såväl vad det gäller verklighetens arbetskraftsbehovsutbildning som att de
som inte klarar, orkar eller vill läsa vidare måste få andra alternativ (t.ex. 1-årig yrkesgymnasieutbildning). I Social-
demokraternas ‘jobbskapande’ åtgärder tas inte hänsyn till verkligheten utan enbart till ideologiska teorin.

* Gymnasieskolan får inte vara en förvaringsplats eller en önskeverksamhet. Jobb som inte i sin yrkesutövning kräver 3-årigt
gymnasium med högskolebehörighet är lika viktiga som de som kräver detta. I Socialdemokraternas Sverige utbildar man hellre
elever till arbetslöshet än anpassar utbildningarna efter arbetsbehov och möjlighet att få arbete efter gymnasium.

Socialdemokraterna glömmer bort eller vill inte tala om att i icke socialistiska och icke kommunistiska länder är det:
* INTE REGERINGAR som skapar jobb i ”växande och kunskapsintensiva företag” en regering i en demokratisk stat kan
bara ge förutsättningar för att det skall bli lönsamt (det krävs) för att kunskapsintensiva företag skall kunna växa!
* Det är inte upp till en regering att avgöra vilka företag som skall få och kunna växa! Till det har för övrigt politiker
inte utbildning/erfarenhet och kunskap nog!

Socialdemokraterna kräver ”Stäng rekryteringsgapet på arbetsmarknaden” Sant är att många företag har svårt att få tag på rätt utbildad arbetskraft med rätt utbildning. Socialdemokraterna missar:

* Arbetsförmedlingen är och förblir i sin nuvarande utformning den stora proppen. Många personer med rätt utbildning matchas
aldrig av Arbetsförmedlingen eller får reda på lediga jobb som inte alltid skrivs ut på AF-sidor eller i tryck för sent för
att sökas! Har sett exempel på detta under senaste året bland unga med utbildning och erfarenhet precis som
det var under GP-s tid vid makten. I många fall placerar AF-förmedlare hellre kompetent högskoleutbildad person på
sysselsättningsåtgärd än hjälper personen hitta jobb som finns fast inte AF utannonserar dem!
Nuvarande Arbetsförmedling borde skrotas så snabbt som möjligt och en ny Arbetsförmedling där Arbetsmarknadens parter utgör minst 90 % skapas samt där utförare av uppdraget att hitta jobb skall kunna vara privat likaväl som offentligt utförande MEN där kraven som ställs i Specar skrivs så kvalité premieras utöver antalet förmedlade platser!

Socialdemokraterna kräver med rätta (för det är S som motverkat detsamma de senaste 40 åren!) ”Sätt innovation i centrum.” det är bara det att det enda som regeringar kan och bör göra är att underlätta följande:

* Vad gäller utbildning – satsa på de som vill och klarar av spetsutbildningar ÄVEN om det innebär att de redan i 1:a ring
läser något eller några ämnen på Högskola/Universitet!

* Skapa goda ekonomiska förutsättningar, dvs även ekonomiskt trygghetsmässigt långsiktigt, för de som går doktorsutbildningar
samt
se till att erfarna och kunniga forskare får företräde till ledande forskartjänster och se till att ställa höga
erfarenhetskrav på de professorer och Fil.dr som skall leda och handleda de nya forskarna.
Något som självfallet även det kräver ekonomisk hög nivå för dessa.

* Genom minskad företagsbeskattning premiera de företag inom den privata sfären som satsar på forskning för utveckling av
innovationer. Innovationer växer inte på träd och det tar många år innan en innovation är färdig att komma ut på marknaden
och dra in pengar som lagts ut!

När det gäller ”Inse att allas framgång är Sveriges framgång” bör Socialdemokraterna göra som en vis kung i Sparta en gång sa: börja hemma Börja med att erkänna att Alla människor inte bara är lika värda utan också olika. Börja erkänna att det inte handlar om fina titlar eller nyord vid omorganisation av Offentlig verksamhet. Utbildning och erfarenhet MÅSTE ge extra lön och/eller förmåner. Däremot bör politiker aldrig någonsin få hävda att de behöver andra ekonomiska förutsättningar och trygghet längre än andra på arbetsmarknaden. För att alla skall nå framgång är det viktigt att minska den administrativa överbyggnaden och ge alla möjlighet att både tacka ja och att avstå ifrån att utbilda sig vidare. ALLA jobb är viktiga oavsett om de har eller inte har krav på högskoleutbildning (alternativt politisk erfarenhet vilket premierats hittills av S).

