Antalet anmälda kvinnomisshandelbrott 2010 äver 27.200 st. Kvinnomisshandel är ett dolt brott som mycket sällan är känt ens av närstående i släkt och vänkrets utan den misshandel som sker i hemmet sker oftast utan att kvinnan anmäler eller ens vågar erkänna för sina närmaste. Det är alla grupper, oavsett etnisitet, inkomst, bostadsområde där kvinnovåld förekommer. Att det i de flesta fall skulle röra sig om utslagna grupper eller grupper där sk. hedersvåld förekommer är en myt!
Enligt större svenska frågeundersökningar kan vi se att det framför allt rör sig om två särskilt utsatta grupper: ensamstående mödrar som främst utsätts för våld av närstående och kvinnor som blir utsatta för våld i yrkeslivet.
Kvinnomisshandel Brott-Statistik BRÅ
Kvinnomisshandel är ett till stora delar dolt problem som kvinnor som råkar ut för det ofta först varit utsatta för att mannen försökt förminska hennes självkänsla, i många fall även försökt begränsa hennes rörelsefrihet och umgänge med andra oavsett kön. Det förekommer i såväl kristna (även inom högkyrkliga grupper) som icke kristna familjer. I båda fallen har jag snart 63 år hört samma refererande till fraser liknande ‘den man älskar agar man’ och att ‘mannen är kvinnans överhuvud’.
När min dotter var liten fick jag själv fly ut. Om jag inte hade haft en vänninnas man som var vice ordförande i socialnämnd och fått klart hur jag skulle gå till väga för att det skulle gå rätt till, bl.a. lämna en lapp på köksbordet att vi gått hemifrån pga slag och skulle ta kontakt senare under dagen samt att jag flydde till en släkting därifrån jag ringde min dåvarande makes mor samt min far som båda fick göra sig fria från arbete och komma dit (min far fick åka bil från Östergötland) samt att de tvingade min dåvarande att erkänna inför fler vittnen vad han gjort; att min far dessutom innan han åkte bandade ett erkännande över telefon; så är det inte säkert att jag kunnat skriva dessa rader. Så illa var det.
Första gången jag hörde talas om problemet var när jag 1974 bodde på Kallebäcks studenthem. Vår föreståndare och hans fru var gamla bekanta med mina föräldrar. Hans fru och min mor var bekanta sedan barndomen och han själv genom att han och hans familj tidigare bott och arbetat på en mindre ort i Bohuslän grannar med flera av mina norska och svenska släktingar. En dag kom föreståndaren och bad mig om hjälp för han hade blivit uppringd av studentkåren och tipsats om att jag som satt i kårfullmäktige kanske kunde hjälpa till. En ung kvinna hade blivit svårt misshandlad och psykiskt knäckt att hon försökt begå självmord inte en gång efter misshandel utan två. Självfallet ställde jag upp som samtalspartner för att försöka hjälpa till att skingra hennes mörka tankar.
När jag läste historia, efter skilsmässan, stötte jag ofta på en prästfru som tog sin tillflykt till att läsa på Linköpings Universitet och när hon inte hade undervisning så satt hon i UB utom när hon åt. Då satt vi ofta och pratade. Hon blev slagen nästan dagligen. Under åren stött på många fler som hon, människor som tillhör kristna grupper dock ännu ingen som tillhört Pingstkyrkan. Pingstkyrkan har av många slagna kvinnor uppgetts vara ett alternativ att ta kontakt med i stället för kvinnojourer. Även Vänsterpartiets valda på kommunalnivå har gott rykte om att hjälpa till. Så sent som förra året hjälpte jag under ett dygn en kvinna innan hon lyckades få tag på sina föräldrar som var skilda och som hon inte fått ha kontakt med för den misshandlade mannen inte ville det. Hon hade förföljts till en kvinnojour där mannen försökte bryta sig in och där en person jag känner som skulle hjälpa henne därifrån hotades till livet av mannen. Personen jag känner fick hjälp av ordningsmakten och kvinnan fick en natt bo hos mig eftersom det inte fanns några länkar mellan mig och kvinnan som mannen kunde spåra.
Jag har bott granne med ex-frun till en av de män som ojar sig mest under åren i kvinnomisshandelfrågan i media. Han vet att jag vet att polisen jag ringde när han slängt kvinnan i väggen inför deras gemensamma småbarn fick ringa ambulans för att rädda kvinnan och att polisen tog honom så att säga på bar gärning. Men det är inte så det låter när han skriver i artikelkommentarer.
Jag har sett en hel del under åren och kan säga rakt ut att det går inte att skylla på hederskultur eller utsatta miljöer. Våldet mot kvinnor finns överallt. Tyvärr ofta nära dig utan att du ser det.
Jag håller med Vänsterns Jonas Sjöstedt, det är hög tid att kvinnojourer i detta land får utökade ekonomiska möjligheter att hjälpa till utan att behöva använda så mycket tid för att söka anslag. Frivillighet och frivilliga bidrag i all ära, men det är dags att frågan lyfts upp på bordet. Kvinnor skall inte känna sig tvingade, för det är vad många slagna kvinnor gör, att stanna hos misshandlaren om de har gemensamma barn, då kvinnojourer och samhälle inte klarar av att ge det skydd och de försörjningsmöjligheter som kvinnan behöver för att klara av att bryta upp.
Upp till bevis för Sabuni om kvinnojourer, Jonas Sjöstedt (V) SvD Opinion 16 mars 2012
sE ÄVEN Fakta inte myter om kvinnomisshandel, Norah4you 9 februari 2009
