Till varje svensk lagtext finns ett förarbete som är nog så viktigt att läsa igenom……
”Av 2 § framgår att tilläggsavgift inte får tas ut om avsaknaden av giltig biljett kan anses vara ursäktlig med hänsyn till den resandes ålder, sjukdom, bristande kännedom om lokala förhållanden eller annan omständighet. Ett undantag kan därmed göras för exempelvis besökande på orten som saknar kännedom om det biljettsystem som tillämpas i lokaltrafiken. Vidare bör tilläggsavgift inte avkrävas barn, förslagsvis under 15 år, som inte har sällskap med vårdnadshavare. Inte heller gamla eller sjuka människor som kan ha svårt att uppfatta vilka avgifter som gäller bör krävas på tilläggsavgift.
Lag om resenärers rättigheter i lokal och regional kollektivtrafik, Slutbetänkande av Utredningen om en ny kollektivtrafiklag SOU 2009:81
Nåväl VAD är det då som står i Sveriges Rikes Lag 1977:67 som är den idag gällande:
”2 § Tilläggsavgift får ej tagas ut om avsaknaden av giltig biljett får anses vara ursäktlig med hänsyn till den resandes ålder, sjukdom, bristande kännedom om lokala förhållanden eller annan omständighet.
3 § Tilläggsavgift bestämmes till belopp som är skäligt med hänsyn till trafikutövarens kostnader för biljettkontrollen och avgiften för den biljett som har avkrävts den resande men som han ej har kunnat förete.
4 § I fall som avses i 1 § första stycket meddelar den myndighet som fastställer taxan även de föreskrifter som behövs om tilläggsavgift. I fall som avses i 1 § andra stycket meddelas sådana föreskrifter av den myndighet som regeringen bestämmer.
5 § Resande som vägrar att lösa biljett eller erlägga tilläggsavgift får avvisas från färdmedlet av tjänsteman som utför avgiftskontroll. Vad som nu har sagts om färdmedel gäller även sådant område för järnvägs-, spårvägs- eller tunnelbanetrafik till vilket allmänheten äger tillträde endast om färd avgift har erlagts.
På begäran av tjänsteman som utför avgiftskontroll lämnar polismyndighet handräckning för verkställande av sådan avvisning som avses i första stycket.”
Lag (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik
Som framgår i klartext av lagen finns det inget som helst som ber någon rättighet att göra envarsgripande på misstanke. Det är inte tillåtet för annan än som har befogenhet att avvisa någon – i aktuellt fall har kontrollanter om person nekar att visa biljett eller vägrar ta emot inbetalningslapp om tilläggsavgift rätt att avvisa – inte att gripa.
Observera också att Regeringsformens 1 kap 2§ gäller och det är inte tillåtet för någon att i sin ämbetsutövning eller som tjänsteman utförande ett uppdrag för det offentliga uppträda på annat sätt än vad som stadgas i inledningen av paragrafen:
”2 § Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
Det handlar om bemötande och respekt. Inte om vilda västernfasoner!
[...] Vad är läsa svensk lagtext? [...]
Stödet till envarsgripande finns i RB och LuL och självklart i BrB (straffsatser för olika brott). Lag om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik ger endast den som driver kollektivtrafik rätt att om de så önskar ta ut tilläggsavgift (det finns inget tvång). Det innebär alltså att det förarbetet till denna lag självklart inte har någon påverkan på rätten att göra ett envarsgripande för bedrägligt beteende..
Vill man då ha detta svart på vitt att så är fallet är det endast att kolla i det förarbetena till BrB, där det framgår
Vissa tvångsmedel kan som tidigare nämnts komma i fräga vid snyltningsbrott. Eftersom fängelse ingår i straffskalan kan gärningsmannen om han ”träffas på bar gärning eller flyende fot”, gripas enligt 27 kap. 7 § RB av målsäganden eller annan.
Om det är fråga om en person som glömt sin biljett är det enligt mig lämpligt att man i första hand ger en tilläggsavgift, om inte denna accepteras så får man antagligen avvisa (med det stöd som finns) eller så gör man ett envarsgripande (med stöd av RB eller LuL) för bedrägligt beteende. Gör man ett envarsgripande har man rätt att använda våld (med stöd av polislagen) om personen försöker undkomma eller sätter sig till motstånd. Observera att någon fundering på ev. uppsåt eller några funderingar över hur rättsväsendet kommer hantera den gripne inte behöver göras.
Regeringsformens bestämmelser har ingen betydelse i detta fall eftersom det inte är fråga om offentlig makt, utan rätten att ta ut biljettavgift och tilläggsavgift är en civilrättslig åtgärd och envarsgripande är en rätt som tillfaller envar (med möjligt undantag för polis om det gäller personer över 15 år). Oberoende om så inte varit fallet är fri- och rättigheterna enligt regeringsformen möjliga att begränsa genom lagstiftning.
Du har både rätt och fel. Regeringsformens 1 kap 2§ gäller i samtliga lägen när någon för Offentlig myndighet utöver myndighetsuppdrag!
Du har också helt fel vad gäller förarbetena. Vänligen läs igenom den SOU jag hänvisat till tidigare!
Det är inte fråga om någon offentlig myndighet och det biljettkontroll är inte heller myndighetsutövning.
Den SOU du hänvisar till är inte förarbete varken till RB, LuL, BrB eller lagen om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik. Den är alltså totalt ointressant när det gäller lagtolkningen. Även om så hade varit fallet framgår det av samma SOU att den inte berör det straffrättsliga sanktionssystemet, dvs den som påverkar rätten att göra ett envarsgripande.
Det är på uppdrag av Västtrafik som kontrollanterna gör sin myndighetsutövning Rikard. Precis på samma sätt som de ordningsvakter som jobbar för Västtrafik ute i vissa stadsdelar och på Drottningtorget. Glöm dina fantasier. I Sverige gäller Svenska Grundlagar.
Nej, det är inte fråga om myndighetsutövning, vilket även framgår av förarbetet till ordningslagen. JO har även uttalat sig på området
”Sålunda är den befogenhet för en tjänsteman som utför avgiftskontroll, att enligt 5 § lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik från färdmedlet avvisa resande som vägrar att lösa biljett eller erlägga tilläggsavgift, inte att anse som myndighetsutövning”
Det faller under Grundlagen, Rickard. Lär dig vad som gäller när någon anställs av och utför arbete för Offentlig myndighet eller ett företag som ägs av Offentlig myndighet. God Natt.