Så det där med jobbskapande är inget en regering oavsett färg kan göra annat än skapa mer jobb inom Offentlig sektor som måste betalas med högre skatter och/eller avgifter. Det är förutsättningarna för att jobb skall skapas som en regering måste satsa på. Efterfrågan kan inte hållas uppe med konstgjord andning eller fås att ökas om inte människor får mer pengar i sin hand.

Ovanstående innebär i sig att det inte är möjligt att att minska klyftan för utbildning och erfarenhet måste premieras och värderas. Däremot är det fullt möjligt att tillsammans med arbetsmarknadens parter finna en minimilön nivå som aldrig får underskridas när en person arbetat ett år på ett företag/offentlig verksamhet och kan förutsättas ha fått den erfarenheten som krävs för att i alla lägen göra det företaget/verksamheten behöver för sin verksamhet. I övrigt är det anpassning av skyddsnät till verkligheten inte teorin som krävs!

Sedan undrar jag om inte någon skulle kunna förklara för herrskapet (för de tillhör ju vårt nya herrskap – nomenklaturan) vad en Affärsplan är……

Tillägg 08.05 S presenterar sin höstbudget, Expressen 24 september 2012

Tillägg 22.41 Affärsplan från S, ledarsidan GP 25 september 2012

Read Full Post »

Så sent som under gånga veckan har vi itutats från alla håll, även från MUF, att regeringen gör för lite för att få ungdomar i arbete. Regeringen måste göra mer för att få unga i jobb, Emil Eriksson ansvarig för MUF:s jobbpolitik i artikel SvT 8 september 2012 och på debattsida i dagens GP skriver representanter för Teknikcollege ”Många svenska företag ligger i framkant i fråga om teknisk utveckling vilket kräver skickliga yrkesarbetare med både praktiska och teoretiska kunskaper. Många industrijobb kräver kunskaper inom matematik, svenska och engelska utöver yrkeskompetensen. Teoretiska kunskaper från gymnasiet ökar också människors möjlighet till vidareutbildningar i vuxen ålder.

Alla gymnasieelever har rätt att få denna breda kompetens. Det är dock viktigt att de får rätt information och praktiska möjligheter att läsa in högskolebehörighet. Vi vill också att Skolinspektionen förtydligar och understryker denna rättighet

För att öka attraktionskraften hos både de tekniska yrkesprogrammen och det teoretiska teknikprogrammet måste skola, arbetsliv och politik samverka i större utsträckning….
… I dag finns det ett 130-tal Teknikcollegecertifierade utbildningsanordnare fördelade över i stort sett hela Sverige i 27 regioner.
Erkänn betydelsen av tekniska yrkesprogram, Erik Alexandersson ordförande för Göteborgsregionens Teknikcollege; Bengt Forsling
ordförande Riksföreningen för Teknikcollege i Sverige; Representanter för industrin inom Göteborgsregionen och dess tio certifierade utbildningsanordnare på GP debatt 12 september 2012
och de har självfallet rätt i att det inte bara krävs teori eller praktisk erfarenhet inriktad mot industrin och marknadens behov. Det krävs både och.

För många år sedan när jag själv gick på gymnasiet (tog studenten på Real-matematiska 1968) så hade min numera avlidne far i uppgift att anställa mer folk till Miljövårdsenheten vid Östergötlands Länstyrelse. Jag minns en gång mer än andra för pappa hade förordat en grabb som förvisso inte hade högskoleexamen, men väl all möjlig teoretisk påbyggnad utan examen och med flerårig erfarenhet från att jobba med miljöfrågor ‘på golvet’. Det var ett snille, för snille måste nog man säga att karln var, med ett par akademiska examina men utan någon praktisk erfarenhet efter vanliga skolans PRYO som PRAO då hette, som överklagade anställningen av den icke doktorerade… Pappa sa hemma vid köksbordet (inom parantes kanske jag skall nämna att det ALLTID var pappa som diskade när vi ätit och så gjort så länge jag nu 63 år minns): ”En som har praktisk erfarenhet och visat att han kan läsa in, är användbar efter någon månad. En som läst för mycket, krävs minst 6 månaders inskolning innan han är användbar. Det är sant än idag.

