är inte alltid så lätta att skilja från varandra. När Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) tillsammans Moderaternas partisekreterare Kent Persson i dagens inlägg på Expressen debatt skriver:
”Vi vill också särskilt – och i detalj – analysera vad man kan göra bättre för de barn som växer upp i ekonomisk utsatthet. Flera studier har visat att det i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd ofta finns en koppling till fler problem utöver de rent ekonomiska. Det kan handla om missbruk, psykisk ohälsa och kriminalitet, vilket bidrar till en än mer utsatt situation för barnen.” Barnfattigdomen kräver nya grepp, Expressen debatt 4 maj 2012
så är det en del av myntet.
Men det är också så att vissa av de orsaker som räknas upp för att människor behöver ekonomiskt bistånd i sig själva inte är orsaken till de ekonomiska förhållanden barn i fattiga familjer lever under utan verkan av något annat.
Vill ta upp några exempel. Här i somras blev jag påmind om något jag trodde tillhörde förgångna tider. Fick reda på att en ensam mamma, varför hon blivit ensam kvar i en trea hör inte hit hon blev det, höll på att bli hemlös på toppen av allt annat för att sociala myndigheterna i Göteborg ansåg att hennes lägenhet var för dyr. (Att de här försöker få det till att människor utan egna ekonomiska resurser utan hjälp skulle kunna få tag på billiga lägenheter, som om det var de som inte har fasta inkomster som lättast fick tag på billig lägenhet i en stad som Göteborg där det går flera hundra sökande på varje ledig lägenhet, det har jag själv som har strid med F-kassan råkat ut för så jag går i god för att så här är det här.) Nåväl hon tillhör en grupp på Facebook som få hört talas om och som inte vill tala för mycket om sig men som ändå har 7000 medlemmar här i Göteborgsregionen. Den gruppen har som syfte att byta eller ge bort det medlemmen själv inte behöver. Normalt ger de inte bort något de köper in men i somras gjorde de ett undantag och gav denna ensamma mamma hjälp med blöjor och barnmat så att hon och barnet skulle kunna bo kvar tills hon på hösten skulle få dagisplats och kunna söka och få jobb.
Känner till ett antal som blivit hemlösa i Göteborg pga att soc här inte tar hänsyn till verkligt existensminimum utan försöker tvinga folk från lägenheter de har kontrakt på till ingenstans för det blir resultatet när människor inte kan få ny billig lägenhet i storstäder. Värst är det när det är barnfamiljer inblandade. För det görs ingen skillnad. Många föräldrar som missat hyran har gjort det för att de sett till att deras barn skall få mat och då har de inte kunnat betala hela hyran, andra räkningar och kommit efter.
Ett annat exempel är föräldrar där barn eller vuxna blivit allvarligt sjuka så att båda föräldrarna inte längre kunnat jobba.
Ett tredje exempel är att vi i Göteborg har 93.300 invandrare som har mer än 3 årig eftergymnasialutbildning. Bland dem jag lärt känna är t.ex. en universitetslärare i matematik och fysik som inte fick hjälp av Arbetsförmedlingen vart hon skulle vända sig till för att få sina studier och arbetserfarenheter värderade (Högskoleverket) så att hon kunde börja jobba med det hon redan kan bättre än många andra. Andra exempel är den kvinnliga specialistläkaren som ville men inte fick hjälp att komplettera, talar bra svenska, av AF. Båda fallen fick enkla jobb kortare perioder innan vanliga svenskar hjälpte dem tillrätta. Observera att jag diskuterar inte invandringen men att vi inte bör slösa bort resurser som finns genom att pacificera någon med bidrag och korta jobb.
Sedan har vi andra där de vuxna drabbats av sjukdomar, olyckor m.m. som inte gör det möjligt oavsett vad en del tror att jobba ens några timmar regelbundet varje dag. Gränsen borde sättas vid vad folk klarar av att göra själva hemma. Det är ett bra mått vid sidan om läkarintyg, psykologintyg m.m.
I samtliga uppräknade fall är det så att dålig ekonomi i sig leder till att risken för psykisk ohälsa blir större. Det är också så att de som går och oroar sig för hälsan, arbetslösheten, dålig ekonomi etc etc aldrig någonsin mår lika bra som de som har bra hälsa, jobb och näsan ekonomiskt över vattnet.
Så orsak och verkan är inte enkla saker.
Det finns också en outnyttjad resurs bland våra invandrade kvinnor. Många av de som kommer från Iran, Irak, Libanon, Syrien, Egypten och Eritrea har bättre utbildning än flera svenskar ens skulle få om Socialdemokraternas 25-års skolplikt infördes. Varför inte kombinera Svenska för Invandrarstudier med praktik som stöd i läxläsning i skolorna. Långt ifrån alla som kommit är muslimer men oavsett vilken religion de som kommer från de länder jag nämnt och flera andra har från barnsben fått lära sig att de skall respektera kvinnor som är mammor och äldre människor. Vi skulle slå två flugor i en smäll genom att låta kvinnor som har utbildning göra del av sin viktiga språkpraktik i svenska grundskolor; det skulle bli lugnare då elever inte längre kan försöka inbilla svenska lärare att de(eleverna) inte behöver visa respekt) lugn miljö är bra för alla och underlättar för elever att lära in så att de själva kan ta sig ur sin egen barnfattigdom när de blir föräldrar; bättre förståelse och integration om vi tar tillvara tillfällen och i förlängningen – mödrar som får språkpraktik kan söka så kvalificerade jobb som deras utbildning medger eller läsa vidare. Det är också ett sätt att öka kvinnors självkänsla, förståelse för vårt sätt att se på kvinnor samt bättre kontaktytor för alla som fötts här eller fått tillstånd att bosätta sig här.
En vis kung i Sparta sa som svar på en förfrågan från en grupp som ville ha mer demokrati i Sparta: Börja hemma.
Det du säger är helt riktigt. Min dotter har gått igenom samma sak. Var tvungen att stamma kvar i student lägenhet som någon annan kunde ha haft nytta av för hon fick inte jobb trots en fil mag. SFI var helt kass och hon hade ingen att prata svenska med eftersom ”alla” svenskar jobbar under dagenså det tog mycket längre tid att lära sig svenska.