I gårdagens DN skriver Löfven och Andersson: ”Den som inte har ett arbete att gå till känner ofta att den hålls tillbaka och hur livskvaliteten försämras. En hög arbetslöshet slår dessutom direkt på de offentliga finanserna och Sveriges förmåga att finansiera skola, vård och äldreomsorg. Oavsett ur vilket perspektiv man ser det så är allt annat än full sysselsättning ett slöseri med resurser. Människor har eget ansvar för att bli anställningsbara, Stefan Löfven och Magdalena Andersson DN Debatt 17 april 2012
Förvisso sanna ord och förvisso har varje enskild individ utifrån sina förutsättningar eget ansvar för att kunna ”bli anställningsbara”. Dvs de som är friska är det inget att diskutera krav som vara flyttningsbar dit där det finns lediga jobb; acceptera att ta jobb de erbjuds oavsett om jobbet är kvalificerat eller okvalificerat/bra eller dåligt betalt; vara beredda att vidareutbilda sig (kunskap är färskvara till mycket stor del). För andra, sjuka eller funktionshandikappade med rörelsesvårigheter, ständig värk m.m. går det inte att ställa krav som inte stämmer överens med vad vederbörande klarar av att göra ‘hemma’. För ytterligare andra, långtidsarbetslösa och unga arbetslösa som i grunden har problemet att de inte fått jobb på länge eller aldrig kommit in på arbetsmarknaden, hjälper det inte om det finns kvalificerade jobb på annan plats i landet OM de inte fått utbilda sig till de krav som dessa jobbs arbetsgivare har behov av och rätt att ställa i ett icke socialistiskt och icke kommunistiskt samhälle.
Vi kan utbilda människor hur långt som helst. Det innebär inte att alla kan få jobb inom de områden de utbildat sig. Ett av de första kraven som måste ställas är att landets erbjudande om utbildningsplatser rimmar med de behov som finns på arbetsmarknaden. Detta gäller från gymnasieutbildningar upp till spetsutbildningar som t.ex. specialistsköterskor. Det gäller på yrkesutbildningar och andra vidareutbildningar i såväl Offentlig som Privat verksamhet. OM det inte är behovet av utbildad arbetskraft inom ett område som till större delen styr hur många utbildningsplatser samhället erbjuder, så utbildar vi unga till arbetslöshet. Det är det som Sverige sysslat med sedan Göran Perssons första regering.
Men problemet är större än så. För att ett privat företag skall kunna anställa fler, unga, medelålders eller äldre, så krävs att företaget kan erbjuda produkter eller tjänster till pris som gör att det finns tillräckligt stor efterfrågan inom landet, inom EU eller globalt så att företaget som sämst går ihop. Oavsett hur många som vidareutbildas bland långtidsarbetslösa och unga arbetslösa, så gäller det även de ekonomiska realiteterna. Offentligt anställdas löner, sociala avgifter samt kostnad för respektive arbetes utförande betalas i princip via våra skatter och avgifter, företags skatter och avgifter samt exportintäkter som både kommer svenska företag och staten till del. För att fler skulle kunna anställas utan att en offentlig verksamhetsdel skall gå med förlust som t.ex. Göteborgs Stads stadsdel Majorna-Linné där ”I början av veckan blev den negativa prognosen för 2012 i stadsdelen Majorna-Linné klar. Siffran landade på minus 19 miljoner kronor. Allvarligt för Majorna-Linné, GP 17 april 2012
Konkret betyder detta att det inte finns utrymme i den offentliga sektorn för mer än de intäkter som staten/kommunen/landstinget får in i skatter, avgifter m.m. Det är i grunden Sveriges Exportindustri som står för stor del av de förutsättningar Sverige har att kunna erbjuda arbete på såväl privata som offentliga arbetsmarknaden. Då hjälper det inte med riktade åtgärder till unga arbetslösa i form av utbildning som självfallet inte kan garantera en anställning. Det enda som hjälper är att göra den gruppen mer anställningsbar kostnadsmässigt inte bara utbildningsmässigt för arbetsgivarna. Detta har Alliansen gjort såväl genom direkta yrkesutbildningar på gymnasie och högskolestadiet samt inte minst genom att arbetsgivare fått lägre socialavgifter att betala för de unga.