Samtidigt finns det en mycket intressant debattartikel om just det problemet i dagens DN:

Den svenska skolans kris debatteras ofta och få tror väl att den fungerar väl. Möjligen kan man känna tröst i att många studerar vidare. I dagarna börjar en mycket stor del av dagens unga på högskolan. Frågan är dock om man lär sig så mycket.

Enligt en nyutkommen och uppmärksammad amerikansk studie, Academically Adrift (Arum och Roksna, University of Chicago Press 2011), blir långt ifrån alla klokare av högre utbildning. Man testade studenter före och efter högskoleutbildning och fann att för cirka 40 procent skedde ingen mätbar förbättring i fråga om förmåga till att resonera, se mönster, tänka kritiskt och annat som anses vara huvudpoängen med högre utbildning.Många blir inte klokare av en högskoleutbildning, Mats Alvesson Professor i företagsekonomi vid Lunds universitet på DN Debatt 12 september 2012 och tyvärr har han alldeles rätt. Alla människor är lika värda, men olika. Det ingår i de Mänskliga Rättigheterna att var och en har rätt att utvecklas i sin egen takt som en invandrare sa till mig på buss 47 igår när vi och bussföraren diskuterade orsaken till att en del ungdomar blir värstingar och/eller missar att lära in. Det går inte att hasta eller tvinga in förståelse för det man sätter elever att läsa och redovisa. Det är två olika saker att läsa in och klara på prov, muntliga eller skriftliga, och att lära in så att man förstår och kan använda sig av sin kunskap framåt i livet.

Så var det då den eviga svenska stötestenen: Har vi eller har vi inte alldeles för många ungdomar i arbetslöshet? När vi i Sverige vid årsskiftet efter att Alliansen tillträdde gjorde om vår arbetslöshetsstatistik så att den motsvarade (?) övriga EU, dvs när alla som anmält sig som arbetssökande räknades med som arbetslösa oavsett om de hade heltidsstudier (t.o.m. gymnasieungdomar som söker helg- och sommarjobb hamnar numera i vår statistik), så tappade vi fokus och glömde bort ställa den viktiga följdfrågan: Vad brister eftersom en del unga inte klarar av ens att bli gymnasiebehöriga utan tvingas gå gymnasieförberedande program samt i en del fall inte ens efter detta klarar av att få en examen? Kan det möjligen vara så att detta att Alla är lika värda men olika i praktiken innebär att vi inte låter alla knoppar komma i blom utan att vi tuktar såväl de som har det lätt och därför blir frustrerade och utåtagerande för att bli synliga, som de som enligt Skollagen har rätt att få extra stöd i för den individuella eleven behövd utsträckning men som kommunerna och rektorerna snålar på detta med? Där ligger som jag ser det den stora utmaningen inför framtida ungdomskullar. Men vi måste starta redan nu.

Så till OECD statistiken. ” Var tionde ung människa (15-29 år) i Sverige varken arbetar eller studerar. Det är den lägsta siffran av alla OECD-länder, visar årets upplaga av den omfattande utbildningsrapporten Education at a glance.Låg andel unga utan sysselsättning, GP 11 september 2012

Låg andel unga utan sysselsättning, SvD 11 september 2012
Låg andel unga utan sysselsättning, Aftonbladet 11 september 2012
Låg andel unga utan sysselsättning, Norrköpings Tidningar 11 september 2012
Låg andel unga utan sysselsättning, Västerbottenskuriren 11 september 2012
Låg andel unga utan sysselsättning, Nerikes Allehanda 11 september 2012

Så frågan som uppkommer efter OECD:s rapport är: ÄR OECD politiskt korrekta? Eller????

Read Full Post »

Vilka är det som bäst känner marknadens möjligheter att skapa och vidmakthålla/utveckla nya jobb? För var och en som inte är inrotade i vänstertänkande där klisterstickan Staten och Offentliga Myndigheterna inte finns som sugkopp, torde det vara klart att det på hela arbetsmarknaden finns två parter som bättre än alla andra vet var jobb går att ordna såväl kortsiktigt som långsiktigt: Arbetsmarknadens parter. Det vill säga Arbetsgivare och Fackförbunden.

Det är bra med Nystartszoner men det räcker inte. Politiker kan i en demokrati oavsett färg och chatteringar kan bara skapa bättre förutsättningar för att anställa. Inte ens den Offentliga verksamheten kan utan att gröpa ur det existerande skatteunderlaget skapa nya jobb ens på medellång än mindre på lång sikt. Det som krävs oavsett om det gäller att skapa nya jobbtillfällen i privat eller i offentlig sektor är att administrationen läggs där den hör hemma – hos Arbetsmarknadens parter. För att det som behöver göras skall kunna ske krävs alltså att Arbetsförmedlingen, precis som jag skrivit i blogg och debattartiklar länge, läggs ner så snart som möjligt och att ny Arbetsförmedling där Arbetsmarknadens parter är de som sitter i styrelsen, möjligen en enda politiker men även där är jag tveksam.

Det borde vara en lämplig åtgärd att låta Arbetsmarknadens parter, Arbetsgivarföreningar och Fackförbund, tillsammans ta över Arbetsförmedlandet i Nystartszonområden. En av de positiva bieffekterna torde snabbt bli att oseriösa arbetsgivare, och de har tyvärr förekommit flera gånger på Arbetsförmedlingens sidor senaste åren, och arbetsgivare som inte är beredda att skriva under kollektivavtal kan se sig i månen efter att få ‘jobb’ utannonserade på den nya Arbetsförmedlingens sidor. Sedan är nästa steg att skilja på beslutande och utförande. Det skall alltså vara möjligt för privata anordnare/privata arbetsgivarförbund och/eller fackförbund att med godkännande från den nya styrelsen stå för utförandet i jobbsökningen.

Vi lever i 2000-talet. Inte i 1950/60-talet då det fanns gott om jobb men inte tillräcklig med arbetskraft.

Prova nystartzoner, GP Ledarsidan 11 augusti 2012
På var sida om Arbetsförmedlingen, SvD Ledarsidan 10 augusti 2012
Refirnera Arbetsförmedlingen, Ylva Johansson (S) på SvD Brännpunkt 9 augusti 2012
Jobben är regeringens viktigaste fråga, Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) på SvD Brännpunkt 10 augusti 2012

Read Full Post »

I gårdagens DN skriver Löfven och Andersson: ”Den som inte har ett arbete att gå till känner ofta att den hålls tillbaka och hur livskvaliteten försämras. En hög arbetslöshet slår dessutom direkt på de offentliga finanserna och Sveriges förmåga att finansiera skola, vård och äldreomsorg. Oavsett ur vilket perspektiv man ser det så är allt annat än full sysselsättning ett slöseri med resurser. Människor har eget ansvar för att bli anställningsbara, Stefan Löfven och Magdalena Andersson DN Debatt 17 april 2012

Förvisso sanna ord och förvisso har varje enskild individ utifrån sina förutsättningar eget ansvar för att kunna ”bli anställningsbara”. Dvs de som är friska är det inget att diskutera krav som vara flyttningsbar dit där det finns lediga jobb; acceptera att ta jobb de erbjuds oavsett om jobbet är kvalificerat eller okvalificerat/bra eller dåligt betalt; vara beredda att vidareutbilda sig (kunskap är färskvara till mycket stor del). För andra, sjuka eller funktionshandikappade med rörelsesvårigheter, ständig värk m.m. går det inte att ställa krav som inte stämmer överens med vad vederbörande klarar av att göra ‘hemma’. För ytterligare andra, långtidsarbetslösa och unga arbetslösa som i grunden har problemet att de inte fått jobb på länge eller aldrig kommit in på arbetsmarknaden, hjälper det inte om det finns kvalificerade jobb på annan plats i landet OM de inte fått utbilda sig till de krav som dessa jobbs arbetsgivare har behov av och rätt att ställa i ett icke socialistiskt och icke kommunistiskt samhälle.