”För anställda som är födda 1986 eller senare betalar du bara ålderspensionsavgift och en fjärdedel av summan av övriga avgifter, dvs. 15,49 procent” i stället för de 31,42% som är den normala procentsatsen för Sociala avgifter. Se Skatteverkets sida för arbetsgivaravgifter deklaration 2012.
Att höja de sociala avgifterna för de unga arbetslösa slår ekonomiskt mot såväl privat arbetsmarknad som offentlig verksamhets förutsättningar att anställa de unga. Det är den vägen Socialdemokraterna föreslår samtidigt som man talar så väl om riktade insatser i form av utbildning.
Utbildning ja. Rödgröna Göteborg har lyckats att misslyckas kapitalt med att ge ungdomar förutsättningar att klara skolan. ”Skolinspektionen kräver snabba och omfattande åtgärder inom grundskolan i delar av Göteborgs kommun.
På en skola – Bergsjöskolan – saknade 52 procent av avgångseleverna i fjol gymnasiebehörighet. Så illa är det bara på omkring 15 skolor i landet.
Snittet i det granskade området Östra Göteborg låg på 42 procent obehöriga.
-Risken för den här gruppen att hamna i långvarig arbetslöshet är stor, säger generaldirektör Ann-Marie Begler till TT. Drygt hälften i nian utan behörighet, GP 17 april 2012
I gårdagens Västnytt sa en rektor på en av de aktuella skolorna att de där hade ‘stor andel unga lärare som inte fått det stöd de behövde’….. Vilket i sig ställer Alliansens krav på Lärarlegitimation, där lärare skall vara ämnes- och stadiebehöriga, i blickpunkten som ett av de viktigaste bitarna att satsa på för att ungdomar inte skall riskera bli oanställningsbara till de jobb som trots allt finns på arbetsmarknaden. Men i förlängningen borde ett krav på legitimation av rektorer också finnas. Det är märkligt att dagens och gårdagens situation efter Grundskolans införande gjort att rektorer i princip måste vara anställda som rektorer för att få gå Rektorsutbildning. Borde vara en högskoleutbildning enligt mitt eget förmenande och då så att viss procent av den utbildningen måste vara avklarad för att en blivande rektor skall få börja arbeta vid sidan om en mentor.
Det kostar att kommuner i Sverige efter kommunaliseringen av skolan inte ger elever den rätt till stöd de har laglig rätt att kräva. Oavsett om detta gäller de som behöver extra stöd för att lära in läsande, skrivande, räknande så att de kan ta till sig senare utbildning eller om det handlar om elever som ‘har lätt’ för sig och som idag blir rent ut sagt uttråkade, ofta stökpellar oavsett om de ges bokstavsbeteckningar eller ej, när de för att ‘Alla skall med’ tvingas stå och stampa repeterande samma avsnitt men ur andra böcker gång på gång igen. Alla barn är lika värda men olika. Kan inte politiker och samhälle ta detta till sig, så hamnar vi i dagens situation där riktade åtgärder som bäst kan ge gymnasiekompetens, högskoleutbildning etc utan att det finns någon som helst politisk möjlighet att garantera ens praktik inom de utbildningsområden som dessa unga arbetslösa erbjudits. Detta kostar mer än vad det skulle kostat att se till att alla får det stöd och de utvecklingsmöjligheter de själva har redan i Grundskolan.
Men det stora problemet för Socialdemokraterna är Arbetsförmedlingen. Den borde över till privat utförare som lämpligtvis borde bestå av Arbetsmarknadens parter samt någon representant för Skolverk och Högskoleverk. Dvs mitt förslag är att Arbetsförmedlingen som tillåtits växa utan att för den skull ens göra det lättare för de arbetssökanden att få jobb eller utbildning för att öka anställningsbarheten, bör skrotas och ny Arbetsförmedling med Arbetsmarknadens parter som rimligt att döma torde ha bättre kunskap var arbetstillfällen kan förutses komma och vilka ut utbildningar som de som vill bli anställningsbara för dessa skall erbjudas.