Vi kan utbilda människor hur långt som helst. Det innebär inte att alla kan få jobb inom de områden de utbildat sig. Ett av de första kraven som måste ställas är att landets erbjudande om utbildningsplatser rimmar med de behov som finns på arbetsmarknaden. Detta gäller från gymnasieutbildningar upp till spetsutbildningar som t.ex. specialistsköterskor. Det gäller på yrkesutbildningar och andra vidareutbildningar i såväl Offentlig som Privat verksamhet. OM det inte är behovet av utbildad arbetskraft inom ett område som till större delen styr hur många utbildningsplatser samhället erbjuder, så utbildar vi unga till arbetslöshet. Det är det som Sverige sysslat med sedan Göran Perssons första regering.

Men problemet är större än så. För att ett privat företag skall kunna anställa fler, unga, medelålders eller äldre, så krävs att företaget kan erbjuda produkter eller tjänster till pris som gör att det finns tillräckligt stor efterfrågan inom landet, inom EU eller globalt så att företaget som sämst går ihop. Oavsett hur många som vidareutbildas bland långtidsarbetslösa och unga arbetslösa, så gäller det även de ekonomiska realiteterna. Offentligt anställdas löner, sociala avgifter samt kostnad för respektive arbetes utförande betalas i princip via våra skatter och avgifter, företags skatter och avgifter samt exportintäkter som både kommer svenska företag och staten till del. För att fler skulle kunna anställas utan att en offentlig verksamhetsdel skall gå med förlust som t.ex. Göteborgs Stads stadsdel Majorna-Linné där ”I början av veckan blev den negativa prognosen för 2012 i stadsdelen Majorna-Linné klar. Siffran landade på minus 19 miljoner kronor. Allvarligt för Majorna-Linné, GP 17 april 2012

Konkret betyder detta att det inte finns utrymme i den offentliga sektorn för mer än de intäkter som staten/kommunen/landstinget får in i skatter, avgifter m.m. Det är i grunden Sveriges Exportindustri som står för stor del av de förutsättningar Sverige har att kunna erbjuda arbete på såväl privata som offentliga arbetsmarknaden. Då hjälper det inte med riktade åtgärder till unga arbetslösa i form av utbildning som självfallet inte kan garantera en anställning. Det enda som hjälper är att göra den gruppen mer anställningsbar kostnadsmässigt inte bara utbildningsmässigt för arbetsgivarna. Detta har Alliansen gjort såväl genom direkta yrkesutbildningar på gymnasie och högskolestadiet samt inte minst genom att arbetsgivare fått lägre socialavgifter att betala för de unga.

”För anställda som är födda 1986 eller senare betalar du bara ålderspensionsavgift och en fjärdedel av summan av övriga avgifter, dvs. 15,49 procent” i stället för de 31,42% som är den normala procentsatsen för Sociala avgifter. Se Skatteverkets sida för arbetsgivaravgifter deklaration 2012.

Att höja de sociala avgifterna för de unga arbetslösa slår ekonomiskt mot såväl privat arbetsmarknad som offentlig verksamhets förutsättningar att anställa de unga. Det är den vägen Socialdemokraterna föreslår samtidigt som man talar så väl om riktade insatser i form av utbildning.