I ett icke socialistiskt och icke kommunistiskt samhälle är det omöjligt för Stat, Kommun och Landsting att kräva av arbetsgivare på den privata sektorn att anställa viss mängd långtidsarbetslösa, funktionshandikappade o.s.v. Det är också omöjligt att fortsätta med den ökade andel av politiker samt starkt ökade andelen av administration inom den Offentliga verksamheten. Som visats ovan krävs det satsningar på förbättrade förutsättningar för den privata sektorn, både vad det gäller sk. riskkapitalister (som är de som har förutsättningar att satsa stora pengar på nyinovationer, ny teknik och framtida exportprodukter), enskilda företagsägares ekonomiska möjlighet att anställa fler, samt enskilda människors möjlighet att försörja sig på den lön personen får ut i handen och efterfråga de varor och tjänster som produceras främst inom landet eller EU.
Man kan inte äta upp nästa års sådd för att kakan är slut i år utan att det påverkar nästa års skörd. Det är inte alltid det finns ekonomiska möjligheter att köpa mer säd att så. Det går inte i längden eller ens på kortare sikt att utgå ifrån att alla investeringssatsningar gör att ekonomin för Sverige bibehålls på den goda nivå som uppnåtts under Alliansens tid vid makten. Trots vad Socialdemokrater ofta hävdat, så är det fler i arbete det senaste året än vad det var under Göran Perssons sista regeringsperiod. Detta innebär inte att det är acceptabelt varken med hög arbetslöshet. Speciellt är det oacceptabelt att långtidsarbetslösa slussats runt de senaste 15 åren i olika former av sysselsättning som ofta kunnat kallas ‘Vuxendagis’.
Det är ännu värre att unga slagits ut genom att de antingen aldrig fått det stöd de behövt för att lära in eller att de slagits ut för att de tröttnat. Som en äldre lärarinna sa härom året: Vi får in 1:a klassare. Intresserade, Vetgiriga, Pigga och Glada. Men från 5:an släpper vi en stor del uttråkade för att de inte förstår vad de läser eller för att de stoppats när de varit vetgiriga. Det är detta som kostar samhället stora pengar.
Som en kung i Sparta sa en gång: Börja hemma Detta kräver att skolan får möjlighet att ge alla elever det stöd de behöver. Men det kräver också att man från det offentligas sida inte bara talar om Människors egna ansvar för att bli anställningsbara. Det krävs att föräldrar åter tillåts vara föräldrar och ta ansvar för sina barn. Det krävs att det offentliga tillhandahåller de resurser som krävs för att skolan skall kunna låta alla barn uppnå kursmålen som krävs för gymnasiebehörighet när de går i vanliga Grundskolan. Vi kan lappa och laga. Ge nya möjligheter till att läsa in det den enskilde missat under sin skoltid eller ge möjlighet till vidareutbildning. Grunden finns ‘hemma’ under de första 9 skolåren. Det är där resurserna måste sättas in om vi inte fortsatt skall få så stor andel unga ut i arbetslöshet.
Gör din plikt, kräv din rätt, än en gång, SvD Ledarsidan 18 april 2012
En annan ton från S, Borås Tidning Ledarsidan 18 april 2012
Tillbaka till 50-talet?, Norrbottens Kuriren 18 april 2012
Vad menar S-ledningen?, Peter Akinder om en S-artikel som ger upphov till fler frågor än svar, Nyheterna.net 18 april 2012
Rättigheter och skyldigheter, Dagbladet Ledarsidan 18 april 2012
Arbetslösa måste ta eget ansvar för jobb, Expressen 17 april 2012
Det är bra att eget ansvar betonas. Men det vore bättre om det Offentliga i tid tillhandahöll de möjligheter som krävs för att den enskilde skall ha förutsättningar att vara anställningsbar och kunna ta eget ansvar för detta.
Read Full Post »
så tycker jag det vore rimligt att de som har under 25.000 kr/månad skulle få 1000 kr lönehöjning + hälften av de procent som de som tjänar över 30.000 får. De som tjänar mellan 25.000 kr och 30.000 kr bör få 1000 kr lönehöjning som minimum. Sedan tycker jag det är fult att ropa ‘Upp till kamp emot kvalen’ och inte satsa på de lägst avlönade mer än vad LO gör. Medellönen i Sverige ligger runt 28.000 kr/månad och det är en stor skam att det finns människor i vård, skola och omsorg som inte har som minst 22.000 kr/månad (självfallet med tillägg för högre utbildning inom yrket och/eller mer än 3 års erfarenhet).