Utbildning ja. Rödgröna Göteborg har lyckats att misslyckas kapitalt med att ge ungdomar förutsättningar att klara skolan. ”Skolinspektionen kräver snabba och omfattande åtgärder inom grundskolan i delar av Göteborgs kommun.
På en skola – Bergsjöskolan – saknade 52 procent av avgångseleverna i fjol gymnasiebehörighet. Så illa är det bara på omkring 15 skolor i landet.
Snittet i det granskade området Östra Göteborg låg på 42 procent obehöriga.
-Risken för den här gruppen att hamna i långvarig arbetslöshet är stor, säger generaldirektör Ann-Marie Begler till TT.
Drygt hälften i nian utan behörighet, GP 17 april 2012
I gårdagens Västnytt sa en rektor på en av de aktuella skolorna att de där hade ‘stor andel unga lärare som inte fått det stöd de behövde’….. Vilket i sig ställer Alliansens krav på Lärarlegitimation, där lärare skall vara ämnes- och stadiebehöriga, i blickpunkten som ett av de viktigaste bitarna att satsa på för att ungdomar inte skall riskera bli oanställningsbara till de jobb som trots allt finns på arbetsmarknaden. Men i förlängningen borde ett krav på legitimation av rektorer också finnas. Det är märkligt att dagens och gårdagens situation efter Grundskolans införande gjort att rektorer i princip måste vara anställda som rektorer för att få gå Rektorsutbildning. Borde vara en högskoleutbildning enligt mitt eget förmenande och då så att viss procent av den utbildningen måste vara avklarad för att en blivande rektor skall få börja arbeta vid sidan om en mentor.

Det kostar att kommuner i Sverige efter kommunaliseringen av skolan inte ger elever den rätt till stöd de har laglig rätt att kräva. Oavsett om detta gäller de som behöver extra stöd för att lära in läsande, skrivande, räknande så att de kan ta till sig senare utbildning eller om det handlar om elever som ‘har lätt’ för sig och som idag blir rent ut sagt uttråkade, ofta stökpellar oavsett om de ges bokstavsbeteckningar eller ej, när de för att ‘Alla skall med’ tvingas stå och stampa repeterande samma avsnitt men ur andra böcker gång på gång igen. Alla barn är lika värda men olika. Kan inte politiker och samhälle ta detta till sig, så hamnar vi i dagens situation där riktade åtgärder som bäst kan ge gymnasiekompetens, högskoleutbildning etc utan att det finns någon som helst politisk möjlighet att garantera ens praktik inom de utbildningsområden som dessa unga arbetslösa erbjudits. Detta kostar mer än vad det skulle kostat att se till att alla får det stöd och de utvecklingsmöjligheter de själva har redan i Grundskolan.

Men det stora problemet för Socialdemokraterna är Arbetsförmedlingen. Den borde över till privat utförare som lämpligtvis borde bestå av Arbetsmarknadens parter samt någon representant för Skolverk och Högskoleverk. Dvs mitt förslag är att Arbetsförmedlingen som tillåtits växa utan att för den skull ens göra det lättare för de arbetssökanden att få jobb eller utbildning för att öka anställningsbarheten, bör skrotas och ny Arbetsförmedling med Arbetsmarknadens parter som rimligt att döma torde ha bättre kunskap var arbetstillfällen kan förutses komma och vilka ut utbildningar som de som vill bli anställningsbara för dessa skall erbjudas.

I ett icke socialistiskt och icke kommunistiskt samhälle är det omöjligt för Stat, Kommun och Landsting att kräva av arbetsgivare på den privata sektorn att anställa viss mängd långtidsarbetslösa, funktionshandikappade o.s.v. Det är också omöjligt att fortsätta med den ökade andel av politiker samt starkt ökade andelen av administration inom den Offentliga verksamheten. Som visats ovan krävs det satsningar på förbättrade förutsättningar för den privata sektorn, både vad det gäller sk. riskkapitalister (som är de som har förutsättningar att satsa stora pengar på nyinovationer, ny teknik och framtida exportprodukter), enskilda företagsägares ekonomiska möjlighet att anställa fler, samt enskilda människors möjlighet att försörja sig på den lön personen får ut i handen och efterfråga de varor och tjänster som produceras främst inom landet eller EU.

Man kan inte äta upp nästa års sådd för att kakan är slut i år utan att det påverkar nästa års skörd. Det är inte alltid det finns ekonomiska möjligheter att köpa mer säd att så. Det går inte i längden eller ens på kortare sikt att utgå ifrån att alla investeringssatsningar gör att ekonomin för Sverige bibehålls på den goda nivå som uppnåtts under Alliansens tid vid makten. Trots vad Socialdemokrater ofta hävdat, så är det fler i arbete det senaste året än vad det var under Göran Perssons sista regeringsperiod. Detta innebär inte att det är acceptabelt varken med hög arbetslöshet. Speciellt är det oacceptabelt att långtidsarbetslösa slussats runt de senaste 15 åren i olika former av sysselsättning som ofta kunnat kallas ‘Vuxendagis’.

Det är ännu värre att unga slagits ut genom att de antingen aldrig fått det stöd de behövt för att lära in eller att de slagits ut för att de tröttnat. Som en äldre lärarinna sa härom året: Vi får in 1:a klassare. Intresserade, Vetgiriga, Pigga och Glada. Men från 5:an släpper vi en stor del uttråkade för att de inte förstår vad de läser eller för att de stoppats när de varit vetgiriga. Det är detta som kostar samhället stora pengar.

Som en kung i Sparta sa en gång: Börja hemma Detta kräver att skolan får möjlighet att ge alla elever det stöd de behöver. Men det kräver också att man från det offentligas sida inte bara talar om Människors egna ansvar för att bli anställningsbara. Det krävs att föräldrar åter tillåts vara föräldrar och ta ansvar för sina barn. Det krävs att det offentliga tillhandahåller de resurser som krävs för att skolan skall kunna låta alla barn uppnå kursmålen som krävs för gymnasiebehörighet när de går i vanliga Grundskolan. Vi kan lappa och laga. Ge nya möjligheter till att läsa in det den enskilde missat under sin skoltid eller ge möjlighet till vidareutbildning. Grunden finns ‘hemma’ under de första 9 skolåren. Det är där resurserna måste sättas in om vi inte fortsatt skall få så stor andel unga ut i arbetslöshet.

Gör din plikt, kräv din rätt, än en gång, SvD Ledarsidan 18 april 2012
En annan ton från S, Borås Tidning Ledarsidan 18 april 2012
Tillbaka till 50-talet?, Norrbottens Kuriren 18 april 2012
Vad menar S-ledningen?, Peter Akinder om en S-artikel som ger upphov till fler frågor än svar, Nyheterna.net 18 april 2012
Rättigheter och skyldigheter, Dagbladet Ledarsidan 18 april 2012
Arbetslösa måste ta eget ansvar för jobb, Expressen 17 april 2012

Det är bra att eget ansvar betonas. Men det vore bättre om det Offentliga i tid tillhandahöll de möjligheter som krävs för att den enskilde skall ha förutsättningar att vara anställningsbar och kunna ta eget ansvar för detta.

Read Full Post »

Det jag skriver här kommer säkerligen att reta gallfeber på en hel del Socialdemokrater. Kanske också många av Vänsterns medlemmar. Dock tror jag de sistnämnda har lite mer förståelse för vad jag vill försöka säga. Vi får se.

Det är på gång en strejk. Handelsanställdas förbund, ett förbund som till skillnad från de flesta andra där kvinnor är en stor del av medlemmarna lyckats med att höja de ‘sinas’ lön i förhållande till så väl vård, skola som omsorg, är beredda att gå ut i strejk för att få 4,5 % lönehöjning i stället för den av arbetsgivarna erbjudna 2,6%. Vi kan ha olika uppfattningar om vilken nivå som är den rätta. Det står Handelsanställdas förbund inte bara juridiskt utan också etiskt och moraliskt helt fritt att utan att behöva skämmas för det utlösa ett varsel. Därom har jag inget att invända annat än det jag sagt ovan att handelsanställda fått betydligt bättre löneutveckling sedan 1979 då jag senaste extraarbetade inom handel vid sidan om annat heltidsjobb. Började med det när jag studerade matematik hösten 68 i Linköping. Men moraliskt och etiskt är det inget att klaga på även om självfallet det kan finnas andra synpunkter på handlingen.

MEN och där backar jag inte en millimeter. Sa till om det redan när jag själv var fackligt aktiv på 70-talet. (En folkpartist såg väl bra ut i statistiken bland alla S-are?) Det är inte rimligt att andra sektorer av näringsliv eller andra verksamheter som inte har direkt med den aktuella striden att göra skall kunna gå ut i sympatistrejk. Det är moraliskt helt fel rent generellt att beslut om strejk fattas i områden där inte en fackförenings medlemmar har sin huvudsakliga verksamhet. Det är etiskt fel att många små och medelstora företag som inte har med handelskonflikten att göra skall drabbas. Jag hade haft förståelse även om jag inte hållt med dem om transport utlyst blockad för leveranser till x antal affärer, affärskedjor som säljer livsmedel etc.

Det som nu är på G är däremot rent ut sagt horribelt: Vad i hela fridens namn har Pappers, Byggnads, Fastighets och Målareförbundet med den aktuella lönebildningen som om vi skall ha ‘Svenska modellen’ (och jag har inte sett bättre förslag som varit hållbara) bör vara en sak helt och hållet mellan de inblandade arbetsmarknadens parterna och i förlängningen medlare om de inte kommer överens. Någon j-a ordning får det väl ändå vara. Varför skall andra verksamhetsområden drabbas av sympatistrejker. Finns en hel del andra saker som varit moraliskt acceptabla men inte sympatistrejker när det handlar om löner!

Pappersindustrin har redan tillräckliga lönsamhetsproblem på den globala marknaden som finns idag. Skall ännu fler av Pappers arbetare behöva bli av med jobben??? För att ta ett exempel. Det kan heller aldrig anses vara demokratiskt när samtliga medlemmar inte får vara med och rösta om dessa åtgärder. Samla in minst hälften av medlemmarnas skriftliga stöd först om Ni som minst vill verka demokratiska. För som det är nu är det beslut över huvudet på flertalet av de sympatistrejkande medlemmarna.

Sympativarsel i handelskonflikt, GP 10 april 2012
Sympativarsel i handelskonflikt, SvD 10 april 2012
Pärlband av strejkvarsel för Handels, DN 10 april 2012
Så drabbas du av storstrejken, Aftonbladet 10 april 2012
Två LO-förbund lägger sympativarsel för Handels, di.se 10 april 2012

Tillägg 11 april 08.21 Jag kan förstå att LO-förbund och andra vill höja kvinnolöner inom kvinnoyrken, det är något helt annat även om jag i första hand lastar förbund som är beredda att gå ut i strejk för att de har stor del av skulden att kvinnosektorer där det är mest kvinnor släpat efter genom åren. LO redo för storstrejk för högre kvinnolöner, DN 11 april 2012 Men orsak och verkan är en sak. Det är viktigt att sluta upp med generella procentpåslag och i stället börja med att höja bottenlönerna, ofta kallade ingångslöner eller kvinnolöner….. Dock är den typen av åtgärder något helt annat än helt orimliga sympatistrejker.

Read Full Post »

är inte något som det stora flertalet idag klarar av att dra ens när de presenterar ett giltigt argument. (Vackert så numera när filosofilektioner inte hör till det vanliga för alla)……

Ingen eller åtminstone ytterst få ifrågasätter väl giltigheten i argumentet Kompetens och ansvar ska sätta lön – inte kön, DN debatt 16 februari 2012

Men hur är det möjligt att gå från det till en slutsats att ”Vi kräver däremot att anställda i kvinnodominerade branscher – som år efter år nedvärderats – ska få större löneökning än de i mansdominerade

För att det skall vara möjligt att det giltiga argumentet skall kunna leda till en hållbar slutsats där någon kräver detta, så krävs antingen att begränsning görs i det giltiga argumentet och att därmed ytterligare premisser för argumentet i sin helhet analyseras eller att det bevisas att kompentens och ansvar är större i kvinnoyrken än i de mansdominerade i förhållande till helheten på arbetsmarknaden och att detta är ett systemfel. Problemet är att vi idag har fler kvinnliga läkare än män på många håll och det inte går att visa att läkarlöner sjunkit. Detta är bara ett av många exempel på den förändrade bilden på arbetsmarknaden de sista 20 åren.

Det går aldrig enligt mitt förmenande att hävda att alla kvinnolöner skall höjas i förhållande till de manliga. Vad som går att göra är att jämföra löner inom likvärda arbetsområden där samma kompetens och ansvar existerar. Inte teoretiska likheter utan reella. Kvinnan skall inte kliva i mannens sko lika lite som mannens lön skall riskera att bli lägre om han väljer ett typiskt ‘kvinnoyrke’….

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 81 other followers